Regimskifte i U. S. A:s högsta domstol. Presidenten Roosevelts uppmärksammade strid med kongressmajoriteten angående högsta domstolens organisation uppkom, såsom tidigare i tidskriften påpekats,3 närmast somen följd av att en ofta knapp majoritet av konservativt inställda domare ogiltigförklarat ett flertal av projekten i hans »New Deal»-program. Presidentens försök att erhålla bemyndigande till domstolens utökning ─ för att på denna väg ändra majoritetsförhållandena ─ misslyckades som bekant fullständigt men under de sistförflutna åren har frivillig avgång bland dom
stolens ledamöter lett till att vakanser ändå uppstått, och genom att fylla dessa med personer, välvilligt inställda mot de föreslagna refomerna, har Roosevelt på en annan väg vunnit sitt syftemål, en relativt framstegsvänlig majoritet. Alldeles särskilt signifikativa te sig de utnämningar som ägt rum under 1941, i det då på en gång tre ledamotsposter, däribland den som domstolens president, chief justice, besatts med nya innehavare.
Den avgående chief justice, Charles Evans Hughes, torde i viss mån ha varit den decimerade konservativa gruppens chef men saluterades icke dess mindre, när han nu på grund av sjukdom drog sig tillbaka, även från progressivt håll med synnerlig respekt. Genom sitt föregående ─ han hade före utnämningen år 1930 till presidentskapet varit, utom framgångsrik advokat, guvernör i staten New York, associate justice (vanlig ledamot) i U. S. A:s högsta domstol, republikansk presidentkandidat, utrikes statssekreterare under Harding och Coolidge samt ledamot av Haagdomstolen ─ ägde han en betydande allmän auktoritet och han synes med hjälp av denna samt sina framstående juridiska insikter ha nedlagt stora förtjänster därom att domstolen trots de hårda motsättningarna utan svårare skador genomgått 1930-talets prövningar.
Hughes efterträdare som chief justice blev ─ mot praxis ─ en nuvarande medlem av domstolen, Harlan F. Stone. Dennes utnämning har hälsats med ett bifall, som förefaller att bära uppriktighetens prägel. I så måtto innebär valet av Stone en akt av politisk frigjordhet som han åtminstone varit republikan ─ han beklädde före sitt inträde i domstolen år 1925 posten som Coolidges attorney general ─ men i de politiskt betonade målen har han hela tiden intagit en klart liberal attityd och uppehållit den progressiva trion Holmes-Brandeis-Cardozos traditioner. Han betecknas somen framstående kännare av bl. a. patenträtt och var under 13 år föreståndare (dean) för Columbia universitetets Law School. Hans höga ålder vid utnämningen, 69 år, är en erinran om det faktum att U. S. A. ─ och för övrigt hela den anglosaxiska världen ─ anser uppnådd hög ålder mera somen merit än som ett handicap vad angår judiciellt arbete.
De övriga två utnämningarna senator James Byrnes' och attorney general Robert Jacksons ─ ha även hälsats med bifall, såvitt en oinitierad vågar döma dock mera hövligt än hjärtligt. Båda hava stått Rooseveltregimen nära. Byrnes har efter allt att döma varit en i senatens kulisser för presidentens intressen mycket aktiv man. För några år sedan höll han inför juridiskt auditorium ett uppmärksammat föredrag, vari han försvarade systemet att vid utnämningar till högsta domstolen taga hänsyn till kandidatens allmänna inställning till regeringen (general attitude ─ ─ ─ towards government). Med uttryckt reservation men ändå med en viss sympat i citerade han därvid ett uttalande av presidenten Theodore Roosevelt, som bekant republikan, vilket gällde den tilltänkta utnämningen av Oliver Wendell Holmes och som fälldes i ett brev till den republikanske senatledaren Lodge (senatens godkännande måste ju inhämtas till bl. a. ifrågavarande domarutnämningar): »Jag skulle vilja veta om Holmes fullkomligt delar våra åsikter, d. v. s. dina och mina (was in entire sympathy with ourviews, that is with your views and mine), innan jag anser mig berättigad att utnämna honom.» ─ Jackson, ursprungligen uppskattad bolagsjurist,
har sedan 1934 tillhört den federala administrationen och sedan 1938 successivt verkat i de halvpolitiska ämbetena som solicitor general och attorney general.
K. H.