Riksdagens revisorer om statsförvaltningens begynnelselöner. För någon tid sedan lämnade SvJT vissa uppgifter om juristernas begynnelselöner inom den centrala statsförvaltningen, hämtade från en inom Sveriges yngre juristers förening verkställd undersökning (se SvJT 1942 s. 170 f.). Hithörande frågor ha även behandlats av riksdagens revisorer i deras till 1942 års riksdag avlämnade berättelse (s. 116 ff.).
    Efter en redogörelse för de allmänna föreskrifter, som tid efter annan lämnats rörande avlöningsförmåner för icke-ordinarie personal i statens tjänst, uppehålla revisorerna sig bl. a. vid de administrativa amanuenserna och därmed jämställd personal inom den allmänna civilförvaltningen (icke blott jurister) — som regel rekryteringspersonal till befattningar i 18 och högre lönegrad. Revisorerna hava gjort en sammanställning för de olika departementen och verken av uppgifter om arvode eller lön vid an-

FRÅN YNGRE JURISTERS ARBETSFÄLT. 471ställningens början, de tider under vilka begynnelselönen eller arvodet utgått samt tidpunkten för antagande till extra och extra ordinarie befattningshavare även som placeringen i lönegrad därvid. Undersökningen har företrädesvis avsett under femårsperioden 1/7 1936—30/6 1941 nyanställd personal, som sistnämnda dag kvarstått i tjänst.
    Av denna sammanställning, som är alltför utförlig för att kunna refereras, kan den som ämnar söka inträda i statens tjänst inhämta upplysningar rörande de möjligheter, som åtminstone helt nyligen erbjödos på olika håll.
    Revisorerna konstatera såsom ett resultat av undersökningen, att såväl anställningsformerna som avlöningsförhållandena för den icke-ordinarie personalen förete mycket stora ojämnheter. Personal med amanuens göromål finnes sålunda placerad i alla lönegrader från 10 till 18. Medan befattningshavare i vissa verk anställas såsom tillfälligt anställd personal och kvarstå i denna anställningsform under lång tid, antages redan från början personalen i andra verk till extra tjänstemän och i ytterligare andra verk till extra ordinarie tjänstemän. Revisorerna anse det önskvärt att större likformighet åstadkommes de olika verken emellan ifråga om förmånerna för nyanställd personal och finna behov av reglerande föreskrifter på området föreligga.
    Revisorerna anse, att vederbörande icke i andra fall än då särskilda omständigheter därtill föranleda omedelbart bör antagas till extra ordinarie tjänsteman. Då anställning sker av rekryteringspersonal eller eljest för tillgodoseende av ett för längre tid förefintligt om ock ej bestående behov av arbetskraft, bör vederbörande enligt revisorernas mening antagas till extra tjänsteman, i fråga om manlig arbetskraft med placering fyra till fem lönegrader under den för jämförlig extra ordinarie personal använda, i överensstämmelse med en exempelvis inom statsdepartementen utbildad praxis.
    Utan att närmare ingå på frågan om vilken tid, som normalt bör förflyta mellan första anställningsdag och tidpunkten för antagandet till extraordinarie tjänsteman — under denna tidsperiod kan givetvis den extra tjänstemannen hava befordrats till högre lönegrad än som vid anställningens början tillkommit honom — framhålla revisorerna, att denna tid icke börsättas alltför kort. Med hänsyn till de förmåner i skilda avseenden, som numera tillkomma extra ordinarie tjänstemän, främst tjänste- och familjepensionsrätten, säges en tjänstgöring på 3 år — vari i förekommande fallborde få inräknas tingstjänstgöring eller annan jämförbar utbildningstid eller anställning — före antagandet till extra ordinarie tjänsteman icke kunna anses innefatta någon obillighet.
    Slutligen föreslå revisorerna, att ett av 1928 års lönekommitté framfört förslag, enligt vilket det i regel skall tillkomma K. M:t att pröva och fastställa antalet extra ordinarie befattningar vid varje verk med angivande tilllika av befattningarnas placering i lönegrad, skall tagas under övervägande. En dylik anordning utgör enligt revisorernas mening en oundgänglig förutsättning för åstadkommande av reda och ordning på förevarande område.
 

Knut Rodhe