Ändring av finska medborgarskapslagen. Enligt 1941 års finska medborgarskapslag gäller som allmän regel, att förvärv av medborgarskap i främmande land icke i och för sig medför förlust av finskt medborgarskap; härför fordras att vederbörande antingen har sitt egentliga bo och hemvist utom Finland eller ock efter förvärvet av det utländska medborgarskapet flyttar ur landet. Undantag har gjorts för det fall, att finsk medborgare på ansökan naturaliseras i främmande land. Då inträder förlust av det finska medborgarskapet oberoende av hemvist. Detta stadgande motiverades på sin tid med

att det praktiskt taget nästan alltid förhölle sig så, att den som på ansökan upptoges till medborgare i visst land vore bosatt i detsamma.
    Nu har emellertid under pågående krig inträffat fall då finsk medborgare i värnpliktig ålder och t. o. m. under militär tjänstgöring ansökt om och vunnit främmande medborgarskap. Då det av naturliga skäl icke ansetts kunna tillåtas, att någon för närvarande på detta sätt erhåller automatisk befrielse från sina militära skyldigheter, framlade regeringen den 28 maj 1943 ett förslag till ändring av medborgarskapslagen därihän, att då landet befinner sig i krigstillstånd finsk man, som fyllt sexton men icke fyrtio år och icke på grund av sjukdom är helt befriad från militärtjänst, endast kan genom beslut av presidenten befrias från finskt medborgarskap. — Lagförslaget har numera antagits av riksdagen och den 23 juli 1943 stadfästs av presidenten.

B. Eng.