Utkastet till domsagostadga. Förslaget till domsagostadga (se SvJT 1942 s. 744har nu varit ute på remiss, varvid yttranden inkommit från samtliga hovrätter, föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningarna Yngre jurister vid Svea hovrätt och under Göta hovrätt samt Sveriges yngre juristers förening. Endast föreningen Sveriges häradshövdingar har intagit en mot förslaget avvisande hållning. De föreslagna reglerna ha befarats skola leda till att icke häradshövdingen utan vederbörande hovrätt skulle bliva den verklige chefen för domsagan. SYJF har rörande de allmänna förutsättningarna för förslaget uttalat att tingstjänstgöringen borde göras så värdefull som möjligt ur utbildningssynpunkt och samtidigt så litet ekonomiskt betungande som möjligt. Endast härigenom kunde förväntas, att de unga juristernas under de senare åren alltmera växande tvekan inför tingstjänstgöringen skulle minskas. Övriga hörda ha icke gjort någon erinran av mera allmän art utan inskränkt sig till detaljanmärkningar, varvid dock i vissa frågor meningarna starkt brutit sig. I följande kortfattade redogörelse för yttrandena beröras endast de frågor, som synas ha ett större intresse för de yngre juristerna.
    Rörande förordnande av tingssekreterare (5 § utkastet) uttalar föreningen YJ under Göta hovrätt, att sådant förordnande bör meddelas per den 1 okt. och icke såsom enligt förslaget per den 1 juli, detta särskilt med hänsyn till möjligheterna för tillträdande sekreterare att skaffa bostad. Även föreningen YJ vid Svea hovrätt anser en sådan förändring önskvärd men inskränker sig till att betona nödvändigheten av att förordnande meddelas i god tid, om möjligt före den 1 april.
    Föreningen Sveriges häradshövdingar avstyrker bestämt förslaget (7 §), att tingsnotarieaspirant skall förordnas av hovrätten. Då häradshövdingen vore den som hade största intresset av att rätt man komme på rätt plats och även hade större möjligheter än hovrätten att bedöma sökandenas kvalifikationer, borde aspirant antagas av honom. I motsats härtill uttalar föreningen YJ vid Svea hovrätt, att ansökan om anställning såsom aspirant borde göras endast hos hovrätten och icke såsom enligt förslaget (8 §) jämväl hos häradshövdingen. Med en sådan

FRÅN YNGRE JURISTERS ARBETSFÄLT. 183ordning skulle det nämligen föreligga risk för att de sökande liksom hittills kände sig nödsakade att insända ansökningar till ett avsevärt antal häradshövdingar.
    SYJF avråder från förslaget (6 § tredje stycket) att tingsnotarie skulle vara skyldig mottaga förordnande i annan domsaga. Detta skulle på lång sikt minska de nyblivna juris kandidaternas villighet att fullgöra tingstjänstgöring. Om möjlighet till tvångsförflyttning likväl stadgades, vore det nödvändigt att tillerkänna den som drabbades därav full ekonomisk kompensation, som icke finge inskränka sig till reseersättning.
    Kompetensåldern för hållande av småting m. m. föreslås av Svea och Göta hovrätter, häradshövdingeföreningen och föreningarna YJ vid Svea och Göta hovrätter sänkt till 24 år mot förslagets 25 år (18 §).
    Göta hovrätt, hovrätten för övre Norrland och häradshövdingeföreningen föreslå jämkningar i de i utkastet upptagna reglerna om de brottmål som böra kunna handläggas på småting (18 § 2. b).
    Frågan om arbetsfördelningen mellan rättsbildade och icke rättsbildade biträden har berörts av bl. a. SYJF, som uttalar önskemål om att mindre kvalificerat arbete i större utsträckning än enligt förslaget (24 §) överföres till de icke rättsbildade.
    Rörande notarietidens längd (32 § tredje stycket) förordar föreningen YJ under Göta hovrätt, att den föreslagna tiden, 2 1/2 år, snarast nedbringas till 2 år.
    Häradshövdingeföreningen uttalar rörande den dagliga arbetstidens längd, att stadgandet (43 §) om sju timmars arbetsdag på grund av arbetsbördans växlande natur bör utgå. Detsamma uttalas av hovrätten över Skåne och Blekinge såvitt angår den rättsbildade personalen. Däremot hälsar föreningen YJ vid Svea hovrätt med tillfredsställelse, att principen om begränsad arbetstid kommit till uttryck, varvid föreningen finner uppenbart att, om utsträckning av arbetstiden förekommit, häradshövdingen skall äga rätt att bevilja personal, som icke åtnjuter övertidsersättning, kompensation i fritid under annan period, även om arbetstiden under denna period härigenom skulle komma att understiga den stadgade minimitiden. SYJF önskar, att stadgandet om arbetstidens längd utformas så att därav tydligt framgår, att »normal» arbetsdag skall vara regel och övertidsarbete undantag.
    Rörande praktikanttjänstgöringen slutligen (51 §) ha åsikterna varit starkt delade. Häradshövdingeföreningen hemställer om bestämmelse, att praktikant må av häradshövding antagas för viss tid, ej över sex månader, så att denne blir i tillfälle att pröva aspiranten och fylla tillfälliga luckor i personalen. SYJF avstyrker däremot bestämt att oavlönade praktikanter skulle få tjänstgöra i domsagorna. Skulle likväl sådant medgivas, borde det få ske endast i undantagsfall och under viss kortare tid, förslagsvis två månader. Föreningen YJ vid Svea hovrätt anser även, att praktikanttjänstgöring borde få förekomma endast i särskilda undantagsfall, såsom då en åklagaraspirant eller advokat ville skaffa sig någon tids erfarenhet av domsagoarbete. Detta borde även komma till uttryck i författningstexten.

L. af K.