Lagstiftningsfrågor vid 1943 års riksdag. Det följande avser att redovisa de viktigare lagfrågorna under vårsessionen av årets riksdag. Åtskilliga av dessa ha redan förut behandlats i SvJT; i sådana fall omnämnas frågorna här endast i korthet. Beträffande frågor som behandlats av lagutskott ha fullständigare förteckningar lämnats under rubriken »Från riksdagen» i denna årgång s. 355, 479 och 607.
Privaträtt. Enligt 25 § skuldebrevslagen skola kuponger till aktier och obligationer m. m. företes till inlösen inom tre år från förfallodagen. Därefter förlora de sin giltighet. I 148 a § konkurslagen stadgas en tvåårig frist, inom vilken borgenärer i konkurs måste anmäla sig för att få lyfta utdelning i konkursen. Dessa korta frister ha ansetts kunna under nuvarande onormala förhållanden medföra vissa särskilda risker för rättsförlust. Genom en lag om förlängd giltighetstid för ränte- och utdelningskuponger (SFS nr 274) har stadgats, att giltigheten av ränte- eller utdelningskupong som avses i 25 § skuldebrevslagen, ändå att kupongen ej företes till inlösen inom där stadgad tid, icke skall upphöra före d. 1 juli 1944. Samtidigt har genom en lag om förlängning i särskilt fall av tiden för rätt att lyfta utdelning i konkurs (SFS nr 275), vilken lag gäller t. o. m. d. 30 juni 1944, K. M:t erhållit bemyndigande att, då så erfordras på grund av krigsförhållandena, för särskilt fall förordna om utsträckning av den i 148 a § konkurslagen bestämda preskriptionstiden. Med stöd av sistnämnda lag har K. M:t genom en kungörelse (SFS nr 276) förordnat om förlängning av tiden för rätt att lyfta utdelning i aktiebolaget Kreuger & Tolls konkurs intill d. 1 juli 1944.
Lagen d. 6 mars 1942 om jämkning av arrendeavtal i vissa fall har ersatts av en ny lag (SFS nr 78), som dock i vissa avseenden har enmera begränsad räckvidd än 1942 års lag. Lagen d. 16 maj 1941 om rätt för arrendator att bortföra stråfoder m. m. har förlängts att gällat. o. m. d. 31 dec. 1944.
Lagen d. 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. och lagen s. d. omkontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. ha prolongerats för tiden t. o. m. d. 30 sept. 1944 (SFS nr 112 och 113). Därvid ha lagarna emellertid ändrats på en del punkter. Ändringarna i förstnämnda lag avse framför allt dess bestämmelser rörande möblerade lägenheter. Beträffande sådan lägenhet skall i motsats till vad som tidigare varit fallet hyresreglering kunna verkställas även utan att hyresgästen gjort framställning därom. Vidare skall den som hyr möblerad lägenhet komma i åtnjutande av samma uppsägningsskydd som annan
hyresgäst, varjämte reglerna om tvångsförlängning av hyresavtal, som slutits på bestämd tid utan uppsägningsklausul, gjorts tillämpliga även på avtal om möblerade lägenheter.
Lagen d. 9 juni 1893 angående ändring i vissa delar av 22 kap. 6 och 7 §§ byggningabalken, vilken lags bestämmelser om ansvarighet för skador som vållas av hundar visat sig ineffektiva, har ersatts av en lagom tillsyn över hundar (SFS nr 459), vilken trätt i kraft d. 1 juli 1943. Syftet med den nya lagen är dels att söka åvägabringa en betryggande tillsyn över hundar så att faran för skadegörelse i möjligaste mån avlägsnas, dels ock att i samband därmed reglera frågan om ersättning ifall, då skada likväl uppstår. I fråga om hundägares ansvarighet innebär den nya lagen, att skada som orsakas av hund skall ersättas av dess ägare ändå att han ej är vållande till skadan. Vad ägaren sålunda nödgats utgiva skall han äga att söka åter av den som vållat skadan. En konsekvens av skärpningen beträffande hundägares ansvarighet torde bliva att hundägarna i större utsträckning än som för närvarande är fallet komma att skydda sig genom försäkring. Riksdagen har i skrivelse till K. M:t hemställt om utredning huruvida och på vad sätt obligatorisk ansvarsförsäkring för hundägare må kunna införas. — SvJT 1943 innehåller å s. 598 en artikel rörande ansvarighet för hundskador.
På försäkringsväsendets område är att märka att lagen d. 4 okt. 1940 med vissa bestämmelser om livförsäkring m. m. vid krig ersatts aven lag om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring (SFS nr 338). Den nya lagen innebär en väsentlig förenkling av det tidigare tilllämpade systemet.
I anledning av väckta motioner har riksdagen i skrivelse till K. M:t hemställt om utredning rörande en allmän revision av varumärkes- och firmalagstiftningen och vad därmed äger samband.
Från tillämpningsområdet för dalalagstiftningens bestämmelser om äganderättsutredning, tvångssammanläggning och lagfart ha varit uteslutna de byar där före tillkomsten av provskifteslagen år 1925 och dalalagen år 1932 laga skifte redan verkställts å heminägorna. Genom ny lagstiftning (SFS nr 302 och 303) har för nämnda fall öppnats möjlighet för en så att säga retroaktiv tillämpning av dala lagstiftningens ovannämnda bestämmelser. Reglerna om tvångssammanläggning i samband med skifte ha samtidigt genom ändring av dalalagen (SFS nr 304) gjorts tillämpliga även för de fall, då laga skifte sker å område som undantagits från tidigare enligt provskifteslagen eller dalalagen verkställt laga skifte, vari bys heminägor ingått.
I lagen om fastighetsbildning i stad ha vidtagits vissa ändringar (SFS nr 395), avseende kompetensvillkoren för mätningsman och registerförare, förordnande av förrättningsman för ägoutbyte samt förfarandet vid åsättande av registerbeteckningar å fastigheter i stad.
Lagen d. 20 okt. 1939 med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering har ändrats i vissa delar (SFS nr 392). Bl. a. har stadgats, att vid sådan vattenreglering fiskeavgift skall utgå enligt vad i 2 kap. 10 § vattenlagen sägs, om regleringen kan antagas medföra avse-
värt men för fisket. Även vattenregleringsavgifter för ändamål som angives i 4 kap. 15 § andra punkten nämnda lag skola utgå, därest regleringen kan antagas medföra avsevärt men för bygden eller den båtnad som vinnes är av stor betydelse. I övrigt avse ändringarna att skapa större trygghet för att det allmännas organ skola få tillfälle att göra sig hörda i mål om tillfällig vattenreglering även som att påskynda utdömandet av ersättning till enskilda sakägare.
Prolongering för tiden t. o. m. d. 30 juni 1944 har skett beträffande lagen d. 1 nov. 1940 med särskilda bestämmelser angående förmynderskap, godmanskap och boutredning vid krig eller krigsfara m. m., lagen d. 8 nov. 1940 med särskilda bestämmelser angående bolag, föreningar, sparbanker, vissa andra inrättningar och samfälligheter samt stiftelser vid krig eller krigsfara m. m., som därvid ändrats i vissa delar, lagen d. 1 nov. 1940 med särskilda bestämmelser angående patent vid krig eller krigsfara m. m., lagen d. 30 juni 1942 med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen, clearinglagen d. 16 febr. 1934 samt valutalagen d. 22 juni 1939.
Straffrätt. För vissa ändringar i lagen d. 24 mars 1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff (SFS nr 462) torde redogörelse komma att lämnas i ett följande häfte av SvJT. Beträffande den nya lagen om villkorlig frigivning (SFS nr 691) hänvisas till särskild artikel i SvJT 1943 s. 593. I samband med nyssnämnda lags tillkomst har upphävts det i 4 § lagen d. 1 juli 1898 innefattande vissa bestämmelser om beräkning av strafftid upptagna stadgandet, att frigivning skall ske klockan 8 f. m. Syftet med denna lagändring (SFS nr 694), som trätt i kraft d. 1 okt. 1943, har varit att söka hindra att fången redan omedelbart efter frigivningen råkar i dåligt sällskap.
Kungörelsen d. 4 okt. 1895 angående förbud mot skådespels och en del andra offentliga tillställningars anordnande å vissa helgdagar har ersatts av en ny kungörelse angående förbud mot offentliga nöjestillställningar m. m. på vissa kyrkliga högtidsdagar (SFS nr 266), vilken trätt i kraft d. 1 juni 1943. Enligt den nya författningen skola juldagen, långfredagen och påskdagen liksom hittills åtnjuta helgfridsskydd, var emot sådant skydd icke stadgas för pingstdagen. En betydelsefull nyhet är att straff införts för överträdelse av det föreskrivna nöjesförbudet. Straffet utgör dagsböter. Överträdelsen kan dessutom medföra såsom påföljd, att avgift eller annan ersättning för bevistande av tillställningen förklaras förverkad.
Genom ändring av 14 kap. 45 § strafflagen (SFS nr 277) har beträffande misshandel i hemmen givits en ny åtalsregel. För dess närmare innebörd har redogjorts i särskild artikel i SvJT 1943 s. 471.
För riksdagens till K. M:t avlåtna skrivelse, vari hemställts om förslag till ändrad lagstiftning angående homosexualitetens straffrättsliga behandling, har redogörelse lämnats i SvJT 1943 s. 474.
I strafflagen för krigsmakten ha vissa ändringar vidtagits (SFS nr 461), vilka trätt i kraft d. 1 juli 1943. Dessa beröra i första hand be-
stämmelserna om i vilka fall värnpliktiga äro krigsmän och lagens tilllämplighet på dem. Vidare har den bestraffningsrätt i disciplinmål, som tidigare utövats av inskrivningsbefälhavare, i stället tillagts försvarsområdes befälhavare. Slutligen har rätten för befälhavare att förordna annan att hålla förhör i disciplinmål utvidgats.
Förut i taxeringsförordningen och ett flertal andra skatteförfattningar intagna bestämmelser om straff för oriktig deklaration och andra liknande brott ha sammanförts i en skattestrafflag (SFS nr 313), som trätt i kraft d. 1 juli 1943. Beträffande denna lags innehåll hänvisas till särskild artikel i detta häfte av SvJT s. 741.
Flera tidsbestämda författningar av strafflagskaraktär ha prolongerats. Sålunda ha lagen d. 13 dec. 1940 om straff för sabotage, lagen d. 14 juni 1940 angående upplösning av vissa sammanslutningar m. m. och lagen d. 30 dec. 1939 angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m., den s. k. krigshandelslagen, förlänats fortsatt giltighet t. o. m. d. 30 juni 1944.
Lagen d. 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, lagen d. 27 nov. 1925 om utsträckttillämpning av nyssnämnda lag samt lagen d. 31 maj 1935 med tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten ha erhållit fortsatt giltighet t. o. m. d. 30 juni 1948. Förordningen d. 1 mars 1940 rörande förbud mot befordran av vissa periodiska skrifter med statliga trafikmedel m. m. har förlängts t. o. m. d. 31 mars 1944. För riksdagsbehandlingen av detta lagärende har redogörelse lämnats i SvJT 1943 s. 473.
Processrätt. Beträffande genomförandet av den vid 1942 års riksdag beslutade omorganisationen av domsagoförvaltningen m. m. må hänvisas till en artikel i SvJT 1943 s. 467.
Inrättandet av en ny hovrätt för Nedre Norrland (se artikel i SvJT 1943 s. 472) har föranlett ändring av 8 kap. 3 § rättegångsbalken (SFS nr 471), vilken ändring träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Genom ändring av 9 § i lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes (SFS nr 469), vilken lagändring trätt i kraft d. 1 juli 1943, har för det fall, att särskild avdelning hänförts under viss regements eller stationskrigsrätt, öppnats möjlighet att låta avdelningen representeras i krigsrätten. Konungen skall nämligen i dylikt fall äga föreskriva att officerare eller underofficerare med erfarenhet rörande tjänsten vid avdelningen eller likartad tjänstgöring skola utses att inträda såsom ledamöter i rätten, då mål från avdelningen där förekommer.
Lagen d. 26 april 1940 med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. och lagen d. 9 jan. 1940 om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m. ha förlänats fortsatt giltighet för tiden t. o. m. d. 30 juni 1944. I samband därmed har 4 § i sistnämnda lag givits ändrad lydelse (SFS nr 280). Redogörelse härför har lämnats i SvJT 1943 s. 473. Giltighetstiden för lagen d. 31 maj 1940 om förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud — vilken lag avser det fall att parterna äro
medborgare i främmande stater, som äro i krig med varandra, och ingen av parterna äger hemvist här i riket — har förlängts t. o. m. d. 30 juni 1944 eller den tidigare dag Konungen bestämmer.
Stats- och förvaltningsrätt. Några grundlagsändringar ha ej beslutats vid årets riksdag. I anledning av väckt motion har riksdagen i skrivelse till K. M:t hemställt om utredning och förslag angående dels revision av grundlagarnas bestämmelser om beskattning, statsreglering och därmed sammanhängande ämnen, dels särskild lagstiftning i anslutning till nämnda bestämmelser. Riksdagen har även i anledning av väckta motioner i skrivelse till K. M:t anhållit om förslag till 1944 års lagtima riksdag angående avskaffande av utskyldsstrecket, fattigvårdsstrecket och konkursstrecket såsom diskvalifikationsgrunder för rösträtt vid politiska och kommunala val.
På det kommunalrättsliga lagstiftningsområdet är vidare att märka, att riksdagen i anledning av väckt motion hos K. M:t hemställt om utredning av frågan huruvida de av magistratens funktioner, som avses i lagen om kommunalstyrelse i stad, kunna upphöra eller överflyttas å andra organ.
För lagstiftningen rörande vägväsendets förstatligande (SFS nr 431—436), vilken träder i kraft d. 1 jan. 1944, redogöres i en särskild artikel uti detta häfte av SvJT.
I stadsplanelagen och byggnadsstadgan ha i syfte att ernå en smidigare och snabbare handläggning av stadsplane- och tomt indelningsärenden vidtagits vissa ändringar (SFS nr 543 och 544). Bl. a. har fullföljdsrätten helt avskurits mot sådana av stadsfullmäktige eller byggnadsnämnd meddelade beslut rörande stadsplan, stomplan, utom plansbestämmelser eller tomtindelning, som enligt stadsplanelagen skola fastställas av Konungen eller KB för att bliva gällande. Vederbörande skall emellertid få framställa erinringar mot beslutet i ärendet angående fastställelse därå. — Ändringarna träda i kraft d. 1 jan. 1944.
Värnpliktslagen har undergått ändringar på ett par punkter (SFS nr 158), huvudsakligen avseende tjänstgöringens anordnande för tekniska studerande och yrkesmän. Tidigare bestämmelser om samvetsömma värnpliktiga ha ersatts av en ny lagstiftning om vapenfria värnpliktiga (SFS nr 121 och 126), vilken trätt i kraft d. 1 april 1943. I den nya lagstiftningen har den tidigare skillnaden mellan s. k. vapenvägrare och s. k. civilarbetare upphävts. De vapenfria avses huvudsakligen skola fullgöra sjukvårdstjänst vid krigsmakten eller tjänstgöring vid luftskyddet, i synnerhet i brandtjänst. Liksom förut är de vapenfrias tjänstgöringstid längre än övriga värnpliktigas. Straffen för rymning, olovligt undanhållande och vägran att fullgöra ålagda arbetsuppgifter ha, såvitt angår vapenfria värnpliktiga som ej äro underkastade strafflagen för krigsmakten, avsevärt skärpts.
Beträffande beredskapslagstiftningen är att anteckna att allmänna förfogandelagens giltighetstid förlängts t. o. m. d. 30 juni 1944. Enahanda förlängning har beslutats beträffande lagen om tjänsteplikt, som därvid ändrats i viss del (SFS nr 450), och lagen d. 30 juni
1942 om avverkningsskyldighet, ävensom lagen d. 21 juni 1940 om skyldighet att bortföra varuförråd samt två därmed sammanhängande författningar, nämligen lagen s. d. med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen om viss panträtt i spannmål och lagen d. 30 juni 1942 med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen om viss panträtt i spånadslin och hampa.
Lagen d. 24 mars 1942 om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret har prolongerats för tiden t. o. m. d. 30 juni 1944. En ny lag om inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog (SFS nr 458), vilken lag gäller t. o. m. d. 30 juni 1944, avser att förhindra skogsavverkning, som kan inverka menligt på effektiviteten av vissa försvarsanläggningar eller eljest i avsevärdare mån föranleda skada för försvaret.
Prisregleringslagen har förlänats fortsatt giltighet t. o. m. d. 30 juni 1944, men i samband därmed ha väsentliga ändringar vidtagits i lagen (SFS nr 308). Dessa innebära utvidgning av lagens tillämpningsområde, effektivisering av bestämmelserna om prisstopp samt en fastare utformning av förbudet mot prisocker.
Förhållanden, som sammanhänga med den rådande krissituationen, ha aktualiserat behovet av en lagstiftning rörande mätning av virke efter enhetliga grunder och därför föranlett en lag med vissa bestämmelser om mätning av ved och annat virke (SFS nr 453) vilken lag gäller t. o. m. d. 30 juni 1944.
Som led i en skärpt ekonomisk politik med syfte att motverka en skadlig prisstegring har tillkommit en lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag (SFS nr 28). Lagen föreskriver som första huvudregel, att utdelningen ej får överstiga 6 % av bolagets behållna förmögenhet enligt balansräkningen. Som emellertid den behållna förmögenheten enligt balansräkningen icke alltid kan anses utgöra en rättvis mätare på bolagets ekonomiska ställning och bärkraft, uppställes såsom en andra huvudregel, att ett bolag, som för de tre sista av krigsförhållandena ej väsentligt berörda räkenskapsåren (1937—1939) utdelat så stora belopp i förhållande till behållna förmögenheten, att utdelningen i medeltal (medeltalsprocenten) överstiger 6 %, skall kunna fortsätta med utdelning av belopp som svarar mot medeltalsprocenten. Men hänsyn till att en sänkning av utdelningen från en redan uppnådd höjd ej ansetts böra framtvingas medger lagen, att bolag, som för det sista räkenskapsår, som utgått tidigare än d. 31 dec. 1941, lämnat utdelning, som överstiger såväl 6 %av behållna förmögenheten som nyssnämnda medeltalsprocent, må fortsätta att utdela samma procent i förhållande till behållna förmögenheten, dock ej så att höjning sker av procenttalet i förhållande till aktiekapitalet. Lagens stadganden om begränsning av vinstutdelning gälla ej ifall ett bolags vinstutdelning understiger 10,000 kronor och ej heller beträffande vinstutdelning från dotterbolag, vars aktier till mer än 95 % ägas av moderbolaget. Slutligen äger Konungen meddela dispens från stadgandena om begränsning av vinstutdelning.
En nytillkommen lag angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension (SFS nr 420) avser att i nyssnämnda penningpolitiska syfte åstadkomma en begränsning av dyrtidskompensationen åt arbetstagare och pensionstagare till den normalnivå som angives av lönebestämmelserna för huvuddelen av de statsanställda och indexavtalen förlöntagare i enskild tjänst. Enligt den centrala bestämmelsen, i lagens 2 §, skall ett centralt organ, statens lönekontrollnämnd, äga befogenhet att i fall då dyrtidstillägg till en grupp av arbetstagare eller pensionstagare utgår eller enligt reglemente eller eljest skall utgå efter väsentligt förmånligare grunder än de, som i allmänhet gälla för arbetstagare, meddela förbud mot att dyrtids tillägget utan tillstånd höjes utöver det tillägg som utgick vid tiden för förbudets meddelande. Lagen avser alltså ej att skapa ett allmänt lönestopp och än mindre att åstadkomma en allmän nedsättning av redan utgående dyrtidstillägg. Endast för det i 3 § av lagen angivna fallet, då ett fåtal arbetstagare i en grupp vägrat biträda en mellan arbetsgivaren och flertalet arbetstagare i gruppen träffad överenskommelse om nedsättning eller begränsning av dyrtidstillägg, som enligt reglemente eller avtal egentligen skulle utgå enligt förmånligare grunder, finnes möjlighet till sänkning av redan utgående dyrtidstillägg. Lönekontrollnämnden skall i sådant fall kunna föreskriva, att dyrtidstillägget skall utgå enligt de i överenskommelsen bestämda grunderna jämväl till dem som ej biträtt överenskommelsen. Bestämmelserna i lagens 2—5 §§ sättas i tilllämpning genom förordnande av K. M:t. Lagen gäller t. o. m. d. 30 juni 1944. Förordnande om tillämpning av nyssnämnda paragrafer har med riksdagens samtycke meddelats (SFS nr 421).
Lagen d. 20 okt. 1939 med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt fartygsuttagningslagen m. fl. lagar har av formella skäl och utan någon saklig ändring av innehållet ersatts av en ny lag med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar (SFS nr 245), vilken gäller t. o. m. d. 30 juni 1944.
Ett nytt system för reglering av byggnadsverksamhetens omfattning har tillskapats genom en lag om tillståndstvång för byggnadsarbete (SFS nr 444), vilken trätt i kraft d. 1 juli 1943 och gäller t. o. m. d. 30 juni 1944. Bestämmelserna i lagens 2—7 §§ ättas i tillämpning genom förordnande av K. M:t. Sådant förordnande har meddelats (SFS nr 640). — Lagen d. 12 dec. 1941 om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas har förlängts för tiden t. o. m. d. 30 juni 1944.
På den sociala lagstiftningens område är till en början att anteckna, att giltighetstiden för lagen d. 14 juni 1940 om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m. förlängts t. o. m. d. 30 juni 1944. Tillämpningstiden för lagen d. 15 dec. 1939 om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän har utsträckts t. o. m. d. 30 juni 1944. Genom ändringar i lagen d. 11 juni 1937 om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer (SFS nr 175) har maximigränsen för den arbetsinkomst, som skall ligga till grund
för beräkningen av skadeersättningar enligt lagen, höjts. Genom särskild lagstiftning angående försäkring för olycksfall i arbete av vissa tjänstepliktiga m. m. (SFS nr 182 och 183) ha beträffande tjänstepliktiga som avses i kungörelsen d. 13 nov. 1942 om tjänsteplikt för män, födda år 1923, uppställts vissa i förhållande till lagarna om försäkring för olycksfall i arbete och om försäkring för vissa yrkessjukdomar fördelaktigare regler om ersättning vid olycks- eller sjukdomsfall. Förordningen d. 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor och förordningen s. d. om statsbidrag till sådana kassor ha ändrats på flera punkter (SFS nr 185 och 186).
Lagen d. 18 juni 1937 om förskottering av underhållsbidrag till barn har ersatt av en ny bidragsförskottslag (SFS nr 382). Principerna i 1937 års lag ha lämnats orörda, och de ändringar som den nya lagen innebär ha huvudsakligen begränsats till att avse förtydliganden och kompletteringar i syfte att göra lagen mera lättillämplig och effektiv.
Tjänstebarnmorskornas arbets- och avlöningsförhållanden ha reglerats genom en förordning om anställande av distriktsbarnmorskor m. m. (SFS nr 570), vilken träder i kraft d. 1 jan. 1944.
Svårigheterna att tillgodose behovet av tandläkare inom folktandvården ha föranlett en lag om viss begränsning av legitimation som tandläkare (SFS nr 467) Enligt denna lag, som trätt i kraft d. 1 okt. 1943 och gäller t. o. m. d 30 sept. 1946, skall medicinalstyrelsen, om tandläkare icke äro att tillgå för tjänstgöring inom folktandvården, ägaatt vid meddelande av sökt legitimation som tandläkare begränsa legitimationen att avse allenast rätt att utöva tandläkaryrket såsom innehavare av eller vikarie å tjänst inom sådan tandvård. Begränsningen får dock ej gälla längre än tills sökanden fullgjort tjänstgöring inom folktandvården under ett år.
Bland mångfalden författningar på skatteväsendets område skall till en början erinras om den nya lagstiftningen om erkända skatteförmedlingskassor m. m. (SFS nr 205—206), som har till syfte att underlätta och stimulera skattebetalningen. Genom denna lagstiftning, vilken trätt i kraft d. 1 juli 1943, regleras en anordning med dylika kassor med uppgift att för den skattskyldiges räkning omhändertaga för utskylder avsedda belopp och ombesörja utskyldernas betalning. Kassorna vila helt på frivillighetens grund, och någon tvångsanslutning är ej föreskriven. I syfte att åstadkomma en större effektivitet i beskattningen av aktieutdelningar, som från Sverige utbetalas till utlandet, har införts ett system med kupongskatt. Förordningen härom (SFS nr 44) har trätt: i kraft d. 1 mars 1943.
En ny lag angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror (SFS nr 346) har utfärdats, vilken trätt i kraft d. 1 juli 1943. Lagen innebär i princip en utvidgning av tobaksmonopolet att omfatta jämväl importen.
William Gripmark.