BIRGER WEDBERG. 267LUND MADSEN. Juristen for Folkets Domstol. Kulturhistoriske Strejftog til Belysning af Juristernes Stilling i det folkelige Omdømme gennem Tiderne. Khvn 1942. Mnnksgaard. 139 s. Kr. 6.00.

 

    I denna bok har sammanförts och kommenterats drygt 400 litteraturcitat. Flertalet stammar från anonyma upphovsmän: förf., som enligt uppgift i Berlingske Aftenavis (2/11 42) är folklorist, har huvudsakligen anlitat ordspråks- och anekdotsamlingar, Reineke Fuchs, drömböcker o. dyl. Man möter emellertid även uttalanden av Luther, Holberg, Napoleon, berömda diktare m. fl., ja förf. har också belyst sitt ämne med utdrag ur författningar och officiella betänkanden om justitieväsendet.
    Såsom var att vänta äro omdömena, de må nu gälla domare eller advokater, till en förkrossande majoritet av nedsättande art. Men de variera sitt tema och företräda vitt skilda både tider och rum: tidningen Hjemmets Søndag för d. 27 maj 1939 citeras lika väl som Mose böcker, förf. har sträckt sin axplockning inte bara till så gott som alla Europas länder utan också till Indien och Kina. För att bringa någon reda och överskådlighet i detta myller har han sökt hopföra vad som till innehållet vore något så när enahanda. Han har sålunda ordnat sina excerpter i sex avdelningar, en var med ett ordspråk som motto. Resultatet härav har dock knappast fallit väl ut. Att drömma om en advokat eller prokurator skall förebåda någon av dessa fyra eventualiteter: process, kiv och träta, otur, sammanträffande med en lömsk person. Det är ej lätt att förstå varför dessa drömtydningar skilts åt, så att de måste hopletas från tre avdelningar. Andra prov på gåtfull disposition skola anföras i det följande. Säkerligen hade det varit till fördel om förf. visat mera av ett historiskt sinne, om han t. ex. följt ett anekdotmotivs vandring och förvandling från forntiden genom seklerna upp till våra dagar. Han borde anlagt något av den syn på utvecklingen som man finner i G. Bomgrens Det svenska advokatväsendet s. 18—22.
    Förf:s likgiltighet för kronologien kommer på ett för den vetgirige läsaren oroande sätt till uttryck även så, att han här och där talar om »hine Tider» el. dyl., utan att man rätt kan se vilken period han åsyftar. T. ex.: sedan förf. s. 72—74 citerat Hans Sachs, en dansk förordning av 1638, Holberg och slutligen en anekdot från tyskarnes »stolte Sejr over Verus» (Varus?), anför han, till bevis om att juristerna »i de Tider» ansågos för lögnare och bedragare, att denna uppfattning gått så in i svenska språket att enligt Rietz' dialektlexikon »man ved Ordet 'Jurist' forstaar en Bedrager». Då nu Rietz om den dialektala betydelsen — som han för övrigt säger vara bedräglig, ej bedragare — upplyser att den förekommer i Västerbotten, socknarna Lövånger och Nysätra, och »grundar sig på allmogens misstrogenhet för herremän i allmänhet och lagskipare i synnerhet», torde härav vara klart att betydelsen uppkommit först i samband med trävaruindustriens

268 BIRGER WEDBERG.frammarsch i Norrland under 1800-talet, liksom också att Rietz med orätt låter domarekåren vara föremål för en misstro som i själva verket riktade sig mot bolagens och patronernas företrädare vid underhandlingarna och skogsköpen med bönderna.
    Även på ett annat ställe i boken, och i en annan avdelning, får man läsa om bruk av ordet jurist i pejorativ mening. En prokurator (i England, tiden får man ej veta) yrkade ansvar å en lantman som kallat honom för jurist, och ett vittne intygade att så skett. Domaren hade svårt att inse att häri låge något förnärmande och framhöll att han ju själv vore jurist. Men vittnet genmälte ivrigt: »nej gode herre; han är en domare, men nog vet jag att han inte är någon jurist» (s. 81 f). Anekdoten har erinrat anm. om något som när han var biträde å domsagokansli var ett ämne för hans och kamraternas skämt. Det hände litet emellan att häradshövdingen hänvisade en rådfrågande allmogeman att »gå till en jurist» och därmed liksom erkände att han själv ej vore att anse som sådan.
    Svenska Akademiens ordbok, som ganska vidlyftigt utlägger betydelseskiftningarna hos ordet jurist, både i vardagligt och i mera vårdat språk, känner lika litet den nyss antydda bemärkelsen av praktiserande, juridiskt bildad advokat som den av Rietz tillvaratagna. Och varken ordboken eller förf. uppmärksammar den, om uttrycket tillåtes, meliorativa betydelsen av ordet som ju eljest icke är okänd. För några och trettio år sedan berättade justitierådet Wijkander för anm. hurusom han sommaren 1888 hos dåvarande justitieministern P. A. Bergström hemställde, i egenskap av ledamot i bolagskommittén, om någon förstärkning av dess juridiska element. Bergström invände i förstone att kommittén syntes honom redan ha tillräckligt många jurister, men han böjde sig för och gav sitt ampla instämmande i Wijkanders replik: »man är inte jurist för att man blivit v. häradshövding». — Även i förf:s hemland torde en liknande mera exklusiv användning av ordet jurist förekomma; se SvJT 1939 s. 781 noten.
    Förf. har anlitat även andra svenska källor än Rietz. Så har han från Svenskt skämtlynne hämtat två anekdoter om advokater: om den som av gammal vana begärde uppskov för svaromål när vigselförrättaren frågade »om du vill hava denna —», och om den som var så till vida oegennyttig som han, ehuru han tagit heder och ära från så många, inte behållit något därav för sig själv. Också två svenska ordspråk meddelas. Det ena, »Gunst gör mild dom», har väl dock i likhet med bergspredikans »Dömen icke» föga med rättegång att skaffa. Det andra återges av förf. efter Svenskt skämtlynne så: »Smörj hjulet så går det lätt, smörj domaren så får du rätt», men har i Fredrik Ströms ordspråksbok en version som går mera rakt på sak: »Smörj vagnen så går den lätt, och muta domarn så får du rätt». Denna senare version, blott med utbyte av »vagnen» mot »kärran», skall enligt en av domarhistorierna i Svenska Dagbladet för d. 23 april 1938 ha spelat en viss roll vid ett ting i Norrland. En part, som tyckte sig finna att motparten ägde domarens öra, lät undfalla sig ett »Smörj kärran», men

ANM. AV LUND MADSEN: JURISTEN FOR FOLKETS DOMSTOL. 269då domaren som förstod vart han syftade bad honom fortsätta, tog han sig visligen i akt.1
    Också svensk judikatur har förf. beaktat, men i ett överraskande sammanhang och på ett sätt som kostligt vittnar om att han icke själv är jurist. Sedan han, tyvärr i dansk översättning, återgivit en svensk besvärjelseformel (så visst som den orättfärdige domarens själ skall brinna i helvetet, så visst skall sjukdomen försvinna), fortsätter han i samma punkt: »men fra Sverige lyder det dog, at Kongen skal have dømt en Advokat til 8 Dages Fængsel fordi han havde forsvaret en aabenbart uretfærdig Sag» (s. 119). Och om denna händelse, som ju i svensk praxis haft mångtaliga likar, hänvisar förf. till en dansk tidskrift för 1767.
    Svenska ordstävsamlingar har däremot förf. ej skattat. Han kunde där ha funnit ganska goda bitar, såsom »Det duggar jämt, sa domaren tog emot mutor», »Jo, nog är det riktigt, sa f-n fick tag i en advokat», »Det är inte alla åsnor som ha långa öron, sa f-n gick ner från rådstun». Till missbildade ordstäv, som sakna den rätta rappa turnyren och i själva verket äro förklädda anekdoter från juristsamkväm, synas åter följande vara att räkna: »Det var f-n så fina streck Kongl. Hovrätten gör, sa bonden om klocksträngen i hovrättens sessionsrum» (Sa' han och sa' hon, 3 uppl. s. 13), »Ännu har ingen opartisk fått inträde under Kongl. Hovrättens sessioner, sa vaktmästaren till en rättsökande part» (sma arb. s. 85), »O låtom oss svärja ett fostbrödralag, sa hovrättstjänstemannen schappa med kassan» (Fr. Ström, Svenska ordstäv s. 72).
    Av kända diktare har ingen fått bidraga till boken i större utsträckning än Holberg. Citat från honom återfinnas i varje avdelning, nyckfullt placerade: citatet ur Niels Klim t. ex., om advokatkonsten att göra svart till vitt, läses i första avdelningen, ej i den femte som har mottot »Lovkjøn og Maler kan gøre hvidt til sort». Det vill synas som om förf. alltför frikostigt serverat Holberg (ett ganska tråkigt citat om likheten mellan en advokat och en räknemästare upptar i det närmaste tre sidor). De epigram och andra elakheter som Holberg, själv domare, fattade i pennan, kunna ju inte gärna hänföras till folkliga omdömen, och den för Holbergs ställning till rättegångsväsendet intresserade hade därom redan innan förf:s bok kom ut att tillgå Troels G. Jørgensens instruktiva uppsats i Juristen 1941.
    Man kan också tycka att förf. i vissa andra avseenden gjort sig tämligen överflödig möda. År 1938 utgavs i Köpenhamn av Andreas Hansen ett arbete med titeln Ret og Retfærdighed, en Samling Citater fra Oldtid til Nutid. Detta icke ointressanta arbete, till vilket justitieministern Steincke skrivit ett förord, torde för de allra flesta av vårt

 

1 En annan av historierna i samma tidningsnummer gäller den i Svea hovrätts domar förr brukliga slutfrasen »och sådant allt med rätta» (se SvJT 1938 s. 689 och 1941 s. 62 not 5). Anledningen till att frasen lades bort skall ha varit att en anmälan till hovrätten om ett dit återförvisat mål avfattats enligt ungefär detta schema: Sedan KHovRn i dom — — ogillat mln talan, och sådant allt med rätta, men KMt genom dom — — återförvisat målet, och sådant allt med rätta, får jag.

270 ANM. AV LUND MADSEN: JURISTEN FOR FOLKETS DOMSTOL.lands jurister vara okänt; det innehåller dock citat även från sex svenskar, nämligen bland nu bortgångna Oskar I, Viktor Rydberg, Strindberg och Thyrén och bland ännu levande ärkebiskop Eidem och prof. Kinberg. Från denna färska citatsamling har förf. gjort åtskilliga lån, bl. a. på en hel sida en fabel i översättning från La Fontaine. Men förf. har även själv översatt både i bunden och obunden form och, såvitt utan tillgång till originalen kan bedömas, med betydande talang; se t. ex. s. 66 f. en dikt om 26 fyraradiga strofer. Emellertid är det onekligen så, att läsaren mer än en gång skulle föredragit att få originalet. Man har en känsla av att ett och annat kärnspråk förlorat i behag vid översättningen. Så har, för att nämna blott ett fall, det från Luther bekanta ordspråket om Juristen och Christen icke vid översättningen kunnat få behålla rimmet som det kanske dock egentligen har att tacka för sin tillkomst.
    Berlingske Aftenavis, som finner att boken i sina anklagelser mot domare och advokater lider av en något tröttande enformighet, erinrar till omväxling om den processande bonden som för att vinna domaren på sin sida ville skicka honom en hare: ehuru advokaten bestämt avrådde från ett sådant mutförsök såsom säkraste sättet att förlora saken, fullföljde bonden ändock sin avsikt och vann — han hade skickat haren i motpartens namn. En förklaring till den genomgående ofördelaktiga tonen söker tidningen i rättegångens natur att hur den än slutar alltid kvarlämna missnöje hos åtminstone ena parten. Anm. skulle vilja tillägga en förklaringsgrund som icke har med parterna att skaffa, nämligen den traditionella kanske ännu ej alldeles försvunna animositeten mellan domare och advokater. Det lärer ej kunna råda något tvivel om att åtskilligt jämrande över advokaterna härleder sig från domarhåll, et vice versa.
    Denna anmälan har hittills icke mycket sysslat med bokens obestridliga förtjänster. Det är ett imponerande och samvetsgrant arbete som förf. utfört, och trots enformigheten kan läsningen bli ett icke oangenämt sätt för juristen att fördriva någon ledig stund. Till bokens förtjänster må väl också räknas en prydlig, nästan luxuös utstyrsel. På titelbladet är avbildat ett träsnitt från 1512, föreställande en jurist som med sin talekonst pratar sönder ett dokument.

Birger Wedberg.