Färdighet i stenografi obligatorisk för jurister? I en i juni 1932 till justitieministern under hand överlämnad promemoria rörande vissa önskemål inom domstolsväsendet anförde presidenterna i rikets hovrätter bland annat följande: Erfarenheten hade visat, att det för en jurist vore synnerligen värdefullt att kunna stenografi. Med rättegångsreformens genomförande komme stenografi att få än större betydelse. Det torde därför kunna ifrågasättas, huruvida ej redan nu viss färdighet i stenografi borde uppställas såsom villkor för avläggande av juris kandidatexamen. Med hänsyn till stenografins vikt jämväl för de juridiska studierna torde intygöver färdighet i stenografi böra föreskrivas såsom villkor för tentamen i något av ämnena i den s. k. andra ämnesgruppen, nämligen civilrätt, speciell

privaträtt, straffrätt, förvaltningsrätt, processrätt och internationell privaträtt. Skulle detta förslag vinna gillande, torde yttranden i första hand böra infordras från de juridiska fakulteterna.
    I skrivelse d. 18 juni 1932 till ecklesiastikministern hemställde justitieministern — under uttalande att han funne de sålunda framförda synpunkterna värda beaktande — att det berörda spörsmålet måtte göras till föremål för utredning och närmare övervägande.
    Efter inhämtande av yttranden blev ärendet avskrivet i ecklesiastikdepartementet. På grund av processreformens nyvunna aktualitet synes det böra tagas under övervägande, om icke färdighet i stenografi framdeles bör fordras för erhållande av notarieförordnande i domsaga.

 

Kjs.