ERIK AF HÄLLSTRÖM. Verkan av ägareförbehåll på rättsförhållandet mellan säljaren och köparen. Åbo 1942. Förlaget Bro. 159 s. Fmk 92.00. ─ Juridiska föreningens i Finland publikationsserie N:o 10.

    Avbetalningshandelns hastiga utbredning under mellankrigsperioden har riktat uppmärksamheten på de rättsliga problem, som sammanhänga med ägareförbehållet. Ämnet har under de sista åren lockat ett flertal nordiska forskare. Bland svenska arbeten märkas dels UNDÉNS framställning i Sakrätt I s. 152 ff och dels anmälarens egen avhandling: Om ägareförbehåll och avbetalningsköp. Av de danska bidragen må särskilt nämnas Ross: Ejendomsret og Ejendomsovergang s. 244 ff samt VINDING KRUSE: Ejendomsretten särsk. III s. 1329 ff, 1368 f och 1374 ff och av de norska ARNHOLM: Eiendomsforbehold i sikringsøie med, TfR 1933 samt Panteretten s. 438 ff.
    ERIK AF HÄLLSTRÖMS arbete »Verkan av ägareförbehåll på rättsförhållandet mellan säljaren och köparen» är det viktigaste bidraget från Finland. Hällströms bok trycktes, dock utan att bli tillgänglig i bokhandeln, redan 1939, då Hällström sökte och erhöll den svenskspråkiga professuren i civilrätt vid Helsingfors universitet. Boken var avsedd som första avsnittet av en större framställning, som skulle avsebåde ägareförbehåll, avbetalningsköp och säkerhetsköp. Krig och militärtjänst ha hindrat Hällström att fullfölja sina planer, varför skriften nu utgivits i oförändrat skick.
    De svenska, norska och danska författarna ha väsentligen lagt huvudvikten vid ägareförbehållets sakrättsliga sida. Särskilt har diskussionen rört borgenärsskyddet. Hällström uppehåller sig enbart vid förhållandet mellan säljaren och köparen. Han ventilerar först den allmänna grundsatsen om prestationernas avhängighet i ömsesidiga onerösa avtal. Därefter behandlas köparens rätt att nyttja godset, möjlighetenatt överlåta säljarens och köparens rätt till godset, faran av godsets undergång samt olika kontraktsbrott från köparens sida.
    Särskild uppmärksamhet ägnas frågan om köparens rätt att före förfallodagen befria sig från förbehållet (s. 59 ff). Hällström framhåller, att köparen även mot säljarens vilja kan betala bort sin skuld, när köpeskillingen icke löper med ränta (s. 62). Är däremot ränta utfäst, har säljaren ett skyddvärt intresse av att köpeskillingen inflyter på avtalad tid varken förr eller senare. Köparen kan därför icke i detta fall bli fri från sin skuld före förfallodagen (s. 64 f). Trots att köparen icke har rätt att betala köpeskillingen i förväg, har köparen ändå möjlighet att befria sig från förbehållet. Förbehållet åsyftar endast att bereda säljaren säkerhet för köpeskillingen. Ställes priset jämte ränta till säljarens förfogande, bortfaller grunden för förbehållet. Förbehållet blir då utan verkan, och säljaren kan icke längre hindra köparen att fritt förfoga över godset. Framställningen kommer härifrån in på den viktiga frågan, om en tredje man ─ t. ex. en av köparens utmätningsborgenärer ─ kan betala bort köparens prisskuld och be-

fria godset från förbehållet. Alla skäl tala enligt Hällström för att tillägga tredje man en sådan rätt (s. 79). Ställes köpeskillingen jämte ränta till säljarens förfogande ─ t. ex. genom att beloppet deponeras i bank för säljarens räkning ─, bör en utmätning hos köparen kunna avse själva godset och icke enbart köparens rätt till godset.
    Det är praktiskt nödvändigt, att man öppnar en möjlighet för köparens borgenärer att realisera själva godset. Anmälaren har dock en annan mening om lämpligheten av Hällströms distinktion mellan rätten att betala köpeskillingen och möjligheten att ändå befria godset från förbehållet. Den enklaste lösningen är, att säljaren anses skyldig att taga emot betalning av en utmätningsborgenär, även om köpeskillingen icke skulle vara förfallen till betalning, oavsett om köpeskillingen löper med ränta eller ej (jfr UL 71 § samt FOLKE SCHMIDT: Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och avbetalningsköp SOU 1938:11 s. 60 ff). Huruvida samma regel bör gälla även andra fall av succession, är svårt att bedöma.
    Avhandlingen innehåller vidare en bestämning av olika typer av förbehåll. Hällström skiljer mellan ägareförbehåll, återtagningsförbehåll och hävningsförbehåll utan att dock närmare redovisa, i vad mån dessa skilda typer ha olikartade rättsverkningar. I slutkapitlet behandlas frågan om termen villkorlig äganderätt är en lämplig beteckning för säljarens resp. köparens rätt till godset.
    Hällströms skrift är som förut nämnts ofullbordad. De tolkningsfrågor, som ha samband med den finska lagen om avbetalningsköp av 1933, ha icke blivit föremål för behandling. Man saknar också en systematisk redogörelse för de olika klausuler, som förekomma i gängse avbetalningskontrakt.
    Till slut må nämnas, att Hällströms bok även innehåller en diskussion av den juridiska forskningens uppgifter. Han utdömer den abstraktdogmatiska metod, som varit typisk för den tyska pandekträtten och som alltjämt har många anhängare bland Finlands jurister, och förklarar sin anslutning till den mera verklighetsbetonade riktning, som nu dominerar den nordiska rättsvetenskapen.
    Erik af Hällströms framställning är levande och lättläst, och resultaten, som nära ansluta sig till svensk rätt, äro enligt anmälarens åsikt kloka och välgrundade. Det är därför livligt att hoppas, att professor Hällström, när freden kommer, åter skall upptaga sitt arbete om ägareförbehåll, avbetalningsköp och säkerhetsköp.

Folke Schmidt.