Översikt över beredskaps- lagstiftningen.¹ För att möta de svårigheter som uppstått eller väntats uppstå på grund av krisen har under den senaste tiden utfärdats en mängd författningar av kris- och beredskapskaraktär. Bland dem kan man urskilja en särskild grupp av s. k. fullmaktslagar, d. v. s. lagar vilkas materiella bestämmelser skola tillämpas först efter det att särskilt förordnande därom meddelats av Konungen, eventuellt under medverkan av riksdagen eller annan. I tabellen å de följande sidorna ha fullmaktslagarna sammanförts i en översiktlig uppställning, hänförande sig till den 31 mars 1941.
    Vad beträffar de förutsättningar under vilka olika fullmaktslagar kunna sättas i tillämpning förete de vissa inbördes skiljaktigheter. Det vanligaste är att förordnande om lagens tillämpning kan meddelas »vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden». Dessa förutsättningar äro upptagna i samtliga nedan angivna författningar med kursiverade nr. Härmed nära överensstämmande är lagen 1939: 68, där det stadgas att förordnande om lagens tillämpning må meddelas »vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden». Motsvarande förutsättningar finnas angivna i moratorielagen (1940: 300), men därjämte tillkommer ett annat alternativ; moratorium må nämligen meddelas då Sverige befinner sig i krig eller krigsfara eller då här eljest råda utomordentliga, av krig föranledda förhållanden eller då i utlandet vidtages åtgärd, varigenom betalning till borgenär i Sverige hindras eller synnerligen försvåras. I vissa lagar äro förutsättningarna skärpta på så sätt att förordnande må meddelas allenast »vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig». Hit höra lagarna 1939:310 och 1940: 79 samt förordningen 1939: 813. Förordnande om tillämpning av lagen 1939: 850 må meddelas när det med hänsyn till utomordentliga förhållanden prövas nödigt. Betingelserna för ingripande enligt lagen 1940: 503 äro av annat slag än de nu berörda.
    Fullmaktslagarna kunna indelas i olika grupper jämväl med ledning av en annan synpunkt, nämligen den medverkan som krävs från riksdagens sida för utfärdande av förordnande om lagens tillämpning. Riksdagens medbestämmanderätt på detta område är starkast i de fall då Konungen skall låta riksdagskallelse utgå, samtidigt med att han låter en fullmaktslag träda i tillämpning. I flera lagar stadgas att, när riksdagen är samlad, förordnande om lagens tillämpning må meddelas av Konungen med riksdagens samtycke samt att, när riksdagen ej är samlad, sådant förordnande må meddelas av Konungen; därvid dock tillägges att i sistnämnda fall förordnandet ej må meddelas med mindre Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom 30 dagar ävensom att förordnandet, därest det icke blir av nästföljande riksdag gillat inom 30 dagar från riksdagens början, efter utgången av nämnda tid skall upphöra att lända till efterrättelse. Till denna grupp höra lagarna 1939:254, 293, 349, 350, 838, 934, 1940: 3, 272, 645 och 923. (Dessa lagar hava i uppställningen här nedan, utom

 

    ¹ Översikter rörande beredskapslagstiftning finnas i SvJT 1939 s. 503 och 761 samt 1940 s. 356, 546 och 763 ävensom 1941 s. 412. 

 

                                                     SFS               Förordnande om 

RUBRIK	ÅR OCH DAG	NR	TILLÄMPNING SFS	FÖRLÄNGNING SFS	GILTIGHETSTIDEN UTLÖPER
allmän förfogandelag	22/6 39	2931	39:6241	40:168	30/6 41
maximiprislag	22/6 39	349	39:625	41:145	30/6 41
lag med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen (prisregleringslag)	8/12 39	838	39:851	41:146	30/6 41
Lag om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden (valutalag)	22/6 39	350	40:97	40:171	30/6 41
lag ang. rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolagens kassareserv	15/12 39	850	-	40:393	31/5 41
LAG ANG. RÄTT FÖR KONUNGEN ATT MEDDELA SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM RIKSBANKENS SEDELUTGIVNING OCH BANKRÖRELSE M. M	22/12 39	895	40:54	40:172	36/6 41
lag om tjänsteplikt	30/12 39	934	40:269,636	41:127	30/6 42
lag om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstiders reglering m.m.	14/6 39	484	40:612	41:126	30/6 42
Lag om eftergift under vissa för- hållanden från bestämmelserna i 19§ första stycket lagen om arbetarskydd	8/12 39	831	-	-	31/3 41
Lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m	22/6 39	299	39:592	-	-
Lag med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg.	21/3 40	176	40:177	-	-
Lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m	21/6 40	541	40:543	-	-
Lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m.	21/6 40	542	40:543	-	-
Lag om statlig krigsförsäkring m. m.	10/3 39	68	39:747 40:943	-	-
lag ang. förordnande om anstånd med betalning av gäld m.m (moratorielag)	3/5 40	300	40:504	-	-
Lag om utsträckning av tiden fö upptagande av växelprotest m. m. vid krig eller krigsfara	16/2 40	79	-	-	-
Lag om skyldighet att bortföra varuförråd	21/6 40	645	40:646	-	30/6 41

    ¹ Ang. betydelsen av kursiveringen se texten.

 

                                                               SFS                     Förordnande om

rubrik	år och dag	nr	tillämpning sfs	förlängning sfs	giltighetstiden utlöper
lag med särskilda bestämmelser ang. tillfällig vattenreglering	20/10 39	732	39:733	-	-
lag ang. vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m.m	30/12 39	951	39:952	41:154	30/6 42
lag om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara mm.	9/1 40	3	40:4	41:157	30/6 42
lag med särskilda bestämmelser ang. domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m.	26/4 40	272	40:312	41:76	30/6 42
lag med särskilda bestämmelser ang. stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m.	1/11 40	923	-	-	31/3 42
lag om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m.m föranledda uppgifter	15/6 39	254	39:626	-	-
lag med särskilda bestämmelser ang. patent vid krig eller krigsfara m.m.	1/11 40	924	40:1011,1012	-	30/6 41
lag med särskilda bestämmelser ang. förmyndarskap, godmanskap och boutredning vid krig eller krigsfara m.m.	1/11 40	925	-	-	31/3 42
lag med särskilda bestämmelser ang. bolag, föreningar, sparbanker, vissa andra inrättningar och samfälligheter samt stiftelser vid krig eller krigsfara m.m.	8/11 40	926	-	-	31/3 42
lag om sjukhusvård vid krig eller krigsfara	22/6 39	310	39:833	-	-
förordning om handläggning vid krig eller krigsfara av vissa ärenden rörande den allmänna hälso- och sjukvården	17/11 39	813	-	-	-
förordning rörande förbud mot befordran av vissa periodiska skrifter med statliga trafikmedel m.m.	1/3 40	117	41:152	41:151	31/3 42
lag ang. upplösning av vissa sammanslutningar m.m.	14/6 40	503	-	41:77	30/6 42

beträffande 40: 923, utmärkts genom kursivering av det nr i SFS vari förordnande om tillämpning meddelats.) I valutalagen (1939:350) ha kraven skärpts såtillvida att förordnandet, när riksdagen ej är samlad, må meddelas endast på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret. Till denna grupp bör också

 

 

föras lagen 1940: 503; under tid då riksdagen ej är samlad äger Konungen meddela beslut enligt lagen endast om fara är i dröjsmål, och beslutet skall upphävas därest riksdagen hemställer därom.
    En annan grupp av fullmaktslagar skiljer sig ur förevarande synpunkt från de nyssnämnda endast däri, att villkoret om riksdagskallelse bortfallit. Av denna beskaffenhet äro lagarna 1939: 299, 732, 951, 1940: 176, 541 och 542. Hit hör jämväl moratorielagen (1940:300), vilken dock upptager det ytterligare villkoret att förordnande om lagens tillämpning skall, då riksdagen ej medverkar, meddelas efter hörande av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret. Lagen 1939:68 överensstämmer nära med denna grupp; förordnande enligt lagen må av Konungen meddelas, under tid då riksdagen är samlad, allenast med riksdagens samtycke och, under tid då riksdagen icke är samlad, endast för tiden till dess 30 dagar förflutit från det riksdagen sammanträtt.
    Till en tredje grupp kan man föra sådana fullmaktslagar där medverkan icke krävs från riksdagens sida utan från vissa andra inrättningar. Sålunda må förordnande enligt lagen 1939:850 meddelas på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter bank- och fondinspektionens hörande. På motsvarande sätt stadgas i lagen 1939: 895 att förordnandet må utfärdas på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret. Lagen 1940: 79 innehåller föreskrift att förordnandet må meddelas efter hörande av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret. En särställning intager förordningen 1940: 117; beslut enligt denna förordning får icke meddelas förrän yttrande inhämtats från en särskild nämnd, tryckfrihetsnämnden.
    Slutligen finns det en grupp av författningar där tillämpningsförordnande kan utfärdas av Konungen ensam. Så är förhållandet i fråga om lagarna 1939: 310, 831, 1940: 484 och 924—926 samt förordningen 1939: 813.

   Bland de lagar som äro av beredskapskaraktär utan att vara fullmaktslagar må följande nämnas:

    lagen den 11 juni 1937, nr 348, om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer,
    lagen den 21 juni 1940, nr 540, om krigsskadeersättning (ändr. SFS 1940:980),
    lagen den 4 oktober 1940, nr 851, med vissa bestämmelser om livförsäkring m. m. vid krig,
    lagen den 31 maj 1940, nr 473, om förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud, samt
    lagen den 7 juni 1940, nr 437, angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter.
    Giltighetstiden för de båda sistnämnda lagarna utlöper den 30 juni 1941.

 

    De inkallelser som sedan 1939 ägt rum jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen ha föranlett en särskild typ av krislagstiftning, vilken tar sikte på de inkallades svårigheter. Till denna kategori höra:
    lagen den 14 oktober 1939, nr 728, med särskilda bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m.,

 

    lagen den 31 oktober 1939, nr 782, om inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods från vissa värnpliktiga m. m.,
    lagen den 19 april 1940, nr 233, om anstånd för vissa värnpliktiga med betalning av hyra m. m.,
    förordningen den 17 november 1939, nr 810, med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga,
    lagen den 17 november 1939, nr 811, angående undantag i vissa fall från stadganden om uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder, samt
    lagen den 17 november 1939, nr 812, om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet.

    Ehuru densamma icke avser allenast dem som inkallats till tjänstgöring jämlikt nyssnämnda båda lagrum bör här jämväl erinras om lagen den 14 oktober 1939, nr 727, om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. (ändr. SFS 1940: 505).

Carl Svennegård.