Övervakning och varning av villkorligt dömda. Eftersom varning av villkorligt dömd person skall beslutas av domstol, kan inträffa att på landet begäran om varning även i trängande fall icke kan slutligen prövas på kortare tid än cirka två månader. I en domsaga har just d. 26 juni, dagen före vårtingets avslutande, anmälts behov av varning i två fall, därav ett fall avser en kvinnlig ungdomsförbrytare som avvikit till okänd ort och befaras havakommit alldeles på avvägar. Besluten om varning kunna nu meddelas tidigast d. 26 aug. Då det icke är tillåtet för vårdnadsdomstolen att tvångsvis inställade villkorligt dömda (båda omyndiga) för att höras, och då de domare, som dömt dem, enligt numera tydligen hävdvunnen praxis ej ålagt dem lydnadsplikt mot övervakarna, med vilka de villkorligt dömda i detta som i flera andra fall där lydnadsplikt ej ålagts dessutom undandraga sig all beröring, är den långa tid, som måste förflyta före varningarnas meddelande, betänklig.
    Om icke varningsrätten anses kunna uppdragas åt domhavande, då rätten ej snart samlas, torde det kanske finnas skäl till att överlämna den åt häradsrätt med tremansnämnd. Vidare torde kanske finnas skäl att tillåta övervakadsinställande för att höras över framställning om varning, samt att medgivaden om varning beslutande myndigheten befogenhet att anordna övervakning, där sådan ej förut anordnats, och att skärpa övervakning över omyndig övervakad genom åläggande av lydnadsplikt. — Inställes en övervakad innan varning beslutes, torde domaren och övervakaren ofta i samråd kunna få bättre grepp om den övervakade, bl. a. genom att skilja honom från en olämplig omgivning, och bättre möjlighet att hjälpa denne tillrätta genom anskaffande av arbete eller eljest. Skulle det sistnämnda beträffande en ungdomsförbrytare ej lyckas på annat sätt, är övervakning med lydnadsplikt sista resursen före anståndets förverkande; och den torde ej böra lämnas obegagnad.
    De erinringar, som i nu anmärkta avseende kunna riktas mot den gällande lagen angående villkorlig straffdom, drabba icke 1939 års tyvärr ännu ej ikraftträdda lag om villkorlig dom. E. G. L.

 

    Vore det inte skäl att till en början ändra den »hävdvunna praxis» i domsagan att inte ålägga lydnadsplikt i den villkorliga domen? Sedan är det väl ej stor anledning att lappa på den gamla lagen utan bättre att enträget anhålla hos justitiedepartementet, att 1939 (!) års lag om villkorlig dom får träda i kraft den 1 juli 1943, till vilken dag de ytterligare erforderliga skyddskonsulenterna borde hinna anskaffas. Dess bättre synes utsikt till den nyalagens ikraftträdande vid nämnda tidpunkt icke saknas, sedan ett första steg till skyddskonsulentorganisationens utbyggande tagits vid årets riksdag (se SvJT s. 483) och fångvårdsstyrelsen numera gjort framställning till K. M:t om organisationens fullbordande. Kjs.