Erik Pontoppidan Kampmann. Den 15 mars 1942 avled i København Direktøren for Fængselsvæsenet Erik Kampmann. Född i Randers 28 mars 1880, cand. jur. 1905, blev han Overretssagfører i Kobenhavn 1908, men övergick till fångvården, där han 1917 blev inspektör för straffanstalten i Nyborg och 1919 för Vridsløselilles Forbedringshus. Sedan 1921 chef för Direktoratet for Fængselsvæsenets Ekspeditionskontor, avancerade han 1927 till chef för den danska fångvården.
    Kampmanns livsgärning är intimt knuten till förberedandet av de genom 1930 års Straffelov införda nya straffanstalterna och dessas genomförande och organiserande. Såsom medlem av Fængselsnævnet och Tilsynsnævnet, ordförande i Tilsynsraadet vedr. Fængselsvæsenets Arbejdsdrift, i Udvalgene ang. Foranstaltninger til Forebyggelse af Tilbagefald i Forbrydelse och ang. Ungdomsfængsel, ordf. i Udvalget vedr. det kommunale Arrestvæsens. Overgang til Staten och medlem av Udvalget ang. Særanstalter for Psykopater, fick Kampmann rikliga tillfällen att nyttiggöra sina stora kriminalpolitiska intressen. Såsom medlem av Bestyrelsen for Dansk Kriminalistforening, med redaktör i Nordisk Tidsskrift for Strafferet och Danmarks officielle delegat i Commission internationale pénale et pénitentiaire i Bernkom han också i livlig kontakt med kolleger och med intresserade i övriga nordiska länder. Han var en aktiv deltagare i de nordiska riksadvokaternas och fångvårdschefernas Stockholmskonferens 1934. Vid det svenska lagutskottets besök på Søbysøgaards ungdomsfängelse 1935 var han en mycket uppskattad värd och ciceron. Högt värderad som fackman och människa av alla som närmare lärt känna honom, lämnar han ett stort tomrum efter sig inom nordisk fångvård och kriminalpolitik.

K. J. S.

 

    David Davidson. Den 18 mars 1942 avled i Uppsala professor emeritus David Davidson. Han var född i Stockholm 1854, blev jur. kand. i Uppsala 1877 och docent i nationalekonomi där 1879. Tio år senare blev han pro-

fessor i nationalekonomi och finansrätt vid universitetet och innehade professuren till dess han 1919 avgick med pension.
    David Davidson hade vigt nästan hela sitt liv åt den ekonomiska vetenskapen jämte finansrätten. Akademisk lärare vid Uppsala universitet före 25 års ålder förblev han detta i drygt 40 år och fortsatte sin vetenskapliga verksamhet intill få år före sin död vid nära 88 års ålder. I medelpunkten för denna stod den ekonomiska teorin, framför allt penningteorin. Med omutlig rättskänsla och objektivitet, utan att binda sig vid någon skola eller tankeriktning, utvecklade han under behandlingen av en mängd blandteoriens problem ett analytiskt skarpsinne som icke har överträffats av många bland den ekonomiska vetenskapens utövare. Han gjorde ytterst sällan misstag i fråga om vare sig tankesammanhang eller fakta, och ej sällan visade det sig, särskilt under och efter det första världskriget, att hans skenbart paradoxala lösningar hade träffat det rätta också i rent praktisk måtto. Vad som i dessa hänseenden gällde den ekonomiska vetenskapen i egentlig mening hade också sin tillämpning på finansrätten, och han visade sig som en av dess främste kännare. I ett antal arbeten i bokform studerade han särskilt inkomstbeskattningen, som han också fick tillfälle att behandla i flera offentliga utredningar; och i synnerhet det inkomstbegrepp han därvid förfäktade utmärkte sig för ovanlig skärpa och konsekvens. De flesta av sina resultat framlade han i Ekonomisk tidskrift, som han grundade 1899 och ledde i 40 år. Under hela denna långa tidvoro hans egna bidrag vid sidan av hans vän Knut Wicksells de mest vägande och de som gåvo tidskriften dess stora vetenskapliga anseende både inom och utom landet. Utan att ha publicerat ett större antal arbeten i bokform har han därigenom blivit en av de främste bland dem som skapat en ekonomisk vetenskap i Sverige och berett den dess internationella rykte.

 

Eli F. Heckscher.