Nya böcker.
BARRE, BIRCER. Reklamalsters rättsskydd. En utredning rörande litterära, konstnärliga och fotografiska produkter. Sthm 1941. Nordisk bokh. 51 s. Kr. 2.00. — Svenska reklamförbundets skrifter 1.
KRABBE, OLUF H. Borgerlig Straffelov af 15. April 1930 som optrykt ved Lovbekendtgørelse Nr. 215 af 24. Juni 1939 og Lov af 15. April 1930 om Ikrafttræden af Borgerlig Straffelov m. m. Udgivet med Kommentarer under Medvirkning af CARL RASTING. 3. Udg. København 1941. Gad. 719 s. Kr. 25.00
LEMKIN, RAPHAËL.Valutareglering och clearing. Sthm 1941. Norstedt i distr. 170 s. Kr. 6.00.
MUNKTELL, HENRIK. Två straffrättshistoriska studier. Upps. 1940. Lundequistska bokh. 71 s. Kr. 2.25. — Uppsala universitets årsskrift 1940: 5.
SINDBALLE, KRISTIAN. Dansk Forsikringsret. Anden Del. København 1941. Gyldendal. 329 s. Kr. 14.75.
UNDÉN, ÖSTEN. Svensk sakrätt II. Fast egendom. Senare avdeln. Lund 1941. Gleerup. 564 s. Kr. 9.50.
WALIN, GÖSTA. Nya bestämmelser om förmynderskap m. m. Sthm 1941. Norstedt. 123 s. Kr. 2.75.
WESTRUP, C. W. Mand og Kvinde. Af Ægteskabets Historie. København 1941. Einar Munksgaard. 250 s. Kr. 8.75.

 

    Defensor Legis' innehåll under 1940 har i någon mån fått sin prägel av de nationella olyckor, som under nämnda år drabbat Finland. Redan det relativt stora antalet dödsrunor över unga jurister talar i detta hänseende sitt tydliga språk. Gripande är också den i h. 3—5 intagna. vädjan om hjälp till advokater från de avträdda landområdena, vilken styrelsen för Finlands Advokatförbund riktat till förbundets medlemmar. På vilka sätt sådan hjälp lämpligen kunde bringas, utvecklas närmare i samma häften av HJALMAR HELLSTRÖM, som skriver om »Våldsfredens påföljder vidkommande särskilda Advokatförbundets medlemmar och därav påkallade åtgärder». I dubbelhäftet 8—9, som utgör ett hyllningshäfte till tidskriftens huvudredaktör, Bruno A. Salmiala, på dennes 50-årsdag, har signaturen E. E. framfört »Några synpunkter med avseende å lagen om snabbkolonisation av den förflyttade befolkningen». Uppsatsen innefattar huvudsakligen en redogörelse för den ifrågavarande lagens innehåll samt i vissa fall för de synpunkter, som varit bestämmande för detta. — Bland de svenskspråkiga bidragen märkas vidare några uppsatser och artiklar angående advokatväsendet. Sålunda har BERTIL GODENHIELM i h. 8—9 skrivit »Några ord om advokatens förpliktelser vid förvaltningen av främmande medel». Liksom hos oss har man i Finland länge diskuterat vidtagandet av åtgärder för att förhindra förskingring av advokat samt undersökt möjliga utvägar att, om sådan förskingring likväl inträffar, skaffa gottgörelse åt skadelidande klient. Godenhielm framhåller, att ett bank-

 

och bokföringsmässigt särskiljande av klients och egna medel bör ligga icke blott i klienternas utan även i varje advokats eget intresse. Förf. upplyser, att finsk advokatpraxis utvecklat sig därhän, att medel, tillhörande konkurs- eller dödsbo, insättas å särskilt konto för varje bo, medan man i övriga fall av praktiska skäl funnit en så vittgående differentiering alltför betungande. Den tveksamma frågan, huruvida principen om särskiljande från egna medel bör genomföras även i fråga om medel, som under ett måls gång á konto inbetalats till advokat, besvarar förf. nekande. »Sådana á-kontobetalningar», säger han, »äro visserligen principiellt främmande medel, till dess redovisning för dem genom arvodes- och kostnadsräkning avgivits, men de balanceras i flesta fall av redan de facto utfört arbete eller av havda eller omedelbart förestående kostnader. Sådana medel kunna därför och för att icke i alltför hög grad anstränga advokatens egna medel insättas på byråns allmänna konto.» Förf. berör även frågan, huruvida klienterna böra skyddas genom försäkring. Han avvisar därvid såsom för dyrt det i Norge lagstadgade systemet med personlig försäkring eller bankgaranti för varje särskild advokat. Som det relativt bästa betraktar han ett system med kollektiv försäkring för samtliga medlemmar av advokatförbundet, oaktat även mot ett sådant system riktats en del anmärkningar. — I det nämnda dubbelhäftet 8—9) inrymmes jämväl en av HJALMAR HELLSTRÖM författad uppsats med titeln »Några reflexioner i anledning av regeringens propositionsförslag om den blivande rättegångsreformen och i samband därmed förslag till ordnandet av advokatväsendet». Att advokatmonopol, varom bestämmelser i förslaget meddelats beträffande hovrätt och högre instans, icke föreslagits även med avseende å underrätt, anser förf. olyckligt. Förslagets ståndpunkt synes hava bestämts därav, att man i vissa delar av landet, särskilt obygderna i norr, saknat tillgång till utbildad juridisk arbetskraft. Förf. framhåller, att detta skäl mot införande av generellt advokatmonopol förlorat sin betydelse, sedan tillgången på juridiskt skolade ombud ökats därigenom, att en mångfald jurister från de avträdda delarna av landet torde kunna ställa sig till disposition. — I h. 10 återges senare delen av den utav adv. GUNNAR BOMGREN i Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund 1940 publicerade uppsatsen »Några ord i reklam- och annonsfrågan». I samma häfte har den sedermera avlidne häradshövdingen GÖRAN LEOPOLD lämnat ett par roande exempel på en äldre tids brist på uppskattning av advokatyrkets utövare. Här må återges ett av dessa exempel, hämtat ur Sala stads privilegier av den 15 april 1624: »Men så wele wij, att på Rådstugun icke tillstädies någre Procuratores att inkomma, som deraf göre een Profession och således snyta den fattige deres peninger uthur pungen, Uthan att hwar och een efter gammall sedwana anthen sielff, eller der dedh een Qvinna eller omyndigtt barn är, genom sin Mållssman och Skylde Frände eller wän, som allenast af Christeligitt medlijdande tager sigh saken ann, och drifver för Retta. Ähr dedh och een Fremmande som anthen icke förstår wår rätt eller wårtt tungomål, dhå må han bruka een annan sin wen iemptte sig eller i sin stadh. Efter som eij heller någon förbudett wara skall, hwar någon will taga sin wän till hiellp, eller och hinder der af siukdom eller andra laga förfall, will göra sin wän Fullmyndigh i sin stadh, att han dedh ju wäll och detta wårtt Privilegio oförkränckt må göre.» Under det sistförflutna året märkes av B. C. CARLSONS hand, förutom ett

 

ett par bidrag på finska, en i h. 3—5 intagen uppsats med titeln »Rättigheten». Med utgångspunkt från ett av Finlands Högsta domstol avgjort rättsfall upptager förf. frågan, huruvida skadestånd kan utgå även i andra fall än då en rättighet blivit kränkt, ett spörsmål som i sin tur leder honom till en utredning angående rättighetsbegreppet. Förf. kommer därvid på grundval av mycket abstrakta resonemang till ett resultat, med stöd varav han anser sig kunna uttala, att »avgörandet av rättsfallet är en anomali».
 

N. D—n.