Juridiska föreningen i Lund anordnade d. 9 febr. 1942 diskussion om juristutbildningen. Sedan ordföranden, docent Folke Schmidt, hälsat de talrika närvarande välkomna, gav aftonens förste inledningstalare, fil. och pol. mag. Gustaf Petrén, några synpunkter på de juridiska studierna.
    Mag. Petrén behandlade inledningsvis den ånyo aktuella tanken på spärr på juristbanan. Någon form av gallring ansåg han önskvärd. Det första studieåret borde lämpligen bli ett prövoår, efter vilket den studerande skulle erhålla ett »råd» av några av fakultetens medlemmar beträffande hans framtida utsikter på banan. Enbart vetskapen om en dylik prövning skulle kanske avhålla en del mindre lämpade från att börja juridiska studier, och mycket få torde fortsätta efter att ha blivit avrådda.
    Tal. skisserade därefter en ny studieordning, föranledd dels av tanken på ett dylikt prövoår, dels av en önskan att göra ämnena färre till antalet och mera jämnstora. Sålunda skulle den studerande under detta första år bl. a. genomgå en allmän juridisk kurs, innehållande den nuvarande propedeutiska kursen, juridisk encyklopedi och den allmänna civilrätten. Sist före examen skulle komma ett stort offentligrättsligt ämne, stats- och förvaltningsrätten sammanslagna.
    Slutligen behandlade tal. de olika undervisningsformerna. Särskilt framhävde han önskvärdheten av att lämpliga läroböcker utarbetas, där sådana

ännu saknas, och av att seminarieundervisningen, som skall ge inblick i juridisk metod, göres mera effektiv.
    Jur. och fil. kand. Tore Strömberg behandlade såsom andre inledare den fortsatta praktiska utbildningen vid underrätterna. Tingstjänstgöringen, framhöll han, har som praktisk skola utsatts för stark kritik men också energiskt försvarats. Att den ger gedigen kompetens och god juridisk allmänbildning är höjt över all diskussion. Men den har också sina nackdelar. Den oerhörda möda, som nedlägges på inskrivningsväsendet, är bortkastad ur utbildningssynpunkt. Tingstjänstgöringen är dyrbar och tidsödande och försenar juristens slutliga yrkesval. En brist är vidare, att den trots sin relativa mångsidighet knappt ger några insikter i förvaltningsrätten, ett rättsområde, som får ständigt ökad betydelse. Den föreslagna nedskärningen av tjänstgöringstiden till två år ville han förorda.
    Då tingstjänstgöringen utom juristens praktiska utbildning även har till uppgift att tillgodose häradsrätterna med arbetskraft, måste en radikal omläggning ske i och med en omorganisation av häradsrätterna. Utvecklingen mot ökad ordinarie personal på domarkanslierna skulle troligen i stort sett lända de unga juristerna till fördel.
    I den långa och livliga debatten belystes juristutbildningens problem av juris studerande, notarier, professorer, domare och advokater. Av de många synpunkter, som framfördes, kunna blott några beröras.
    Beträffande fordringarna på förkunskaper för de juridiska studierna hävdade en stark opinion, dock ej obestridd, att kravet på kunskaper i latin ej kan upprätthållas numera, då romersk rätt är ett valfritt ämne. Prof. K. Olivecrona framhöll i detta sammanhang, att den romerska rätten mist sin centrala plats som systematisk grundläggning av det juridiska tänkandet. Borgmästare M. Lembke framhöll betydelsen för en jurist av att ordentligt behärska svenska språket.
    I fråga om studieordningen ville prof. Olivecrona upphäva den nuvarande uppdelningen i privat och offentlig rätt. En gruppering av stoffet mera efter de moderna förhållandenas krav fordrar t. ex., att all arbetslagstiftning sammanföres i ett ämne. Prof. B. Malmgren bestred lämpligheten av att sammanslå stats- och förvaltningsrätten.
    Den praktiska kursen blev föremål för många inlägg. Ett förslag om att för de juris studerandes självstudium inrätta en samling typavtal och praktiska formulär ansågs böra genomföras. Enligt advokat C. Borgström och prof. Å. Malmström hade dock därmed inte den praktiska undervisningen gjorts överflödig. En kurs i bokföring ansågs böra bli obligatorisk.
    Häradshövding G. Lindstedt, Eslöv, framhävde, i likhet med borgmästare Lembke, starkt vikten av grundlig teoretisk utbildning, som aldrig kan ersättas med rutin. Även tingstjänstgöringen ansåg han vara av utomordentlig betydelse för de flesta banorna. Han visste dock knappast, hur den skulle kunna få någon plats efter rättegångsreformens genomförande, särskilt om domsagokanslierna besättas med ordinarie statsavlönad personal. Det nya rättegångsförfarandet kommer att ställa större krav på ledaren av huvudförhandlingen och memorialföraren. Under samma former som nu kommer därför den praktiska utbildningen inte att utan vådor kunna fortsätta, men på något sätt måste den ordnas.

A. A.