All kritik av onödigt omständliga eller opraktiska inslag i bötesförvandlingsproceduren bör vara välkommen och med tacksamhet tillgodogöras. Av rådman LUNDGRENS intressanta redogörelse för den nya bötesverkställighetslagens tillämpning i Hälsingborg framgår emellertid ej med önskvärd klarhet, vilka förenklingar som skulle kunna göras utan att äventyra syftet med hela lagstiftningen. Snarare synes förf. över huvud ifrågasätta värdet av denna. De statistiska uppgifterna i artikelns början, enligt vilka av 153 bötesförvandlingsfall 113 slutat med förordnande om böternas förvandling, kompletteras först i slutet av artikeln med den viktiga upplysningen att villkorligt förvandlingsstraff tillämpats i icke mindre än 63 % av de fall i vilka villkorlig förvandling kunnat ifrågakomma.
    I inledningsorden till artikeln håller förf. emellertid för troligt, att 1937 års lag om verkställighet av bötesstraff väl fyllt syftet att åväga

bringa en minskning av antalet fall i vilka böter förvandlas till frihetsstraff. Efter en redogörelse för den invecklade proceduren i bötesförvandlingsmålen framkastar förf. frågan, »om det är rimligt att en gärning, som i straff förskyllt endast böter och kanske helt ringa sådana, skall få komma så mycken uppståndelse åstad».
    Möjligen skulle man kunna svara med en redogörelse för proceduren för bötesförvandlingen och förvandlingsstraffets verkställande, såsom förhållandena tedde sig före den nya lagens ikraftträdande, och med en motfråga, om det är rimligt att en gärning, som i straff förskyllt endast böter och kanske helt ringa sådana, skall få leda till icke allenast de betydande kostnader som var förbundna med det gamla systemet¹ utan jämväl därtill att obemedlade och mindre bemedlade, som gjort sitt bästa för att betala dem ådömda bötesbelopp, kastas i fängelse därför att de ej förmår betala sin skuld till samhället.
    I det följande skall emellertid bortses från kostnadsfrågan. Att den nya ordningen med sitt energiska indrivande av böterna och sin inbesparing av fångvårdskostnader beträffande alla dem, som nu slipper avtjäna förvandlingsstraff för böter, är en mycket god affär för statsverket, är uppenbart. Besväret som de bötesfällda kommer åstad har, även om det minskats, flyttats över till andra funktionärer — bland dem en del domstolspersonal — som känner den nya ordningen som en belastning.
    Viktigare är den effekt som den nya lagstiftningen haft i fråga omfängelsestraffs utkrävande av personer, »som i straff förskyllt endast böter och kanske helt ringa sådana». Här skall med några siffror belysas, att förf. har rätt i sitt antagande, att 1937 års lag om verkställighet av bötesstraff väl fyllt sitt syfte.
    Den nya dagsbotslagen av år 1931 hade den 1 januari 1942 varit ikraft 10 år. Statistiken synes bekräfta, att den i hög grad nått sitt syfte att lämpa bötesbeloppen efter de dömdas betalningsförmåga. Medan från 1932 till 1938 antalet årligen till böter fällda successivt stegrades från 107,043 till 142,724, minskades samtidigt antalet bötes förvandlingar från 13,358 till 4,728 eller från 12.5 % av antalet bötesfällda till 3.3 %. I vad mån förtjänsten för denna minskning tillkommer dagsbotslagen eller de förbättrade tiderna kan icke avgöras.² Under samma tid minskades bötesförvandlingarna i Danmark allenast från 7.7 % till 6.9 % — en märklig stabilitet — och i Finland från 55·7 % till 13.3 %. I Finland hade dess dagsbotslag trätt i kraft den 1 juli

 

¹ Jfr SvJT 1934 s. 192.

² Troligen inverkar även andra faktorer. En avsevärd del av stegringen i bötesdomarnas antal kommer sålunda säkerligen på bilförseelser, vid vilka det kan antagas att böterna i stor utsträckning betalas. Härför talar även den omständigheten att statens inkomst av inlevererade bötesmedel från budgetåret 1931/32 till budgetåret 1938/39 stigit med icke mindre än 600,000 kr. (från 2,225,789 kr. till 2,830,203 kr.) för att sedan under de följande årens minskade biltrafik åter sjunka med omkring 400,000 kr. (till 2,424,445 kr. budgetåret 1940/41). I den mån de höga siffrorna för bötesförvandlingarna åren omkring 1932 är att tillskriva de dåliga tiderna, belyses genom dem ytterligare, att förvandlingsstraffet i stor utsträckning under den äldre verkställighetslagens tidinneburit en illustration av satsen »fängelse för fattigdom».

1921. Danmark införde dagsbotsprincipen först genom en lag av år 1939, som trädde i kraft den 1 juli samma år.
    Lägsta årliga antalet bötesförvandlingar, d. v. s. verkställda förvandlingsstraff, i Sverige under den nämnda perioden var som sagt i,728 år 1938. Sedan den nya bötesverkställighetslagen av 1937 trätt i kraftden 1 januari 1939, sjönk denna siffra 1939 till 815 (0·6 % av antalet bötesfällda), 1940 till 648 (likaledes 0.6 %) och 1941 till 569, ett resultat som kan sägas hava helt infriat de förväntningar som anknöts tillden nya lagstiftningen. De fullständiga siffrorna för Sverige under den senaste 10-årsperioden, i den mån de äro tillgängliga, framgår av efterföljande tabell:

 

år	antal till böter dömda	verkställda förvandlingsstraff; antal	verkställdaförvandlingsstraff
1931	104,099	12,375	11,9
1932	107,043	13,358	12,5
1933	114,868	11,490	10.0
1934	126,080	9,369	7,4
1935	123,274	7,942	6,4
1936	125,888	6,723	5,3
1937	136,604	4,836	3,5
1938	142,724	4,728	3,3
1939	139,717	815	0,6
1940	116,372	648	0,6
1941		569

 

    Någon statistik föreligger icke över antalet fall, i vilka förvandlingsstraffet ådömts villkorligt och i vilka det alltså ännu är ovisst huruvida det kommer att verkställas eller icke. I den mån villkorliga domar å förvandlingsstraff blir förverkade, kan alltså antalet verkställda förvandlingsstraff komma att stiga. En dylik stegring har man troligen att räkna med under de följande åren, utan att häri får ses en tillbakagång i lagens effektivitet.
    Lagen om verkställighet av bötesstraff innehåller i 11 § särskilda regler om böter för fylleri. Denna paragraf trädde icke i kraft samtidigt med lagen i övrigt utan först den 1 juli 1940. Frågan om förvandlingen av fylleriböter förtjänar upptagas till särskild behandling. Redan de anförda siffrorna över den nya lagstiftningens verkningar synes emellertid ägnade att väcka en berättigad tillfredsställelse över att de som har att fungera vid lagens tillämpning icke nedlägger sin möda förgäves.²

 

K. Schlyter.

 

¹ Preliminär siffra.

² Ett annat betraktelsesätt kommer till uttryck i artikeln här ovan s 164r. 25, i det rådman Lundgren betecknar allt det utförda arbetet »värdelöst», när åklagaren på grund av den verkställda utredningen beslutar att talan om bötesförvandling icke skall anställas.