Omorganisationen av domsagoförvaltningen samt den icite ordina-rie hovrättspersonalen. I föregående häfte av SvJT (s. 437) lämnades ett referat av den k. propositionen angående omorganisation av domsagoförvaltningen ni. m. Propositionen har i allt väsentligt godkänts av riksdagen. Följande avvikelser eller av riksdagen (sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 3) gjorda uttalanden böra uppmärksammas.
    Såsom vanligt vid löneregleringar förutsätter prop. att häradshövding, i vars fullmakt ej inryckts skyldighet att övergå å ny lönestat, skall ägaräll att om han finner det med sin fördel förenligt, kvarstå å gammal stat.

548 NOTISER FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET.Med hänsyn därtill att sportlerna icke äro häradshövdingarna tillförsäkrade såsom löneförmån och de nya lönerna sålunda genomgående vida överstiga de gamla, har rätten att kvarstå å gammal lönestat praktisk betydelse allenast i fråga om den ålder vid vilken häradshövdingen är skyldig avgåmed pension. För att icke göra rätten att kvarstå å gammal stat helt illusorisk skall enligt prop. avlöningsförmånerna för häradshövding som önskarkvarstå å gammal stat regleras i särskild ordning: sådan häradshövding skall tillika erhålla ersättning för minskad inkomst genom sportler i den mån hans tidigare inkomst ej överstiger löneförmånerna för häradshövding enligt nya staten i lägsta löneklassen (grundlön 16,000 kr.). Prop. förutsatte emellertid att fråga om ersättning härutöver skulle kunna uppkomma i något särskilt fall; i så fall skulle denna fråga kunna underställas riksdagensprövning.
    Utskottet ställde sig avvisande till tanken på högre ersättning för förlorade sportler än den i prop. föreslagna. Enligt utskottets mening motsvarade propositionens förslag om ersättning för minskad inkomst upp till lönegraden B 2 vad som rimligen borde utgå till häradshövding som ej ville övergå till den nya lönestaten. Då emellertid i prop. angåves att fråga om ersättning därutöver i särskilt fall skulle kunna bringas under riksdagens prövning, saknades enligt utskottets mening anledning för riksdagen att nu ingå på spörsmålet huruvida sådan högre ersättning överhuvud skulle kunna utgå. Formellt kvarstår sålunda möjligheten för K. M:t att i nästa års statsverksproposition underställa riksdagen krav från enskild häradshövding på högre sportelersättning. Med hänsyn till de höjda pensionerna enligt nya lönestaten torde det icke i något fall bliva ekonomiskt fördelaktigt för häradshövding att för bibehållande av rätten att förbliva i tjänst till uppnådd 70 års ålder kvarstå å s. k. gammal stat.
    Med anledning av ett — bl. a. med hänsyn till de förhållanden som varit rådande i Nordmarks domsaga — i motion i första kammaren av herr Sandén framfört yrkande, att bland lönevillkoren för häradshövding måtte fastslås skyldighet för häradshövdingen att vara bosatt å domsaganskansliort, där ej K. M:t för särskilt fall medgåve undantag, uttalade utskottet, att det ur den rättssökande allmänhetens synpunkt vore ett berättigat krav att häradshövdingen skall vara bosatt å kansliorten. Den goda löneställning som föreslås för häradshövdingarna och det förhållandet, att i många fall bostad för häradshövdingen anordnas av tingshusbyggnadsskyldiga i anslutning till kanslilokalerna, talade också för bifall till det i motionen framställda yrkandet. Motionen bifölls av riksdagen.
    I fråga om domsagornas personalorganisation tillstyrkte utskottet den i prop. föreslagna ändrade fördelningen av arbetsuppgifterna mellan notarierna och de icke rättsbildade biträdena. I detta sammanhang hemställde utskottet till övervägande, om ej färdighet i maskinskrivning och stenografi borde uppställas som villkor för behörighet till notarie- och notarieaspirantbefattning. Angående utskottets uttalande i övrigt i notariefrågan, se nedan s. 566.
    Jämte ordinarie inskrivningsdomare i de tre största domsagorna skulle enligt prop. inrättas elva tingsdomarbefattningar i lönegraden Eo 29, vilka skulle ersätta de nuvarande biträdande domarna och assessorssekreterarna.

NOTISER FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET. 549Utskottet påpekade att riksdagen vid behandlingen av processreformen infört beteckningen tingsdomare i förslaget till rättegångsbalk och i 4 kap. 3 § av förslaget skjutit fram utnämnande av ordinarie tingsdomare såsom det normala framför deras förordnande för viss tid. Det framtida behovet av ordinarie tingsdomare till minst det antal som nu föreslagits kunde enligt utskottets mening icke vara föremål för tvekan. Inga betänkligheter syntes därför böra möta mot att dessa befattningar utan avvaktan på processreformen gjordes ordinarie. Detta kunde lämpligen ske successivt under ett antal år.
    Beträffande skyldigheten för hovrättsassessorerna — vilka skola bliva e. o. tjänstemän i lönegraden Eo 29 — att mottaga förordnande som tingsdomare, motsvarande deras nuvarande skyldighet att under högst två år tjänstgöra som sekreterare i domsaga, anförde utskottet att skäl talade för att nämnda tidsbegränsning borttoges.
    I fråga om hovrättsfiskalerna erinrar utskottet, att önskemål om beredande av en mera tryggad ställning för dem under de senare åren framträtt med ökad styrka och därvid bl. a. grundats på den avsevärda förlängning av fiskalstiden, som nu inträtt. Det måste enligt utskottet anses rimligt att hovrättsfiskalerna i likhet med flertalet jämförliga statliga befattningshavare tillförsäkras rätt till tjänste- och familjepension. Anledning syntes ej föreligga att nu uppskjuta lösningen av denna fråga i avbidan på verkningarna av processreformen. I varje fall torde något hinder icke kunna anses möta mot att extraordinarie anställning bereddes hovrättsfiskaler till så stort antal som motsvarade minimibehovet av fiskaler tjänstgörande i hovrätterna och såsom domsagosekreterare, eller enligt den föreslagna reformen 39 fiskaler i hovrätt och 45 fiskalssekreterare, tillhopa 84. Till dessa extraordinariebefattningar, som borde placeras i lönegraden Eo 22 med begynnelselön motsvarande den nuvarande högre fiskalslönen, torde som regel komma att utses de till tjänsteåren äldsta av de nuvarande fiskalerna. Någon ändring i övrigt av de nuvarande grunderna för fiskalernas avlöning behövde icke ske; således skulle de nuvarande 15 och 21 löneklasserna för extra fiskaler och reglerna för uppflyttning i den sistnämnda löneklassen bibehållas. Enligt utskottets av riksdagen godkända förslag skall sålunda den ändring vidtagas i nuvarande avlöningsbestämmelser för den icke ordinarie hovrättspersonalen, att inom varje hovrätt inrättas befattningar som extra ordinarie fiskaler i lönegraden Eo 22 till så stort antal som motsvarar summan av antalet fiskalsarvoden i hovrätten och antalet sekreterarbefattningar i domsagor under hovrätten.
    Beträffande häradshövdingtjänsternas tillsättande uttalade sig riksdagen för att dessa ämbeten utan undantag borde sökas hos K. M:t och att sålunda de nuvarande hovrättsförslagen borde avskaffas. Däremot borde K. M:t i varje utnämningsärende inhämta yttranden från hovrätternas presidenter.
    Inskrivningsdomare- och tingsdomarbefattningarna skola, såsom i prop. föreslogs, sökas hos hovrätt och efter förslag från denna tillsättas av K. M:t, medan tingssekreterarna, liksom nu, skola tillsättas av hovrätterna. Utskottet framhöll beträffande dessa sista, att den nuvarande ordningen icke utesluter möjlighet till förflyttningar mellan de olika hovrätterna.
    I fråga om tillsättningen av tingsnotarie- och tingsnotarieaspirant befatt-

550 NOTISER FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET.ningarna uttalade sig riksdagen för att sökande skulle kunna anmäla sig direkt hos hovrätt. Ansökan syntes enligt utskottet icke behöva avse viss domsaga. Häradshövding borde emellertid fortfarande ha rätt att föreslå notarie eller aspirant. Dock borde hovrätt vid tillsättningen vara obunden av häradshövdingens förslag, och den särskilda föreskriften att hovrätten som regel ej får göra avvikelse därifrån borde alltså utgå. De icke rättsbildade domsagobiträdena borde, såsom domsagoutredningen föreslagit, samtliga tillsättas av hovrätten efter förslag av häradshövdingen.
    Slutligen uttalar utskottet att innan ny domsagostadga utfärdas tillfälle bör beredas riksdagen att avgiva yttrande däröver, vilket lämpligen kan ske i samband med behandlingen av avlönings- och omkostnadsstaterna för domsagorna för nästkommande budgetår.
    I ovan icke berörda delar lämnade riksdagen K. M:ts förslag utan erinran.
    Samtidigt härmed godkände riksdagen, i enlighet med förslag av det sammansatta utskottet i utlåtande nr 4, K. M:ts i prop. nr 304 framlagda förslag till lag om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli (SFS nr 658). Riksdagen påpekade emellertid att det i prop. nr 252 beräknade årliga anslaget till bokinköp för domsagorna förefölle vara väl knappt tilltaget.
    Genom särskild lag (SFS nr 659) om ändrad lydelse av 3 och 5 §§ i lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende har K. M:t erhållit befogenhet att i samband med förordnande om rådhusrätts upphörande meddela erforderliga bestämmelser bl. a. därom, huruvida och i vad mån staden skall vara skyldig att erlägga ersättning till tingslag för andel i befintligt tingshus eller annan tingslagets egendom.
 

K. J. S.