Beredskapstjänstgöring och domstolsmeriter. Utdrag av protokollhållet vid presidentmöte i Svea hovrätt d. 12 april 1942. § 3.
    Med anledning av framställning från överbefälhavaren över rikets försvarskrafter hade inom finansdepartementet upprättats en d. 15 febr. 1941 dagtecknad promemoria angående åtgärder till mildrande av olägenheterna för de värnpliktiga av militär beredskapstjänstgöring. Sedan yttranden över denna promemoria avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar, hade d. 13 februari 1942 inom finansdepartementet upprättats en ny promemoria i ärendet angående vissa ifrågasatta, på justitiedepartementets handläggning ankommande åtgärder i nämnda syfte. Expeditionschefen i justitiedepartementet hade i skrivelse till presidenterna i hovrätterna d. 25 febr. 1942 anhållit om det yttrande och förslag, vartill sistnämnda promemoria ansåges böra föranleda.
    Med anledning härav diskuterades nu de spörsmål, som berördes i sistnämnda promemoria, varvid man enades om följande:
    1. För samtliga befattningshavare i hovrätt och domsaga tillämpades redan den grundsatsen, att vederbörande bibehölles i redan vunnen anställning och befordringstur, oberoende av den militära tjänstgöringens längd. Denna grundsats hade numera kommit till uttryck i kungl. cirkuläret d. 13 febr. 1942 (nr 46). Ytterligare föreskrifter i detta avseende ansågos icke erforderliga.
    2. I fråga om den tjänstgöringstid såsom adjungerad ledamot, som enligt hovrätternas arbetsordningar erfordrades för att hovrätt skulle kunna föreslå person till assessor, beslöts att i huvudsak vidhålla det vid presidentmötet i aug. 1940 fattade beslutet (prot. § 5). Sålunda borde intill 6 månaders militärtjänstgöring kunna inräknas i den föreskrivna tiden av ett års ledamotstjänstgöring under förutsättning dels att vederbörande, om förstärkt försvarsberedskap ej förekommit, skulle hava erhållit förordnandes om adjungerad ledamot, dels ock att hovrätten på grundval av den fullgjorda ledamotstjänstgöringen vore fullt övertygad om vederbörandes lämplighet som ledamot. Då bestämmelsen i arbetsordningarna vore så avfattad att den möjliggjorde en tillämpning i enlighet med vad nu angivits, erfordrades i detta avseende icke någon författningsändring.
    3. I fråga om det i hovrätternas arbetsordningar uppställda kravet å minst 3 års domsagotjänstgöring för erhållande av fiskalsförordnande beslöts hemställa, att hovrätterna måtte få bemyndigande att efter prövning in casu av den faktiskt fullgjorda domsagotjänstgöringens beskaffenhet tillgodoräkna vederbörande, utöver enligt kungl. brevet d. 30 dec. 1939 medgivna 6 månaders militärtjänstgöring, ytterligare högst 6 månaders militärtjänstgöring.
    4. Då det skulle bereda praktiska svårigheter att genom generella föreskrifter undanröja den olägenhet av militärtjänstgöringen som uppkommer, om denna tjänstgöring pågår vid en tidpunkt då tjänstgöring i domsaga eller hovrätt är avsedd att taga sin början, ville man ej ifrågasätta meddelande av sådana föreskrifter. Däremot enades man om att i de särskilda fallen i möjligaste mån söka undanröja de avsedda olägenheterna. För att tjänstgöring i hovrätt trots pågående militärtjänstgöring skulle kunna betraktas

som påbörjad omedelbart efter avslutad domsagotjänstgöring, borde dock anmälan om önskan att inträda i hovrätten hava på förhand gjorts.
    5. Enligt nu gällande bestämmelser ägde fiskal icke någon ovillkorlig rätt att vid beräkning av den tjänstgöringstid, som erfordrades för uppflyttning från 15 till 21 löneklassen, tillgodoräkna sig viss tids militärtjänstgöring. Sådant tillgodoräknande hade emellertid i särskilda fall skett efter framställning hos K. M:t. Man enades om att hemställa att hovrätterna måtte erhålla bemyndigande att bestämma, att militärtjänstgöring, dock högst under en tid av 9 månader, finge tillgodoräknas vederbörande för uppflyttningi den högre löneklassen, varvid såsom förutsättning för uppflyttning borde gälla att vederbörande, därest militärtjänstgöringarna ej mellankommit, skulle hava innehaft fiskalsförordnande eller därmed i detta hänseende jämställt förordnande. Man beslöt tillstyrka det i promemorian framställda förslaget att bestämmelsen finge tillämpas retroaktivt från och med innevarande budgetår.
    6. Slutligen tillstyrktes det av Göta hovrätt väckta förslaget om viss utsträckning av den rätt till tillfällig avvikelse från behörighetsregeln i 23 § domsagostadgan, som medgåves i kungl. brev till hovrätterna d. 30 dec.1939. I enlighet härmed borde hovrätt under det i nyssnämnda kungl. brev angivna villkor äga meddela förordnande enligt 23 § domsagostadgan under förutsättning att vederbörande tjänstgjort i domsaga under minst hälften av den tid, som enligt denna paragraf erfordrades för sådant förordnande.
    7. Med militärtjänstgöring avses i föregående punkter sådan tjänstgöring, som omförmäles i punkt 5 av kungl. cirkuläret d. 13 febr. 1942 nr 46.

 

    Genom brev till hovrätterna d. 15 maj 1942 har K. M:t meddelat bestämmelser angående tillgodoräknande av militär beredskapstjänstgöring för erhållande av viss behörighet enligt domsagostadgan. K. M:t har — med upphävande av k. brevet d. 30 dec. 1939 ang. dispens under rådande utomordentliga förhållanden från vissa bestämmelser i domsagostadgan — medgivit att vidtillämpning av 22—24 §§ i stadgan må, lika med i nämnda paragrafer stadgad tjänstgöring, under högst sex månader räknas militär beredskapstjänstgöring enligt punkt 5. i k. cirk. till statsmyndigheterna d. 13 febr. 1942 (nr 46),med rätt för hovrätten att, i fråga om 23 § domsagostadgan, utsträcka sagda tillgodoräknande ytterligare tre månader för den som nio månader tjänstgjort som biträde åt häradshövding. I ett särskilt k. brev d. 29 maj 1942 har medgivits, att hovrätt även eljest tills vidare må, när av rådande utomordentliga förhållanden vållad personalbrist därtill föranleder, meddela förordnande som avses i 22—24 §§ domsagostadgan utan hinder därav att den som förordnas icke fullgjort föreskriven tjänstgöring under så lång tid, som förvarje särskilt fall är stadgat, varvid dock sådan tid må förkortas med högst nio månader i det i 23 § angivna fallet och med högst sex månader i övriga fall.
    I ett tredje k. brev, av d. 15 maj 1942, ha bestämmelser utfärdats angående rätt att för uppflyttning i löneklass såsom domsagosekreterare eller fiskal tillgodoräkna militär beredskapstjänstgöring. Enligt dessa bestämmelser må med tjänstgöring i underrätt eller hovrätt, varom förmäles i 4 § första

stycket k. kung. d. 26 maj 1933 (nr 310) ang. å domsagas kansli anställda rättsbildade biträdens avlöningsförhållanden m. m. samt punkt 2. i k. brevet d. 6 juni 1941 (nr 365) ang. avlöning till vissa icke-ordinarie befattningshavare vid hovrätterna, beträffande uppflyttning i arvodes- eller lönehänseende från 15 till 21 löneklassen intill en tid av sex månader likställas militär beredskapstjänstgöring enligt punkt 5. i k. cirk. till statsmyndigheterna d. 13 febr. 1942 (nr 46); dock under villkor att vederbörande, därest militärtjänstgöringen ej mellankommit, skulle hava innehaft fiskalsförordnande eller därmed i detta hänseende jämställt förordnande.