Finsk lag om inskränkning i rätten att förvärva fastighet. Den i Finland nyligen genomförda höjningen av stämpelskatten samt inkomst och förmögenhetsskatten motiverades som bekant bland annat med nödvändigheten att söka hämma det överdrivna investerandet av kontanta medel i fastigheter. I samma syfte har nu genom en den 7 augusti 1942 dagtecknad lag föreskrivits att överlåtelse mot vederlag av fastighet blir slutgiltig blott där tillstånd till fastighetsförvärvet givits av statlig myndighet.
    I regeringens proposition till lagen framhålles, att antalet fastighetsköp under senaste tid i anmärkningsvärd grad ökats och att fastighetspriserna

samtidigt stigit. Rätt allmänt betalades för närvarande priser, vilka oproportionerligt överstege fastigheternas värde beräknat enligt genomsnittspriset förde senast tilländalupna åren. Köparna syntes oftast ha för avsikt att endast placera kontanta medel i fast egendom utan att tänka på fastighetens räntabilitet enligt de närmast föregående årens avkastning och produkternas värde. I många fall tillhörde köparna av lantbruksfastigheter icke dem som erhölle sin utkomst av lantbruk eller ens dem som intresserade sig för jordbruk.
    Ju allmännare avslutandet av dylika fastighetsköp vore ─ säges det i propositionen ─ desto mera föranledde det en oriktig uppfattning om fastigheternas värde och skapade svårigheter att bevara förmögenhetsvärdenas stabilitet även på andra områden. Härtill komme störingar i den naturliga och sunda utvecklingen av äganderättsförhållandena i fråga om lantbruksfastigheter. Den förhärskande prisspekulationen måste därför förhindras.
    Enligt lagen skall tillstånd till fastighetsförvärv icke beviljas, därest rättshandlingen måste anses huvudsakligen avse en investering av kontanta medel i fast egendom och icke att tillgodose mottagarens bostads- eller andra behov, vilka förutsätta ett omedelbart nyttjande av fastigheten. Detta allmänna stadgande kompletteras av ett särskilt stadgande, enligt vilket tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet icke utan synnerligen vägande skäl bör beviljas, om överlåtelsen skulle medföra att jorden övergår till någon som icke erhåller sin huvudsakliga utkomst av lantbruk eller att den kommer att nyttjas till annat ändamål än jordbruk. I fråga om jordbruksfastighet förslår det sålunda icke, att köparen styrker, att hans egna behovo undgängligen kräva förvärv av fastighet.
    Vissa fastighetsförvärv falla utanför lagens tillämpningsområde. Av bestämmelsernas syftemål att förhindra prisspekulation har sålunda ansetts böra följa att rent vederlagsfria gåvor eller andra överlåtelser böra få äga rum utan särskilt tillstånd. Detta gäller även byte av fastighet, om därvid mellangift, d. v. s. annat vederlag än jord, icke kommit i fråga. Skäl har icke heller ansetts föreligga att fordra anskaffande av tillstånd, då försäljare eller köpare av fastighet är staten, kommun eller församling eller då anskaffande av tillstånd till förvärv eller överlåtelse av fastighet redan är föreskrivet i annan lag. Undantag gäller vidare för bl. a. överlåtelser mellan äkta makar samt mellan föräldrar och bröstarvingar liksom för överlåtelser,vilka blivit gjorda mellan delägare i dödsbo och gälla av den avlidne efterlämnad fastighet. Avgörande har härvid varit synpunkten, att dylika överlåtelser mellan släktingar eller eljest varandra närstående personer icke äro ägnade att inverka på den allmänna prisbildningen.
    Slutligen äro fång som grunda sig på exekutiv auktion icke beroende av särskilt tillstånd. Detta skulle nämlgen ej låta sig inpassas i förfarandet vid dylik auktion. Dessutom kan ju staten vid behov utnyttja sin i lag den 14 januari 1938 stadgade rätt att inlösa fastigheter, som säljas på exekutiv auktion.
    Tillstånd till förvärv av fastighet skola av överlåtaren eller mottagaren sökas hos vederbörande länsstyrelse inom en månad från den dag offent-

ligt köpvittne bestyrkt riktigheten av överlåtelse- eller utfästelsehandlingen. För att överlåtaren, då överlåtelsen avser direkt överlåtelse av äganderätt och icke endast en framtida förpliktelse till överlåtelse, icke skall i egenskap av formell ägare till fastigheten före tillståndets beviljande genom intecknande av fastigheten skada köparen, har i lagen intagits ett uttryckligt stadgande därom, att avtal angående överlåtelse, därest tillstånd till förvärv av fastighet beviljas, bör anses hava varit i kraft från och med den dag, som nämnes i det av offentligt köpvitttne utfärdade intyget.
    Till komplettering av lagen om inskränkning i rätten att förvärva fastighet har, likaledes den 7 augusti 1942, utfärdats en lag om inskränkning i rätten att förvärva vissa fastighetsaktier.

 

B. Eng.