Hovrätternas och domsagornas personalorganisation. På grundval av de principbeslut rörande löneregleringen för häradshövdingarna och därmed sammanhängande ämnen som fattades vid förra årets riksdag (se SvJT 1942 s. 547 och 566) har i år framlagts proposition (nr 198) angående vissa anslag till hovrätterna, häradsrätterna m. m. I enlighet med sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande nr 2 har riksdagen nu bekräftat fjolårets beslut i löneregleringsfrågan, godkänt domsagornas indelning i avlöningshänseende i fem klasser samt träffat åtskilliga avgöranden rörande hovrätternas och domsagornas personalorganisation, bl. a. i samband med avgivet yttrande över ett vid propositionen fogat förslag till domsagostadga. Riksdagen har på alla punkter godkänt utskottets utlåtande.
    Beträffande frågan om förändring till ordinarie tjänster av befattningarna såsom ordförande å hovrättsdivision förklarade sig utskottet dela den av departementschefen uttalade uppfattningen att otvivelaktigt starka skäl talar för en sådan åtgärd. Redan enligt gällande rättegångsordning, yttrar utskottet, ställes å innehavarna av ifrågavarande chefsbefattningar stora krav i fråga om skicklighet och erfarenhet, och dessa krav kommer att ökas vid den nya rättegångsbalkens ikraftträdande, då förhandlingarna i hovrätten i regel blir muntliga. Utskottet finner det därför uppenbarligen vara av största vikt att det sörjes för en fullt tillfredsställande rekrytering av divisionsordförandeposterna redan nu. En sådan rekrytering torde förutsätta att divisionsordförandena erhåller en högre tjänsteställning samt en däremot svarande avlöning. Av vikt är, säger utskottet, att en dylik förändring av ordförandebefattningarna icke genomföres på sådant sätt att resultatet allenast blir en förbättrad löneställning för de äldsta hovrättsråden i tur efter anciennitet, utan bör syftet vara att tillföra hovrätterna en kvalitativ förstärkning. Med hänsyn till de av chefen för finansdepartementet i statsverkspropositionen uttalade principerna för lönespörsmålens behandling vid årets riksdag ansåg sig utskottet emellertid icke kunna förorda bifall till ett motionsvis framfört yrkande om divisionsordförandenas placering redan nu i viss lönegrad. Däremot ville utskottet förorda att en omorganisation av divisionsordförande befattningarna efter antydda principer måtte genomföras så snart ske kan.
    Anställning såsom extra ordinarie tjänstemän erhåller i hovrätterna assessorer och fiskaler samt i häradsrätterna sju tingsdomare — fyra tingsdomare och tre inskrivningsdomare blir ordinarie — och 44 tings-

sekreterare. Vid behandlingen av frågan om anslaget till assessorer i hovrätterna erinrar utskottet om ett uttalande av 1942 års riksdag vid behandlingen av K. M:ts proposition nr 5 med förslag till rättegångsbalk. I sitt av riksdagen uti denna del godkända utlåtande i ärendet framhöll första särskilda utskottet vikten av att ledamotsplatser reserverades för assessorer och föreslog att minimiantalet hovrättsråd å varje division skulle bestämmas till tre. Den lämpligaste sammansättningen av en ordinär hovrättsdivision torde i allmänhet, säger utskottet, vara tre hovrättsråd och två assessorer, och detta svarar även mot vad som för närvarande normalt torde vara förhållandet. Utskottet finner det med hänsyn härtill kunna ifrågasättas att successivt genomföra en minskning av antalet hovrättsrådsämbeten. Då emellertid för närvarande icke med bestämdhet kan beräknas hur många divisioner och följaktligen ej heller hur många hovrättsråd som blir behövliga efter rättegångsreformens genomförande, anser utskottet det ej lämpligt att redan nu verkställa en sådan förändring, vilken ju utan samtidigt inrättande av ordinarie assessorstjänster skulle leda till en avsevärd försämring av befordringsmöjligheterna för domaraspiranter. Då antalet hovrättsrådsämbeten således föreslås skola bibehållas oförminskat, förutsätter emellertid utskottet, att nyssnämnda proportion mellan de å division tjänstgörande hovrättsråden och assessorerna såvitt möjligt bibehålles. Då utskottet alltså räknar med endast tre tjänstgörande hovrättsråd å varje division, bör enligt utskottets mening i hovrätternas personalförteckning upptagas, för Svea hovrätt 16, för Göta hovrätt 8, för hovrätten över Skåne och Blekinge, vars arbetskrafter efter tillkomsten av den extra ledamot som föreslagits kan sägas motsvara två och en halv divisioner, 5 samt för hovrätten för Övre Norrland 2 assessorer. Detta blev också riksdagens beslut.
    Behovet av assessorer för förordnanden i nedre justitierevisionen och för offentliga uppdrag skall tillgodoses genom att K. M:t skall erhålla bemyndigande att utöver vad som angivits i personalförteckningen förordna högst 45 assessorer (vartill kommer de sju assessorer som eventuellt förordnas till tingsdomare). Då förordnandena i nedre justitierevisionen uppenbart icke kan begränsas genom någon på förhand fixerad siffra, säger utskottet, måste strävandena till begränsning helt inriktas på det antal assessorer, som tages i anspråk för offentliga uppdrag. Som en lämplig anordning i detta syfte förordar utskottet, att anlitandet av assessorer för uppdrag utanför domstolarna göres beroende av en central kontroll. Av K. M:t eller departementschef i annat departement än justitiedepartementet för assessor meddelat förordnande å offentligt uppdrag anser utskottet därför böra föregås av gemensam beredning med chefen för detta departement. Genom den föreslagna kontrollen vinnes även den fördelen — yttrar utskottet — att ett av föreningen Yngre Jurister under Göta hovrätt framfört önskemål om en såvitt möjligt proportionell fördelning av uppdragen på assessorer från de olika hovrätterna torde komma att i skälig utsträckning beaktas. Vad nu sagts om assessorer skall också i tillämpliga delar gälla

extra ordinarie fiskaler och tingssekreterare. Särskilt beträffande tingssekreterarna är det av vikt — yttrar utskottet — att dessa icke rycks från sitt domsagoarbete annat än vid trängande behov, så att icke på detta område insmyger sig ett hittills okänt vikariatssystem.
    Åt K. M:t har tillerkänts befogenhet att under viss förutsättning förordna assessor till sekreterare i större domsaga.
    Såsom förutsättning för förordnande till assessor har uppställts vissa minimikrav i fråga om tidigare domstolstjänstgöring. Nuvarande bestämmelse om ett års tjänstgöring som sekreterare i häradsrätt eller därmed likställd underrättstjänstgöring såsom förutsättning för assessorsförordnande bibehålles, men till förebyggande av en ogynnsam utveckling i framtiden i den riktning att hovrättstjänstgöringen under fiskalstiden minskas till förmån för uppdrag utanför domstolarna, skall framdeles i stället för det nuvarande adjunktionsåret fordras två års tjänstgöring såsom fiskal eller adjungerad ledamot i hovrätt, därav minst ett år såsom adjungerad ledamot.
    Enligt 1942 års riksdagsbeslut skulle inom varje hovrätt inrättas extraordinarie fiskalsbefattningar till så stort antal som motsvarar summan av antalet fiskalsarvoden i hovrätten och antalet sekreterarbefattningar i domsagor under hovrätten. Av anslagstekniska skäl har häri gjorts den ändringen, att antalet extra ordinarie fiskalsbefattningar i varje hovrätt skall begränsas till vad som motsvarar hovrättens eget behov av fiskaler men att i stället tingssekreterartjänsterna skall göras till extraordinarie befattningar i samma lönegrad som nyssnämnda fiskalsbefattningar.
    För att bereda extra ordinarie anställning såsom fiskal åt befattningshavare, som under sammanlagt minst tre år innehaft förordnande såsom sekreterare i domsaga eller tingssekreterare eller såsom vikarie för häradshövding eller tingsdomare, skall hovrätt äga att, i den mån så erfordras, efter medgivande av K. M:t i varje särskilt fall, förordna extra ordinarie fiskaler utöver vad i personalförteckningen angivits, dock högst intill det antal som motsvarar antalet extra ordinarie fiskaler vilka innehar stadigvarande adjunktion för ledamöter med stadigvarande uppdrag utanför hovrätten.
    De fiskaler, som icke erhåller extra ordinarie anställning, skall erhålla ställning såsom extra tjänstemän och inplaceras i lönegraden Ex 20 (lägsta löneklass 17). De som antagits till extra fiskaler skall uppbära lön såsom sådana så länge kvalificerat fiskalsarbete för dem finnes att tillgå. Till extra fiskaler med heltidsavlöning får emellertid utöver de ständiga vikarierna för tjänstlediga extra ordinarie fiskaler ej antagas flera än som motsvarar högst hälften av det antal aspiranter som får anställas i hovrätten, därvid motsvarande minskning av antalet aspiranter äger rum.
    De extra fiskaler som redan uppflyttats i 21 löneklassen skall fortfarande få förbliva i denna. Beträffande fiskaler, som ännu kvarstår i 15 löneklassen, bör sådana övergångsbestämmelser meddelas, att de icke kommer i sämre ställning än om nuvarande lönebestämmelser bibehållits.

    För antagande till extra ordinarie fiskal eller tingssekreterare skall gälla samma tjänstgöringsmeriter som för närvarande erfordras för uppflyttning till 21 löneklassen. Fiskal, som uppehåller tingssekreterartjänst utan att vara anställd som extra ordinarie, skall liksom för närvarande åtnjuta avlöning motsvarande den han skulle uppburit såsom tjänstgörande extra fiskal i hovrätten.
    Extra fiskal som förordnas att biträda med uppläggande av nya fastighetsböcker åtnjuter, om hovrätten det bestämmer, avlöning och övriga förmåner såsom extra tjänsteman i Ex 20. Skulle den förordnade vid annan tjänstgöring varit berättigad till avlöning enligt 21 löneklassen, må han tillerkännas arvode motsvarande sådan lön jämte rörligt tillägg och kristillägg.
    Med anledning av väckta motioner har riksdagen i skrivelse till K. M:t anhållit att de kompetenskrav som uppställts för erhållande av assessors- och stadsnotarietjänst vid rådhusrätt — nämligen att till innehavare av sådan befattning icke må utses annan än den som innehaft förordnande som fiskal i hovrätt och som av hovrätten funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande — måtte utsträckas att gälla jämväl rådmanstjänst. Utskottet understryker i motiveringen angelägenheten av att vederbörande verkligen av hovrätten funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande; ett sådant omdöme måste tydligen, yttrar utskottet, grundas på någon icke alltför kort tids hovrättstjänstgöring.
    Efter referat av de i förra häftet av SvJT s. 397 omtalade motionerna, vari framhållits att den för tingsnotarierna och aspiranterna föreslagna löneställningen icke kunde betraktas som definitiv, utan att en förbättring av densamma vore önskvärd, särskilt för att underlätta tillträdet till domarbanan för aspiranter som äro beroende av att de erhålla full betalning för utfört arbete, omnämnde utskottet att frågan om en förbättrad löneställning för nämnda personal även upptagits av Sveriges yngre juristers förening i en till utskottet ingiven framställning, i vilken föreslagits att tingsnotarierna måtte beredas ställning som extra tjänstemän med placering i så hög lönegrad att avlöningen jämte dyrtidskompensation icke understege 500 kronor per månad. Efter en erinran att, såsom motionärerna också förutsatt, det icke kunde ifrågakomma att riksdagen nu skulle ingå i förnyad prövning av den vid näst föregående riksdag avgjorda frågan om tingsnotariernas och tingsnotarieaspiranternas löneställning, förklarade utskottet sig emellertid finna de av motionärerna framförda synpunkterna förtjänta av beaktande. I motionerna hade allenast påyrkats ett uttalande i denna riktning.
    Beträffande tillsättningen av häradshövdingämbeten hade riksdagen vid behandlingen av 1942 års domsagoproposition uttalat, att sådana ämbeten borde utan undantag sökas hos K. M:t och att sålunda hovrättsförslagen borde avskaffas; för att tillgodose syftet med dessa förslag vore det enligt riksdagens mening lämpligt, att K. M:t innan ärendet avgjordes inhämtade yttranden från hovrätternas presiden-

ter. Enligt det vid årets proposition fogade förslaget till domsagostadga skulle hovrättsförslagen bibehållas och ansökningarna som regel ingivas till hovrätten även av personer som nu äger anmäla sig som extra sökande hos K. M:t. I avgivna motioner hade emellertid yrkats den ändring i förslaget, att ansökan om häradshövdingämbete skulle göras direkt hos K. M:t. Med bifall till motionerna har riksdagen uttalat sig för en ändring i domsagostadgan i enlighet med förra årets beslut.
    I samma motioner hade påyrkats sådan ändring i domsagostadgan att tingsnotarier och aspiranter skulle tillsättas av häradshövdingen istället för av hovrätten. I denna del blev motionerna av riksdagen avslagna.
    Enligt 42 § i förslaget till domsagostadga skulle kansli hållas öppet å påskafton, midsommarafton och julafton, som är inskrivningsdag. Då det synes olämpligt att hålla inskrivningsdag å nämnda högtidsaftnar, bör i stället för den föreslagna bestämmelsen enligt riksdagens uttalande i inskrivningskungörelsen införas ett stadgande av innebörd, att inskrivningsdag som skulle hållits å påskafton, midsommarafton eller julafton skall hållas å nästa söckendag. Likaså har i anslutning till vad riksdagen vid behandlingen av 1942 års domsagoproposition uttalat förklarats, att åt 44 § domsagostadgan bör givas den lydelse, att häradshövding, där ej K. M:t på grund av särskilda förhållanden annorlunda medgiver, skall vara bosatt å kansliorten.
    Sammanfattningsvis må antecknas, att i personalförteckningen för hovrätterna upptages för Svea hovrätt 40 hovrättsråd, 1 krigshovrättsråd, 16 assessorer och 20 fiskaler, för Göta hovrätt 20 hovrättsråd, 8 assessorer och 10 fiskaler, för hovrätten över Skåne och Blekinge 11 hovrättsråd, 5 assessorer och 6 fiskaler samt för hovrätten för Övre Norrland 5 hovrättsråd, 2 assessorer och 3 fiskaler.
    I personalförteckningen för häradsrätterna upptages 115 häradshövdingar, 4 tingsdomare och 3 särskilda inskrivningsdomare å ordinarie stat samt såsom extra ordinarie tjänstemän 7 tingsdomare och 44 tingssekreterare.

K. J. S.