Lagförslag om åtalseftergift. Sedan justitieministern den 19 mars 1942 förordnat att strafflagberedningen skulle upptaga frågan om åtalseftergift såvitt angår ungdomliga lagöverträdare, har beredningen den 1 juni 1942 avlämnat en promemoria med förslag till lag om eftergift av åtal mot minderåriga m. m. (SOU 1942:28).
    Enligt beredningens förslag skall det alltid ankomma på landsfogden eller, i Stockholm, på förste stadsfiskalen att avgöra huruvida allmänt åtal skall äga rum, när någon innan han fyllt 18 år begått brott, varå kan följa fängelse eller straffarbete. Åtal må eftergivas, när den brottsliges karaktär och personliga förhållanden giva skälig anledning antaga att han skall låta sig rätta genom åtgärd av barnavårdsnämnd eller eljest utan att åtal väckes. Åtal skall dock äga rum när det får anses påkallat med hänsyn till brottets beskaffenhet eller eljest ur allmän synpunkt.

NOTISER FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET. 441    Innan överåklagaren eftergiver åtal skall han inhämta yttrande från barnavårdsnämnden. Denna skall i sitt yttrande redogöra för den brottsliges levnadsomständigheter samt angiva vilka åtgärder nämnden anser erforderliga för hans rättande. Om åtal eftergives, skall beslutet muntligen delgivas den brottslige, varjämte det skall tillställas barnavårdsnämnden och statens barnavårdsinspektör. Meningen är att denne skall utöva en central kontroll över att barnavårdsnämnderna vidtaga och fullfölja de åtgärder som äro bäst ägnade att förebygga den skyldiges återfall i brott.
    Om den brottslige senare lagföres för annat brott av icke allt för lindrig beskaffenhet, kan åtalseftergiften återkallas. Däremot får beslutet om eftergift icke förenas med särskilda villkor för den brottsliges uppförande. Missköter han sig utan att föröva nytt brott, är det barnavårdsmyndigheterna och icke åklagaren som skall ingripa. Åtalseftergiften innebär alltså att den brottslige överlämnas till socialvården, om det är fullt klart att han därigenom bäst bevaras åt samhället eller, med andra ord, att straffmyndighetsåldern vid relativt lindrig brottslighet höjes till 18 år i sådana fall där lagföring icke erfordras för att åvägabringa de åtgärder som ärobäst ägnade att förebygga återfall i brott.
    I promemorian föreslås vidare, att 44 § 4 mom. barnavårdslagen samtidigt får träda i kraft.
    Beredningen har vid utredningen haft följande sammansättning: presidenten Karl Schlyter, ordförande, häradshövdingen G. A. Eriksson, över direktören Hardy Göransson, borgmästaren Maths Heuman och professorn Ivar Agge. Sekreterare har varit sekreteraren hos ungdomsfängelsenämnden Torgny Lindberg.

 

T. L.