Några frågor om registrering av varumärken. Den revision av varumärkeslagen, som patentlagstiftningskommittén förberedde och som bedrevs i samarbete med grannländerna, har numera avstannat. Däremot lär i Finland trots rådande krig alltjämt finnas intresse för en revision av den finska lagen.
    En genomgripande ändring i varumärkeslagen infördes som känt genom lagändringen 1897, då möjlighet gavs att registrera även ord. Den tidigare medgivna registreringen av figurmärken innebar, att ett märke kunde registreras generellt, varemot ett ordmärke skulle utgöra en för vissa angivna varuslag särskilt uppfunnen benämning, vilken benämning icke fick ange varans ursprung, beskaffenhet etc.
    En praktiskt betydelsefu. 1 inskränkning i rätten att registrera ett märke är förbudet mot registrering i sådant fall då märket helt och hållet är likt annat märke, som redan för samma eller liknande varuslag är för annans räkning registrerat eller anmält till registrering, eller med dylikt företer sådan likhet att märkena lätt kunna förväxlas eller sedan 1934 även, att märket är likt eller lätt förväxlingsbart med annat, som är i handeln inarbetat som gällande varukännetecken.

 

1 Jämför bl. a. J. SKEIE, Den norske civilproces. Band 3 (1935) s. 102 f.

CARL JACOB CEDERLUND. 507    En sedan länge diskuterad olägenhet är de mycket omfattande varuförteckningar, på vilka isynnerhet stora firmor bruka göra anspråk i sina registreringsansökningar och vilka förteckningar, när man lyckats genomföra registrering, så att säga låsa ett märke, så att annan näringsidkare ej blir i tillfälle registrera märket för av honom önskade eller saluförda varuslag, även för det fall att det förstnämnda företaget icke saluför ifrågavarande varor. Härigenom har brist på goda märkesord uppstått, då dessa på angivet sätt i viss utsträckning äro bundna för varuslag för vilka de måhända aldrig användas. Det förekommer, att exempelvis en kolonialvarufirma registrerar ett märke icke blott för kolonialvaror utan även för tekniska preparat, kemiska och kosmetiskamedel, industriprodukter av skilda slag såsom verktyg, redskap och radioapparater, för textilvaror och byggnadsmaterial. Registreringsarbetet blir härigenom betungande, dels för registreringsmyndigheten, dels för sökandens ombud bl. a. genom det i praxis godtagna förfarandet att inhämta tillstånd till registrering från tidigare innehavare av märket eller innehavare av liknande märke för samma eller likartade varuslag. Man har bl. a. förordat att indela varuslagen i klasser samt att enligt principen i vissa främmande lagstiftningar pålägga sökanden särskilda avgifter för registrering av märke å sådana varor, som han icke själv tillverkar eller saluför. Möjligen kunde man även fordra, att ett registrerat märke skulle inom rimlig tid begagnas för att icke förfalla. Häremot har genmälts, att ett berättigat intresse kan förefinnas för en näringsidkare att erhålla registrering även av för honom ovidkommande varuslag, enär den omständigheten, att samma märke begagnas av en mindre ansedd firma för andra varor eller brukas å vissa suspekta varuslag skulle kunna verka neddragande för märket i dess helhet. Som skäl för registrering av ett märke för ifrågavarande omfattande varuförteckningar har även åberopats märkeshavarens registrering av firma. Det kan ifrågasättas, om dessa synpunkter böra tillmätas så stor betydelse. Större firmor registrera numera även s. k. skyddsmärken, vilka man icke ens har för avsikt att begagna och vilka endast har till ändamål att förhindra andra registreringar eller i undantagsfall brukandet av firmaförkortningar och initialer. Sålunda hade ett företag inom livsmedelsbranschen, Aktiebolaget Svenska Kolonialgrossister, alltsedan bolagets registrering i mars 1938 brukat sina initialer »A.S.K.» å brevpapper m. m., men sedan en konkurrentfirma i november 1940 erhållit registrering av ett hittills obegagnat skyddsmärke, ordet »ASS», har konkurrentfirman framställt fordran på, att de nämnda initialerna såsom förväxlingsbara med »ASS» icke vidare skulle begagnas. Den förstnämnda kolonialvarufirman har dessutom genom ifrågavarande skyddsregistrering förhindrats att i tidigare registrerat figurmärke införa sina initialer »A.S.K.». I detta sammanhang bör måhända erinras om att den, som inarbetat visst märke, kan påkalla upphävande av senare registrering av förväxlingsbart märke, om varuslagen överensstämma.
    I visst fall har numera initialer tillerkänts samma värde, då det gäller att förhindra registrering, som registrerad eller inarbetad firma. Köpmannen Karl Emil Fredriksson erhöll 1938 trots protest från Koopera-

508 CARL JACOB CEDERLUND.tiva Förbundet registrering av ett figurmärke, bestående av en väderkvarn med ett band omkring, vari lästes orden »K.F:s Kaffemölla». Kooperativa Förbundet instämde märkeshavaren till domstol med yrkande om märkets upphävande samt skadestånd. Högsta domstolen har i motsats till underrätterna i december 1941 upphävt denna registrering med motivering, att bokstavsförbindelsen »K.F.» vid tiden för registreringen av Fredriksssons varumärke var en av Kooperativa Förbundet sedan lång tid tillbaka inarbetad och såväl bland näringsidkare som inom stora delar av befolkningen allmänt brukad förkortning av förbundets firma.1
    Är skyddsmärket först registrerat och inarbetning av varukännetecknet kommer senare, går givetvis skyddsmärkets rätt principiellt före. Däremot bör registrering av ett skyddsmärke, som sker efter det andra märkets inarbetande, icke stå sig. I dylika fall torde man möjligen få förutsätta, att domstolarna taga hänsyn till, huruvida ett lojalt syfte föreligger; söker man registrera ett märke, som liknar annans, för att komma åt en inarbetad marknad, torde bedömningen påverkas härav. Då firmaförkortningar eller initialer alltmera allmänneligen brukas (Aga, Epa, Utab, Sentab o. d.), torde man få anse, att ett förhindrande av en lojal användning av en firmas initialer icke borde få ske, åtminstone ej genom åberopande av ett obegagnat skyddsmärke.
    Den nyligen genomförda utvidgningen av lagen om illojal konkurrens ger i detta hänseende skydd även åt sådana varukännetecken, som utgöras av firmainitialer. Möjligen kan den frågan uppstå, om denna lag kan tillämpas i det fall, att det eventuellt hindrande skyddsmärket registrerats avsevärd tid innan denna lag trädde i kraft.
    Då det föreligger registreringshinder på den grund, att ett märke företer likhet med registrerat eller i viss utsträckning begagnat firmanamn eller med personnamn, lär registreringsmyndighetens praxis vara den, att man i första hand genomgår aktiebolagsregistret. I detta ingå mycket gamla kvarstående firmor, vilka stundom ej driva verksamhet och som kvarstå endast därför att likvidation ej blivit anmält som avslutad. Dessa obegagnade firmanamn kunna alltså förhindra registrering av varumärke, liksom de även kunna hindra registrering av ett nytt bolag. Numera torde det dock kunna gå för sig att uppvisa, att ett bolag sedan lång tid tillbaka ej drivit rörelse, att likvidation anmälts etc., varigenom någon utsikt finnes att trots en dylik kvarstående registrering få en varumärkesregistrering genomförd. När det gäller vanliga firmor, lär registreringsmyndigheten vid bedömningen taga hänsyn till sådana som återfinnas i Stockholms telefonkatalog. Det kan alltså tänkas inträffa, att en större firma i Malmö icke anföres som hinder för en varumärkesregistrering, under det en annan gång en obetydlig firma, som återfinnes i telefonkatalogen i Stockholm, kan hindra registreringen. Det gängse korrektivet att stämma på upphävande av registrering står givetvis alltid till buds, men detta kan vara en kostsam och tidsödande procedur, och under tiden före ett upphävande kan betydlig skada ha åsamkats. Om en firma skall utgöra hinder för registrering, bör detta

 

1 Se ÅKE VON ZWEIGBERGK, Översikt av rättspraxis, SvJT 1943 s. 214—215.

NÅGRA FRÅGOR OM REGISTRERING AV VARUMÄRKEN. 509även vara fallet med en annan. Möjligheten av inrättandet av ett centralregister (firmaregistreringar ske ju nu hos ÖÄ, KB eller magistrat) torde därför böra upptagas till prövning. Det är dock tyvärr sannolikt, att ett dylikt ämbetsverk skulle bli betungande ur kostnadssynpunkt, men det torde innebära enda möjligheten för ett rationellt ordnande av kontroll över firmaanmälningar och för behörigt konstaterande av de rättsverkningar, som därav följa.
    Slutligen kan i korthet påpekas, att genom Sveriges anslutning till vissa konventioner med utländska makter varumärkesrätten fått en annan utformning i förhållande till utländsk än till svensk medborgare. En utlänning kan exempelvis få fristående siffror och bokstäver registrerade som ordmärke, under förutsättning att detta är tillåtet i vederbörandes hemland. Den rättsbildning, som skett genom ifrågavarande konventioner, har alltså kommit ett steg längre än vår egen lagstiftning.
    Ett varumärke avser ju att tillförsäkra en näringsidkare ett individualiseringsmedel, i vilket ofta ett betydande ekonomiskt värde är förkroppsligat. Med hänsyn till nu rådande olägenheter torde det vara berättigat att uttala en önskan, att omarbetningen av varumärkesrätten inom en ej alltför avlägsen framtid må komma till utförande.1

Carl Jacob Cederlund.