Statsrättsprofessuren i Uppsala. Sedan dåvarande finansborgarrådet i Stockholm Halvar G. F. Sundberg d. 30 dec. 1938 blivit utnämnd till innehavare av den professur i förvaltningsrätt och statsrätt med folkrätt vid Uppsala universitet, som han innehade när han blev borgarråd, men han lämnat professuren emedan han ej kunde förena den med borgarrådsskapet (se SvJT 1939 s. 388), förklarades professuren åter ledig. Såsom sökande anmälde sig denna gång dels Sundberg, som då avgått från borgarrådsämbetet, dels professor Sigurd R. Björksten i Helsingfors. Den sistnämnde har emellertid återkallat sin ansökan.
    De för bedömande av sökandenas kompetens tillkallade sakkunniga ha samtliga förklarat Sundberg kompetent under hänvisning till sina utlåtanden vid de tidigare tillfällen, då Sundberg erhållit professuren (se SvJT 1934 s. 523 och 1938 s. 622).
    Prof. Herlitz tillägger beträffande en av Sundberg jämte prof. Reuterskiöld verkställd »Utredning rörande stadens rätt till Riddarholmen» (1940), att sökanden med denna givit ett nytt prov på sin förfarenhet inom ett mycket krävande forskningsområde. Herlitz omnämner också särskilt »Kommunal författningshandbok» (1941), som utarbetats under Sundbergs ledning. Sundberg har här, enligt den sakkunnige, skapat ett förträffligt verk, som har alla förutsättningar att för en vidsträckt del av förvaltningsrätten bliva vad den Skarstedtska lageditionen är på sitt område och som icke minst för förvaltningsrättslig forskning bör kunna bliva synnerligen fruktbärande.
    Prof. emeritus Malmgren framhåller, att Sundberg efter det han frånträdde professorsämbetet — vid sidan av den krävande uppgiften som borgarråd  funnit tid att fortsätta sitt vetenskapliga författarskap och därigenom ytterligare stärkt sin kompetens.

    Prof. emeritus Reuterskiöld uttalar, att Sundberg under sin tid som borgarråd lyckats åstadkomma en förbättrad och ur rättslig synpunkt principiellt riktig anordning av Stockholms stads budget. Han nämner bl. a. även recensioner av Sundberg i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1939 och 1940, avseende ett norskt och ett danskt förvaltningsrättsligt arbete. I båda recensionerna betonas, säger Reuterskiöld, med skärpa och fullt riktigt, att för-

 

    1 NJA II 1939 s. 26-27.
    2 Jfr UNDÉN, Svensk sakrätt II:2, s. 294 not 1; VON SETH, Lagen om rätt till jakt, 1941, s. 50—51; VON SETH, Svensk jakträtt 1940, s. 37—38. I SKARSTEDTS lagedition finnes emellertid under 1: 7 nyttjanderättslagen en anmärkning av motsatt innebörd (»Jordbruksarrendator får ej överlåta jakträtten å annan»). 

960 NOTISER.valtningsrätten i utpräglad grad är en nationell disciplin och att därför ej heller dess s. k. allmänna läror kunna bli desamma överallt. Härtill kommer, såsom recensenten också understryker i recensionen av det danska arbetet, en långtgående politisering av den danska administrationen, vilken återverkar t. o. m. på det vetenskapliga arbetet. Recensenten kunde, fortsätter Reuterskiöld, med fog tillagt ett »vestigia terrent», då ej heller hos oss torde saknas ansatser till samma företeelse på förvaltningens, rättsskipningens och även vetenskapens områden.

I. S.