Förslag till ändrade bestämmelser för bestraffning av falskdeklaration. I ett till chefen för finansdepartementet i juni 1942 avlämnat sakkunnigbetänkande (SOU 1942: 31) har framlagts förslag till skärpt bestraffning av falskdeklaration m. m.
    I betänkandet lämna de sakkunniga en översikt över nu gällande bestämmelser — i taxeringsförordningen, stämpel- och bevillningsförordningar, tullförfattningar, förordningar om acciser och olika slag av indirekta skatter m. m. — om straff för oriktiga uppgifter, vilka äro ägnade att leda till frihet från eller till för låg skatt eller annan allmän avgift. Denna översikt belyser, i huru hög grad straffbestämmelserna variera, bl. a. i fråga om de straffskalor, inom vilka de normerade bötesstraffen kunna utmätas, samt beträffande möjligheterna att utdöma frihetsstraff och bestraffa förseelser, begångna av grov vårdslöshet, försök och delaktighet. Betänkandet innehåller vidare en redogörelse för olika omständigheter, vilka enligt de sakkunnigas mening påkalla en skärpning av straffen för falskdeklarationsbrott samt om dessa brotts rättsliga natur och huru brotten på det mest lämpliga sätt böra bestraffas. En väsentlig nyhet är de sakkunnigas förslag att i princip avskaffa det normerade bötesstraffet och ersätta detsamma med dagsbotsstraff. Enligt förslaget skola samtliga bestämmelser rörande falskdeklaration utbrytas ur de olika författningarna och sammanföras i en skattestrafflag. I denna lag föreslås, att straffet för det uppsåtliga falskdeklarationsbrottet skall utgöra dagsböter, ej under 30, eller fängelse eller, där om-

ständigheterna äro synnerligen försvårande, straffarbete i högst två år. Föreligger icke uppsåtligt brott utan i stället grov vårdslöshet, skall dagsböter, ejunder 10, eller fängelse i högst sex månader utdömas. För försök till brott, som angivas i skattestrafflagen, stadgas samma straff som för fullbordat brott. Delaktighet föreslås kriminaliserad i samma omfattning som gäller för brott mot allmänna strafflagen. Från den nya lagstiftningens tillämpningsområde undantagas emellertid av särskilda skäl bl. a. 1914 års stämpelförordning samt tullförfattningarna. Slutligen föreslås i taxeringsförordningen vissa andra ändringar i syfte att ernå större effektivitet i taxeringsförfarandet.
    Betänkandet är undertecknat av t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström, ordförande, samt t. f. statssekreteraren, hovrättsrådet Enar Eckerberg och prof. Håkan Nial samt av hovrättsassessorn Henning Nilsson såsom sekr.

 

H.V. N.