Förslag till lag om redovisningsmedel. Inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga, dåvarande lagbyråchefen, numera statssekreteraren Gösta Walin, advokaten Sven Salmonson och bankombudsmannen Axel Åström (se SvJT 1942 s. 750), ha avgivit betänkande med förslag till lag om redovisningsmedel m. m. (SOU 1943: 24).
    I förslaget upptages som huvudregel, att vad den som mottagit medel med skyldighet att redovisa därför har för sådant ändamål innestående på räkning i bank eller annan penninginrättning skall vara förbehållet huvudmannen, såvitt beloppet avskilts utan dröjsmål. Härjämte föreslås en kompletterande regel, enligt vilken även belopp som avskilts senare skall vara förbehållet huvudmannen, såframt den redovisningsskyldige, när beloppet avskildes, ej var på obestånd. På denna punkt är emellertid advokaten Salmonson skiljaktig och föreslår vissa andra bestämmelser. Till stöd för att avskiljande med dylik verkan skall få äga rum även på ett senare stadium anföra de sakkunniga, att det för den redovisningsskyldige ofta kan yppas ett praktiskt behov att kunna fylla en brist som uppkommit t. ex. genom felräkning eller misstag eller genom åtgärd av den redovisningsskyldiges underordnade. De föreslagna reglerna skola tillämpas, oavsett om den redovisningsskyldige varit pliktig att hålla medlen avskilda eller ej. Förslaget anknyter härvid till de nya straffbestämmelserna om förskingring. Reglerna skola gälla endast när medel mottagits under redovisningsskyldighet eller ännu strängare förpliktelse, däremot ej då ett vanligt skuldförhållande föreligger. Beträffande fördelningen av medel som innestå på en räkning som är avsedd för två ellerflera huvudmän, föreslås, att dessa skola inbördes njuta lika rätt, envar i förhållande till sin redovisningsfordran. Ehuru det vanliga tillvägagångssättet vid förvaltning av pengar att förvandla dessa i ett tillgodohavande hos bank ansetts vara av den särskilda vikt att det borde särskilt uppmärksammas, är förslaget icke begränsat därtill utan gäller även redovisningsmedel som äro avskilda i särskild kassa eller på annat sätt. För dessa fall skola förutnämnda bestämmelser i förslaget äga motsvarande tillämpning.
    Även för det fall att medel ännu ej hunnit avskiljas har en bestämmelse meddelats. Denna innehåller, att vad den redovisningsskyldige har omedelbart tillgängligt för att avskiljas skall vara förbehållet huvudmannen, såvitt dröjsmål med avskiljandet ej föreligger. Under uttrycket »omedelbart tillgängligt» ha de sakkunniga velat inbegripa medel, som finnas kontant i kassan, checkar och tillgodohavande å checkräkning eller postgiroräkning, däremot ej värdehandlingar som först måste realiseras, växlar o. d.
    De sakkunniga ha även föreslagit en jämkning i 17 kap. 2 § handelsbalken Vidare innehåller betänkandet förslag om vissa ändringar i konkurslagen. Enligt sistnämnda förslag skall det åligga konkursförvaltaren att omhändertaga redovisningsmedel, som gäldenären innehar då beslut om egendomsav-

träde meddelas, samt att redovisa dem jämte ränta som upplupit från dagen för sagda beslut. Med avseende å fastställandet av vad som tillkommer redovisningsborgenär samt dennes rätt i övrigt i konkursen skall vad i konkurslagen är stadgat om borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt, äga motsvarande tillämpning. Detsamma skall gälla i fråga om skyldighet att vidkännas arvode eller annan särskild kostnad i anledning av konkursförvaltningens befattning med redovisningsmedlen. Sådan kostnad skall dock åvila redovisningsborgenären endast i den mån boet eljest ej lämnar tillgång därtill. Betänkandet åtföljes av en redogörelse för utländsk rätt som utarbetats av hovrättsfiskalen B. Larson.

B. G. L.