Ungdomsbrottsligheten. En utredning. Social årsbok 1941. Stockholm 1942. Kooperativa förbundets bokförlag. 136 s. Kr. 6.50.

 

    Centralförbundet för socialt arbete, som år 1941 publicerat en utredning angående ligabrottsligheten bland ungdom i Stockholm, Göteborg och Malmö (se SvJT 1941 s. 938), har i Social årsbok för 1941 redovisat resultatet av de övriga utredningar om ungdomsbrottsligheten som förbundet verkställt i samverkan med fångvårdsstyrelsen. Utredningarna ha omslutit dels en rundfrågning till 800 övervakare över villkorligt dömda m. fl. — som icke gjorts till föremål för statistisk bearbetning men skall beaktas vid utarbetandet av en handledning för övervakare — dels ock en undersökning av ungdomsbrottsligheten i Sundsvall, Eskilstuna och Jönköping med kringliggande landsbygdsområden. Denna undersökning omfattar alla personer i åldern 15—25 år, som under perioden 1930—1939 i de skilda undersökningsdistrikten lagförts för brott, med undantag för fylleri, förargelseväckande beteende och en del andra brott av bagatellkaraktär. De dömda ha följts fram till årsskiftet 1940/41.
    Undersökningsmaterialet omfattar 1,882 personer, varav 145 kvinnor. Flertalet tillhör Sundsvallsområdet, där kriminalitetssituationen är ogynnsammast. De dömda ha efter brottslighetens art uppdelats i våldsverkare, tjuvar, bedragare, förskingrare, delaktiga i egendomsbrott, inblandade i fosterfördrivningsmål, sexualbrottslingar, övriga brottslingar och brottslingar med kombinerad brottslighet, varvid våldsverkarna och tjuvarna behandlas mera utförligt. Däremot har ingen uppdelning av de dömda gjorts efter arten av den behandlingde undergått. Undersökningen tar framför allt sikte på att utreda asocialitetsyttringarnas omedelbara och medelbara bakgrund samt de dömdas utveckling efter domen. I anknytning till de vunna resultaten framlägger kommittén även vissa kriminalpolitiska önskemål.
    Beträffande den omedelbara bakgrunden till asocialiteten ger utredningen ytterligare belägg för betydelsen av arbetslöshet och ekonomiskt betryck som brottsutlösande faktorer ävensom för alkoholens betydelse som kriminalitetsfaktor. I sistnämnda hänseende ha två tredjedelar av våldsbrottslingarna och en tredjedel av de tjuvar som fyllt 20 år befunnits alkoholpåverkade vid brottens begående. Beträffande tjuvarna framhäves vidare betydelsen av de skilda tjuvnadsobjektens lättillgänglighet.

    I fråga om den medelbara bakgrunden till brottsligheten, d. v. s. individernas sociala förhistoria, påvisas särskilt de dåliga hemmens betydelse. Hälften av våldsverkarna och två femtedelar av tjuvarna ha vuxit upp i grovt bristfälliga hem. Visserligen uppställas inga kontrollgrupper för jämförelse med den icke kriminella delen av befolkningen, men det framhålles med rätta att ingen torde vilja göra gällande, att motsvarande procenttal av alla svenska hem skulle vara behäftade med lika grova fel.
    Undersökningen av de dömdas utveckling efter domen har utformats dels som en på inkomna uppgifter grundad värdering av brottslingarnas senare vandel — skötsamma, tveksamma omdömen, oordentliga, kriminella etc. — dels ock som en undersökning av återfallsfrekvensen. Ur båda dessa synpunkter har prognosen funnits vara sämre för våldsbrottslingarna än för tjuvarna, med undantag av återfallstjuvarna. En uppdelning efter de dömdas hemmiljö har givit vid handen att prognosen är utpräglat dålig för dem som komma från bristfälliga hem. Värdet av prognosundersökningarna synes i viss mån förringas genom att ingen uppdelning verkställts efter den ådömda påföljden — prognosen efter böter, villkorlig dom och frihetsstraff beräknas sålunda i klump — samt därigenom att det varierande antalet återfallskapabla endast approximativt beaktats.
    Bland de kriminalpolitiska önskemål som kommittén i anslutning till utredningen framlägger märkes det redan i »Ligabrottsligheten» starkt framhävda kravet på kriminalitetsförsvårande åtgärder som minska frestelsetrycket. Vidare önskas en i avskräckningssyfte igångsatt upplysningsverksamhet beträffande polisens effektivitet, en aktiv nykterhetspolitik, förhindrande av hembildning mellan asociala, höjande av föräldraauktoriteten — dock ej i detstora antalet grovt bristfälliga hem — positiva åtgärder till lindrande avden isolering barn från undermåliga hem utsättas för samt ett mera rationellt omhändertagande av våldbrottslingarna.

T. L.