Notariefrågan inför riksdagen. I redogörelsen tidigare i detta häfte (s. 547) för riksdagens behandling av frågan om domsagoförvaltningens om organisation har redan omnämnts, att sammansatta stats- och första lagutskottet uttalat sig för kravet på färdighet i maskinskrivning och stenografi såsom villkor för behörighet till notarie- och notarieaspirantbefattning (se SvJT 1942 s. 364).
    Av domsagoutredningen hade föreslagits att notarietiden efter viss övergångstid skulle avkortas från tre till två år. I propositionen om domsagoförvaltningens omorganisation intogs den ståndpunkten, att notarietiden tillsvidare skulle bestämmas till två och ett halvt år. I en motion i andra kammaren av herr Kyling m. fl. hemställdes att domsagoutredningens förslag på denna punkt måtte godtagas.
    Utskottet framhöll, att frågan om notarietidens längd ägde nära samband med spörsmålet huru stort antal notarier som ansåges böra erhålla sin utbildning å domsagokanslierna. Därest icke antalet av de notarier som efter fullgjorda domsagomeriter årligen lämnar domsagorna skall stiga, yttrade utskottet, måste en förkortning av notarietiden förbindas med motsvarande nedskärning av antalet notarieplatser. På grund av den ändrade fördelningen av göromålen mellan rättsbildade och icke rättsbildade biträden föreslogs också i propositionen en avsevärd reduktion av antalet notarier. I likhet med departementschefen ansåg utskottet sig icke, innan erfarenhet om verkningarna av den ändrade arbetsfördelningen vunnits, kunna förorda avkortning av notarietiden under den i propositionen föreslagna tiden, då därigenom risk för en icke önskvärd överproduktion av domsagomeriterade notarier skulle uppkomma.
    I nyssnämnda motion påyrkades vidare att av tiden för tingsmeritering sex månader måtte kunna fullgöras genom tjänstgöring inom landsstaten, vid vissa rådhusrätter eller å advokatkontor. I vad angår rådhusrätter och advokatkontor överensstämmer detta med vad som redan gäller, och propositionen avsåg icke att göra någon ändring härutinnan. Vad angår motionärernas yrkande i övrigt anslöt utskottet sig till tanken att även viss tjänstgöring hos åklagare under angiven tid skulle kunna räknas likvärdig med domsagotjänstgöring. Utskottet förutsatte att denna fråga skulle upptagas till övervägande i samband med den revision av domsagostadgan som måsteäga rum till följd av den nu föreslagna domsagoreformen.
    Enligt propositionen skall samtliga notarier som erfordras för domsagornas skötsel åtnjuta avlöning. I stället för nuvarande förste och andre notariegraderna skall inrättas en enhetlig notariegrad, vars innehavare skall benämnas tingsnotarie. För förordnande såsom tingsnotarie skall bl. a. fordras ett halvt års tidigare tjänstgöring i domsaga; under sistnämnda tid

skall biträdet benämnas tingsnotarieaspirant. Tingsnotarie och tingsnotarieaspirant skall enligt propositionen erhålla arvode med resp. 4,200 kronor och 2,400 kronor för år med viss förhöjning beträffande domsagor, lydande under hovrätten för Övre Norrland, och Härjedalens domsaga. Däremot skall rörligt tillägg eller dyrtidstillägg ej utgå å arvodena. Departementschefen uttalade emellertid att omprövning av arvodenas storlek borde ske, närmera utpräglad förändring i levnadskostnaderna därtill gåve anledning. I nyssnämnda motion påyrkades att tingsnotarierna och tingsnotarieaspiranterna skulle placeras i lönegrad. Såsom skäl härför åberopades att vid en fortsatt stegring av levnadskostnaderna en rätt avsevärd tidrymd torde komma att förflyta innan en omreglering av arvodena hunne genomföras. Utskottet ansåg sig icke kunna förorda någon ändring av propositionen på denna punkt men ville framhålla, att tillfälle till omprövning av arvodenas storlek med hänsyn till förändringar i levnadskostnaderna ju erbjöde sig varje år i samband med fastställande av avlöningsstater för domsagorna.
    I motionen berördes även frågan, om oavlönade jurister skulle kunna användas inom domsagoförvallningen. Propositionen utgick ifrån, att samtliga jurister som erfordras för en domsagas skötsel skulle erhålla arvoden. Emellertid uttalades i propositionen att en häradshövding liksom hittills skulle kunna låta en juris kandidat tjänstgöra i domsagan utan att vara förordnad till notarieaspirant eller notarie; i sådant fall skulle tjänstgöringen icke medföra någon rätt till meritberäkning. Departementschefen ville dock framhålla, att fara kunde föreligga för att längre eller kortare tids oavlönad tjänstgöring i domsaga blev villkor för att den unge juristen skulle komma i åtanke vid tillsättande av notarieaspiranttjänst i domsagan. Till förebyggande av en sådan utveckling borde enligt departementschefen i händelse av behov särskilda åtgärder vidtagas, då det vore ett viktigt samhällsintresse att begåvade unga jurister icke av ekonomiska skäl avhölles från domarbanan. I motionen underströks de av departementschefen uttalade farhågorna och gjordes gällande, att betryggande garantier måste skapasför att ej jurister skulle få användas inom domsagoförvaltningen utan att erhålla avlöning eller få tillgodoräkna sig tjänstgöringen såsom merit. Utskottet fann denna fråga vara av synnerligen stor betydelse och anslöt sig till principen, att de biträden som erfordrades för domsagornas skötsel skulle erhålla ersättning. Det i en domsaga föreliggande behovet av arbetskraft finge alltså ej tillgodoses genom att unga jurister tillätes utan avlöning tjänstgöra i domsagan. Enligt utskottets mening vore principiellt ett förbud för häradshövding att anlita oavlönad arbetskraft motiverat. Med hänsyn till att undantagsvis ett legitimt behov kunde föreligga av att oavlönad tjänstgöring å domarkansli i utbildningssyfte kunde tillåtas eller en kortare prövotid före antagning till aspirant kunde anordnas, ansåg emellertid utskottet ett ovillkorligt förbud ej böra uppställas, utan syntes det böra läggas i hovrättens hand att med hänsyn till särskilda omständigheter medgiva sådan tjänstgöring. I samband härmed borde hovrätterna erhålla ökat inflytande på tillsättningen av notarier och notarieaspiranter. För att möta ett i en domsaga uppkommande behov av juridiskt utbildad arbetskraft utöver det i lönestaten beräknade borde åter finnas möjligheter för K. M:t att

efter framställning från hovrätten kunna förordna en extra notarie eller notarieaspirant. Med hänsyn härtill syntes det erforderligt att antalet notarier ej fastlåstes vid en bestämd siffra. Särskilt vore detta av vikt vid reformens genomförande. K. M:t borde alltså kunna disponera över ett antal notariearvoden såsom reserv. Dessutom kunde tydligen vid stegrat behov av arbetskraft i viss domsaga överflyttning av notariearvode ske från domsaga, där notarie kunde undvaras.
    Angående domsagonotariernas tillsättning se ovan s. 549. K. J. S.