E. ALTEN. Skjønnsloven med kommentar. Annen utgave. Oslo 1943. Aschehoug. 116 s. Kr. 8.45.

 

    I den danska Retsplejeloven betyder Syn og Skon att särskilda av domstol tillkallade personer såsom sakkunniga undersöka ett visst förhållande och avgiva en skriftlig berättelse därom. Institutet motsvarar alltså sakkunniga, ehuru väsentliga olikheter finnas gentemot våra bestämmelser därom. I Norge har emellertid institutet Skjøn utvecklats på annat sätt. Om sakkunniga finnas särskilda bestämmelser både i civilprocesslagen och straffprocesslagen. Skjøn åter är ett särskilt rättegångssätt, som regleras i en lag av 1917 tillsammans med expropriationssaker och odelslösning.
    Före denna lag var det vanligt att en skjønsforretning hölls såsom ett led

i en rättegång. Detta förekommer nu endast i undantagsfall. Likaledes var det vanligt i skadeståndsmål att domen gick ut på att skadeståndets storlek skulle fastställas genom Skjøn. Detta är nu avskaffat. Redan den äldre lagstiftningen kände emellertid Skjøn såsom en särskild rättegångsform, och det är denna som nu regleras i 1917 års lag.
    Skjønsmyndigheten består av en domare eller en lensmand såsom administrator och fyra, resp. två lekmän. Användningsområdet för institutet är mycket vidsträckt. Dels kunna parterna välja skjønsprocess i stället för vanlig rättegång. Dels har lagstiftningen i en stor mängd fall föreskrivit skjønsprocess. Sådan användes även i expropriationssaker och vid odelslösning (inlösen av en ättegård, som kommit på främmande händer), ehuru vissa särskilda bestämmelser givits för dessa fall. Man kan säga, att skjonsprocessen täcker dels vad som hos oss regleras av expropriationslagstiftningen, dels vad som går till legalt skiljeförfarande, dels en del av den allmänna rättegångens uppgifter, dels ock en del administrativa uppgifter. Förfarandet ansluter sig nära till förfarandet i tvistemål men är enklare, bl. a. såtillvida att ingen förberedelse äger rum. Klagan går närmast till »overskjøn» samt därifrån till domstol.
    Høiesteretsdommer ALTEN har fogat en kommentar över skjønsloven till sina tidigare, välkända kommentarer över Tvistemaalsloven och Tvangsloven och den har liksom dessa nu krävt en ny upplaga (jfr SvJT 1928 s. 503). För svenska jurister erbjuder institutet och Altens kommentar åtskilligt intresse.

K. O.