FREDRIK LAGERROTH. 1809 års regeringsform. Dess ursprung och tolkning. Sthm 1942. Svenska bokförlaget. 204 s. Kr. 7.50.

 

    PONTUS FAHLBECK har om 1809 års regeringsform uttalat, att den är »Sveriges historia omsatt i paragrafer, den mogna frukten af de närmast föregående århundradenas inre och yttre erfarenheter och ytterst af svenska folkets hela utveckling».1 Den syn på vår författnings ursprung, som sammanfattats så, har blivit bestridd av senare forskare, särskilt BRUSEWITZ och N. HÖJER, som med kraft hävdat betydelsen av de främmande inflytelserna på 1809 års grundlagsverk. LAGERROTH förfäktar nu gentemot den uppfattning, som under de sista decennierna varit förhärskande, på nytt »den svenska linjen». I inledningen till sitt arbete om 1809 års regeringsform uttalar han programmatiskt, att vår författnings nationella ursprung icke begränsar sig till »byggnadsmaterialet» utan att även »byggnadsstilen», d. v. s. maktdelningssystemet som helhet betraktat, är alltigenom svenskt. Denna sin

 

1 Regeringsformen i historisk belysning s. 29.

LITTERATURNOTISER. 677uppfattning söker Lagerroth verifiera i den utförliga framställning han i arbetet lämnar av de särskilda stadgandena i regeringsformen. Att här taga ställning till frågan om de inhemska erfarenheternas och traditionernas och de främmande inflytelsernas relativa betydelse kan icke komma ifråga, det synes f. ö. knappast möjligt att med avgörande exakthet draga en gräns dem emellan. När Lagerroth låter regeringsformens skilda stadganden framstå i belysning av den svenska rättsutvecklingen kommer han emellertid på många punkter till resultat som icke kunna vara oviktiga. Samtidigt som han sålunda vill framhäva den historiska kontinuiteten understryker han den »rättsliga diskontinuiteten» hos grundlagsverket, d. v. s. dess revolutionära prägel, som skall bryta det juridiska sambandet mellan äldre rätt och den— visserligen på nationell grund tillskapade — nya författningen. Detta förhållande torde dock praktiskt ha mindre betydelse, eftersom det icke lyckats regeringsformens koncipister att uttömma sitt ämne och undvika alla »luckor». I mångt och mycket måste det trots allt bli nödvändigt, också formellt, att falla tillbaka på det gamla rättstillståndet.
    För juridiken ha de besked Lagerroth kan lämna om grundlagstiftarens ursprungliga mening liksom hans sökande efter förebilder till särskilda institut i äldre inrättningar vidsträckt betydelse. Vid undersökningen av frågor som regeringsformen icke uppmärksammat eller som där blott knapphändigt och ofullständigt behandlats, är det ofta svårt, kanske omöjligt, att vinna resultat genom att söka gå tillbaka till de allmänna politiska doktriner som voro på modet i Europa vid 1800-talets början med dessas motsättningar sinsemellan och ofta bristande konkretion. Det historiska samband med äldre rätt, som kan påvisas, lämnar vida bättre vägledning och underlättar därför förståendet icke blott av regeringsformen själv utan även av under årens lopp på dess grund tillkommen lagstiftning och praxis inom skilda rättsområden.

 

Hilding Eek.