Den förlängda värnpliktstjänstgöringen och domstolsmeriterna. Enligt meddelade föreskrifter må beredskapstjänst i viss utsträckning tillgodoräknas vederbörande såsom domstolsmerit under förutsättning att beredskapstjänsten infallit efter vunnen första fortlöpande statsanställning (jfr SvJT s. 472). Den nya värnpliktslagen ålägger längre första tjänstgöring, för utbildning till värnpliktig officer i 360 dagar och för utbildning till värnpliktig underofficer i 180 dagar. Försvarsministern har till särskilda utredningsmän (expeditionschefen G. A. Bouveng, ordf., och hovrättsrådet E. Thomasson) överlämnat frågan om denna förlängda tjänstgöring må räknas såsom merit i allmän och enskild tjänst. Utredningsmännen ha nu avlämnat en p. m. med riktlinjer för meritberäkningen i statstjänst, och K. M:t har åt olika myndigheter, däribland hovrätterna, uppdragit att före den 15 september 1942 i enlighet med dessa riktlinjer inkomma med förslag rörande meritberäkningen för underlydande personal.
    Utredningsmännen anse sig kunna bestämt hoppas, att frågan om meritberäkningen skall av såväl staten som kommuner och enskilda företag lösas på ett tillfredsställande sätt. De framhålla emellertid, att kraven på examina och kunskaper ej få minskas beträffande de befälsutbildade. Befälsutbildningen är dock ej bara en utbildning i rent militära färdigheter, utan befälseleverna få även allmänt mänsklig utbildning. De få lära sig att taga initiativ och ansvar, att handla självständigt, att leda andra och lära andra samt att umgås med folk ur alla samhällsklasser. För en domare t. ex. är det ytterst förmånligt att ha levat ihop med kamrater ur andra skikt än dem varifrån han själv kommer; därigenom måste den för domaren nödvändiga förmågan att förstå andras synpunkter fördjupas. Alla statstjänstemän böra vara vana vid självverksamhet och vid att taga ansvar. Den som med heder bestått den militära befälsutbildningen har därmed fått ett gott vitsord om allmän duglighet. Utredningsmännen anse det därför motiverat, attde i det civila statslivet uppställda kompetensvillkoren i viss utsträckning kunna fyllas även av den militära befälsutbildningen. Den praktiska civilatjänstgöringen är avsedd icke blott för förvärvande av rutin och erfarenhet inom facket, utan eleven eller tjänstemannen skall även få en mera allmäntmänsklig utbildning och bliva prövad.
    Utredningsmännen anse den militära utbildningstiden i viss utsträckning kunna kompenseras redan i samband med första anställningen i statstjänst eller under tjänstgöring, som har karaktär av utbildning eller provtjänstgöring. I den mån kompensation ej kan ske där bör den ske senare. Den befälsutbildade bör komma in i den tur han skulle ha haft, om befälsut

bildningen ej fördröjt honom. Förut ej kompenserad tid bör få räknas för uppflyttning i högre löneklass.
    För att belysa sin ståndpunkt ha utredningsmännen gått närmare in på hur saken skulle kunna ordnas på domarbanan. De anse, att domsagotiden skulle kunna förkortas med ett halvt år och tjänstgöringen i hovrätt (underhovrätt) före första adjunktion med likaledes ett halvt år, d. v. s. aspirantener håller den tur han skulle ha fått om han börjat i hovrätt ett halvt år tidigare än han i verkligheten gjort.
    Vad utredningsmännen förorda gäller lika för värnpliktiga officerare som för reservofficerare; för flertalet av dessa senare kommer utbildningen att sammanfalla med de värnpliktiga officerarnas utbildning.
    Den förlängda utbildningstiden inträffar i de flesta fall innan vederbörande fått fast civil anställning; de befälsutbildade måste alltså — om bestämmelserna ej skulle bliva betydelselösa — få räkna även militär tjänstgöring, som infallit före den civila anställningen. Utredningsmännen uttala sig jämväl för att de regler, som nu gälla beträffande beredskapstjänsten, skola omarbetas därhän att även beredskapstid före fortlöpande statsanställning må beaktas.
    Utredningsmännens uppdrag omfattar ej spörsmålet om på vad sätt de vapenföra skola få räkna värnpliktstjänstgöringen såsom merit i förhållande till frikallade och kvinnor. I direktiven uttalade försvarsministern, att sedan utredningsmännens uppdrag slutförts borde frågan om igångsättande av utredning rörande värnpliktstjänstgöringens tillgodoräknande över huvud upptagas till övervägande.

 

E. T.