Ligabrottsligheten. Den samrådsbrottslighet som tar ligans form är uppenbarligen särskilt samhällsfarlig. Genom ligabildningen uppstår risk för uppkomsten av en »undre värld» med fast organisation; hotet mot rättssystemet blir av mera permanent natur än då fråga är om enskilda individers brottslighet, och de brottshämmande faktorerna skjutas hos ligamedlemmen lättare åt sidan än hos den individuelle brottslingen in spe. Lyckligtvis utgör för vårt lands vidkommande ligabrottsligheten ännu icke — åtminstone ur kvalitativ synpunkt — något allvarligare problem. Den är både obetydlig och ofarlig. Men man får naturligen icke slå sig till ro därmed. Det gäller att uppmärksamt följa utvecklingen på detta område för att i tid kunna vidtaga erforderliga åtgärder. På senare tid har man tyckt sig märka en allmän tendens till ökning av ligakriminaliteten, särskilt bland ungdomen. Denna fråga har nu blivit statistiskt belyst i samband med en utredning som verkställts av Centralförbundet för socialt arbete (CSA) i samverkan med fångvårdsstyrelsen, en utredning som visserligen är begränsad till Stockholm, Göteborg och Malmö, men som dock lämnar åtskilligt material till bedömande av både ligornas och ligamedlemmarnas natur. Resultatet av undersökningen föreligger i en nyligen på Kooperativa förbundets förlag utgiven bok, »Ligabrottsligheten» (Sthm 1941. 125 s. Kr. 2.75).
    Med liga avses i undersökningen en sammanslutning i brottsligt syfte av tre eller flera personer, vilka tillhopa begått minst tre brott. Från dessa utgångspunkter redovisas i de tre största städerna sammanlagt 322 ligor under åren 1938—1940 med ett medlemsantal av tillhopa 1,595 personer, fördelade till ort och tid enligt följande tablå:

 

1938

ligor

1938

Medl.

1939

ligor

1939

medl.

1940

ligor

1940

medl.

summa

ligor

summa

medl.

stockholm271603324356280116683
göteborg331344221134150109495
malmö27115321303817297417
summa874091075841286023221,595

 

SVEN LARSSON. 939    Som synes ha ligorna ökat i alla städerna utom i Göteborg; ökningen inom ligabrottsligheten är också kraftigare än inom totalbrottsligheten. Ett typiskt drag för ligabrottsligheten är ligamedlemmarnas ungdom. Endast en femtedel av medlemmarna i de undersökta ligorna hade uppnått 25 års ålder och endast 58 av de 322 ligorna voro sammansatta av personer vilka alla uppnått 21 års ålder. Majoriteten av ligorna företedde ganska stora åldersdifferenser de olika medlemmarna emellan; endast c:a en tredjedel av ligorna voro sammansatta av jämnåriga. Detta förhållande aktualiserar givetvis ledarskapets problem. Tyvärr är detta icke så ingående belyst i utredningen som önskvärt vore; emellertid framhålles hurusom det endast är mera sällan som en liga uppstår kring en ledare, som icke har tidigare kriminell erfarenhet. Den troligen gängse uppfattningen att ligaledaren är en högt begåvad, förslagen individ avlivas på ett övertygande sätt. I regel har han tvärtom sämre förståndsutrustning än övriga medlemmar men är i följd därav också oftast mera hänsynslös och djärv.
    Man har anledning förmoda att en ganska stor del av ligabrottslingarna är behäftad med mer eller mindre allvarliga intelligensdefekter. Detta spörsmål, som CSA:s undersökning icke haft tillfälle att närmare belysa, torde vara förtjänt av en särskild utredning. Vissa slutsatser kunna emellertid dragas av vad som framkommit angående ligabrottens art. Det är här fråga om en stereotyp brottslighet, som i regel icke utmärker sig för någon högre grad av planmässighet eller förslagenhet. Den liga som börjat stjäla cyklar övergår ej ofta till inbrott. Den inbrottsliga som lyckats med en viss metod, fortsätter gärna med denna och uppsöker helst brottsplatser där metoden kan användas. Butiksstölderna och butiksinbrotten dominera men fordonsstölderna komma icke långt efter. Ett genomgående drag är — särskilt i ungdomsligorna — den improvisatoriska karaktären hos brottsligheten.
    Även om ligabrottsligheten ännu icke tagit svårare former i vårt land får den ingalunda bagatelliseras. Den utgör symptom på att allt icke är som det bör vara. De unga ligamedlemmarnas sociala miljö och uppväxtförhållanden äro mången gång synnerligen dåliga. 47 procent av de ungdomar, vilkas hemförhållanden undersökts, hade vuxit upp i hem, vilka betecknats som allvarligt bristfälliga. Bland bristfälligheterna dominera alkoholism och kriminalitet hos föräldrarna, men även psykisk efterblivenhet, sinnessjukdom och nervåkommor äro relativt vanliga. Liknande faktorer spela otvivelaktigt en mycket stor roll för ungdomskriminaliteten överhuvud taget. Så länge samhället icke har möjligheter till en effektiv sanering av hemmiljön i sådana fall får man sålunda räkna med fortsatt rekrytering av skaran ungdomsbrottslingar.
    Den kriminalpolitiska diskussionen kring ungdomsbrottsligheten i vårt land har i främsta rummet rört sig kring möjligheterna att förstärka de moraliska hämningarna gentemot den kriminella impulsen. I CSA:s utredning riktas dessutom uppmärksamheten på vikten av sådana åtgärder som minska frestelsetillfällena, vilka ju otvivelaktigt äro oändligt talrikare i det moderna samhället än under forna tider. Genom ganska

 

940 LIGABROTTSLIGHETEN.enkla medel (effektivare låsanordningar, alarmsystem o. s. v.) skulle åtskilliga brott kunna förebyggas; särskilt de unga brottslingarna resignera i regel inför skyddsanordningar, även om de icke äro av alltför solitt slag.

Sven Larsson.