NORDISKT OCH INTERNATIONELLT. 649    Föreläsare från Finland. Professorn vid Helsingfors universitet Ragnar Hemmer föreläste på inbjudan av Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga fakultet d. 28 och 29 sept. 1942 över ämnet »Svensk rätt i Finland».

 

    Norsk lagstiftning om straff för hasardspel på offentlig plats. Densom anordnar, lämnar lokal till eller deltager i hasardspel kan enligt svenska SL 18: 14 straffas endast, om spelet bedrives i hus som hålles för ändamålet eller på källare, värdshus eller annat allmänt näringsställe. I Norge stadgas i SL § 383 förbud mot hasardspel på varje offentlig plats. Genom en lag av d. 18 dec. 1941 har förbudet erhållit ännu vidsträcktare giltighet. Enligt denna lag skall nämligen såsom offentlig plats även betraktas anläggning eller arbetsplats, där minst 10 arbetare äro sysselsatta, med tillhörande område, därunder inbegripet bostad, barack eller samlingsrum som flera av arbetarna hafri tillgång till.

 

N. B.

 

    Skärpta straff i Norge. Genom en lag d. 3 sept. 1942 ha straffskärpningar stadgats beträffande förbrytelser mot offentlig myndighet eller allmän ordning, allmänfarliga brott, sedlighetsbrott, brott mot den personliga friheten, misshandelsbrott, tjuvnadsbrott, förskingring m. fl. brott. Förutsättning för skärpning är, att brottet förövades under utnyttjande av mörkläggning, luftvärnsverksamhet, evakuering eller omständighet av liknande slag, som beror av krigsförhållandena, eller att brottet avsåg ransonerade eller andra livsviktiga varor, på vilka tillgången är knapp. I dessa fall skall, om böter och fängelse äro stadgade alternativt, i regel dömas till fängelse. Frihetsstraff må i de förevarande fallen icke ådömas på kortare tid än tre månader, med mindre omständigheterna äro särskilt mildrande, och likaså är villkorlig dom utesluten, där ej den brottslige var under 21 år. Maximum har höjts till det dubbla, och där livstids straffarbete ingår i straffskalan, må dömas till döden, dock ej om brottslingen var under 18 år. Maximum för försök har för ifrågavarande fall satts lika med maximum för det fullbordade brottet.

 

I. S.

 

    Siddet som Domsmand, skønt straffet 22 Gange. Under denna rubrik omtalar Berlingske Aftenavis 21 sept. 1942 ett beklagligt missöde vid utseende av domsmän i Københavns Byret. Förmodligen för undvikande av att politiska inflytelser skola göra sig gällande vid utseendet av lekmän i domstolarna utses dessa icke såsom nämndemännen i Sverige genom offentliga val av de kommunala korporationerna. Ett utskott under en av landsrettens presidentutsedd ordförande företar i stället ett urval från listan över röstberättigade. Att denna urvalsmetod kan vara förenad med risker framgår av den nu gjorda upptäckten, att såsom domsman fungerat en person som varit straffad 22 gånger. I ett annat fall, då en person utsetts till domsman, fäste han myndigheternas uppmärksamhet på att han varit dömd till tre månaders fängelse för stöld. Detta ledde till upptäckten att han några dagar tidigare utskrivits från ett sinnessjukhus, där han tillbragt åtta år. För det svenska systemet vid val av nämndemän är det ett utmärkande drag, att valet innebär ett uttryck för medborgarnas förtroende.

 

Kjs.