Förslag till ändringar i patentlagstiftningen. Patentutredningen har d. 30 dec. 1942 avgivit betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av förordningen d. 16 maj 1884 angående patent (SOU 1942:58). I betänkandet erinras, att det vid patentutredningens tillkomst var avsett, att man skulle söka i väsentliga delar uppnå likformighet i patentlagstiftningens huvudgrunder mellan de nordiska länderna, men att det nordiska samarbetet på grund av krigsförhållandena försenats och hittills icke kunnat slutföras på avsett sätt. I detta läge har patentutredningen ansett lämpligast att taga upp vissa brådskande patentlagstiftningsfrågor till särskild behandling.
    Främst åsyftas med förslaget att stärka skyddet mot patentintrång. Även vid intrång i god tro skall patenthavaren kunna föra förbuds- och ersättningstalan, men ersättning skall då endast kunna utdömas, om skäl därtill anses föreligga, och den skall ej kunna överstiga den uppkomna vinsten. I motsats till för närvarande skall också utnyttjande av uppfinning, varå patent sökts men ännu ej beviljats, under vissa förhållanden kunna anses såsom intrång och medföra påföljd, sedan patentet väl meddelats.
    Förslaget avser vidare att trygga en enhetlig och sakkunnig domstolsbehandling av patentmål. Det föreslås i detta syfte, att Stockholms rådhusrätt ensam skall vara behörig såsom första instans i sådana mål och att i rådhusrätten vid handläggning av dylika mål i regel skola sitta tre i tekniska förhållanden kunniga personer, utsedda av K. M:t. Invändning i intrångsmål om patents ogiltighet skall enligt förslaget i regel hänskjutas till särskild ogiltighetstalan.
    Bl. a. för att förebygga, att det starkare skyddet mot intrång vållar olägenheter, föreslås olika åtgärder, såsom möjlighet att i vissa fall erhålla rätt att mot ersättning fortsätta utnyttjande, som innebär intrång, rätt att föra fastställelsetalan om att intrång ej föreligger, regler mot ofullständiga och oriktiga meddelanden om patentskydd samt minskat hemlighållande av handlingar i patentansökningsärenden. Förslaget tillmötesgår vidare framkomna önskemål om viss mildring av patenterbarhetsfordringarna, om understrykande av patentanspråks betydelse för patentskyddet, om ändringar i förfarandet i ärenden, där invändning framställts mot patentansökning, samt om lättnader ifråga om patentavgifter för mindre bemedlade uppfinnare.
    Betänkandet har framlagts av f. d. generaldirektör H. Hjertén såsom utredningsman med byråchef Å. v. Zweigbergk såsom sekreterare. Såsom sakkunniga ha medverkat civilingenjör N. Bergling, överingenjör H. Brahmer, civilingenjör G. Dahl, direktör K. E. Eriksson och direktör A. Hasselrot.

Å. v. Z.

 

    Ändringar i lösen- och stämpelförordningarna. Promemoria med förslag i detta ämne har den 31 december 1942 avlämnats av de inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga (SOU 1942: 61, om de sakkunniga, se SvJT 1942 s. 750). Utredningen har samband med den omorganisation av domsagoförvaltningen som skall träda i tillämpning den 1 juli 1943 och har vidare föranletts av en framställning från föreningen Sveriges stadsdomare om höjning av de nuvarande lösensatserna vid rådhusrätterna. Med hänsyn till den avsevärda stegring av förvaltningskostnaderna som ägt rum sedan de nuvarande avgifterna bestämdes föreslå de sakkunniga att lösen för ett

 

flertal expeditioner skall höjas. Höjningarna avse framför allt domboksexpeditioner medan i fråga om inskrivningsärenden endast mindre jämkningar ifrågasättas. Beträffande häradsrätterna föreslås i huvudsak skola gälla samma avgifter som vid rådhusrätterna, vilket med få undantag medför en höjning av nuvarande avgiftsbelopp. I samband härmed föreslås vissa förenklingar i gällande bestämmelser, varjämte förslag framläggas dels om några allmänna föreskrifter som avse att åvägabringa ett enhetligt debiteringssätt och dels angående kommissionärsavgift i domsagorna.

N. R.