Bokföringskunskap i juris kandidatexamen. »Det måste anses vara en allvarlig brist i deunga juristernas utbildning, att de, då de efter avslutade studier börja sin praktiska tjänstgöring vare sig på domsagokanslierna, hos åklagarmyndigheterna eller på advokatkontoren, äro till den grad okunniga i bokföring, att de i regel stå fullständigt handfallna, om de ställas inför en bokföringsfråga, även då denna ärav enklaste slag. »Detta uttalande återfinnes i en skrivelse som styrelsen för Sveriges advokatsamfund den 29 nov. 1941 avlät till universitetskanslern. I skrivelsen hemställdes att kanslern ville utreda om såsom villkor för avläggande av juris kandidatexamen borde uppställas fordran på viss kunskap i bokföring.
    Detta önskemål är icke nytt. Upprepade gånger ha från olika håll framförts krav på att juristerna skola behärska bokföringens grunder. Sålunda uttalade sig i december 1941 hovrätternas presidenter för införande av fordran å vitsord om godkänd kunskap i bokföring förjuris kandidatexamen. I denna tidskrift har frågan senast berörts 1942s. 84 ff. Kravet har kommit icke blott från det praktiska livets män utan också från de studerande själva. Sålunda diskuterades vid studentkonferensen i Stockholm 1934 ett förslag att bokföring skulle göras tillfrivilligt tillvalsämne i juris kandidatexamen.
    Advokatsamfundets skrivelse har ännu icke föranlett någon åtgärd av universitetskanslern. Skrivelsen har emellertid varit remitterad till bl. a. juridiska fakulteten i Uppsala, som förordat att bestämmelser av föreslagen innebörd skulle upptagas i examensstadgan. I avbidan på att så skall kunna ske har frågan för Uppsalas del fått en provisorisk lösning. Examinator i speciell privaträtt, prof. Holmbäck, har nämligen såsom villkor för tentamen i den del av ämnet, som omfattar bokföringslagen och aktiebolagslagen, uppställt »kunskaper i bokföring, styrkta antingen genom intyg att den studerande nöjaktigt genomgått av fakulteten anordnad propedeutisk kurs i bokföring ellerpå annat sätt, som av examinator godkännes». Saken har underställts universitetskanslern, som i res. den 20 mars 1942 förklarat sig icke hava något att erinra mot att bland kunskapsfordringarna i ämnetspeciell privaträtt i juris kandidatexamen vid Uppsala universitet upptoges fordran på insikter i bokföringens huvudgrunder. Kanslern uttalade samtidigt, att det vore hans avsikt att i samband med petitaframställningarna till 1943 års riksdag söka utverka anslag till anordnande av kurser i bokföring vid universiteten.
    De studerande hänvisas alltså i första hand till en av fakulteten anordnad kurs. En sådan har i Uppsala med hjälp av medel ur universitetets reservfond varit anordnad redan tidigare, men då såsom

frivillig. Icke få juris studerande ha genom denna kurs vid sidan av de obligatoriska studierna skaffat sig kunskaper i bokföring. Andra torde ha med stor behållning tagit en kurs vid något korrespondensinstitut. Denna senare väg synes icke heller nu vara utesluten.
    Fordringarna för juris kandidatexamen hava alltså, på mycket goda grunder, ökats något. Det kan emellertid vara skäl att i detta sammanhang anteckna, att de helt nyligen även i vissa avseenden inskränkts. Just ämnet speciell privaträtt, till vilket bokföringen anknutits, har under de senaste åren kommit att växa alltför mycket på grund av det synnerligen omfattande lagstiftningsarbete, som ägtrum på hithörande områden, en företeelse som ser ut att alltjämt fortsätta. Fr. o. m. innevarande termin har därför i de i studiehandboken för Uppsala upptagna examensfordringarna skett en differentiering. Det har nu uttryckligen föreskrivits, att vissa delar av ämnetskola inläras noggrant, under det att andra kunna läsas mera översiktligt och under iakttagande framför allt av huvudgrunderna avlagstiftningen — en viss sådan differentiering har givetvis utan särskild föreskrift iakttagits redan tidigare. Urvalet av det material som skall inläras noggrant har skett så, att tonvikten lagts på den lagstiftning, som i första hand kan tänkas bli aktuell för en domstolsjurist eller advokat, som icke är särskilt specialiserad i sin verksamhet. Till första planet ha därvid hänförts vissa kap. av jorddelningslagen, lagen om sammanläggning av fastigheter å landet och de grundläggande reglerna om jordregistret, hela fastighetsbildningslagen och stadsplanelagen, några kap. av vattenlagen ävensom expropriationslagen, 1923 års skogsvårdslag och vissa delar av väglagstiftningen. I andra planet återfinnas t. ex. lagstiftningen om jakt och fiske, ägofred och gruva. I ämnets andra, obligationsrätten närstående, del hava till första planet hänförts hithörande delar av handelsrätten (bl. a.bokföringslagen), lagstiftningen om aktiebolag och föreningar, växel och checkrätten, patenträtten, varumärkesrätten och författarrätten samt arbetsrätten (kollektivavtal, förenings- och förhandlingsrätt samt semester), medan framför allt sjörätten ställts i bakgrunden.
    Med dessa förändringar har det avsetts att göra detta omfattande ämne, som på grund av sin heterogena karaktär är svårt att lära in, mindre betungande för de studerande.

 

Knut Rodhe.