Litteratur.84 FRÅN FRÄMMANDE RÄTT.

ADOLF SCHÖNKE. Strafgesetzbuch für das deutsche Reich. Kommentar. München & Berlin 1942. Beck. XI + 836 s. M. 27.00.

 

    I den tyska straffrättslitteraturen hava sedan länge de förnämliga kommentarerna till den allmänna strafflagen av FRANK och OLSHAUSEN spelat en stor roll, särskilt för den som velat studera lagen sådan den tolkats av domstolarna, främst Reichsgericht. Någon tidsenlig upplaga av dessa verk finnes icke att tillgå. Sedan år 1935, då ett supplement till Franks kommentar utgavs, hava viktiga lagändringar genomförts och litteraturen utökats med nya specialarbeten, vilkas resultat icke alltid äro lättillgängliga för forskaren. Det är därför att hälsa med största tillfredsställelse av envar som bedriver komparativa straffrättsstudier, att denna brist nu fyllts på ett — såvitt en utländsk bedömare kan finna — förebildligt sätt av professor SCHÖNKE, tidigare välbekant för svenska rättsvetenskapsmän, särskilt genom sina processrättsliga handböcker (se SvJT 1938 s. 667 och 1941 s. 489). I klara, koncisa anmärkningar till de skilda lagrummen redogöres för all betydelsefullare doktrin och praxis. Bakom detta lättillgängliga och knappa skrivsätt döljer sig ett mödosamt arbete, som i sin tur förutsätter en oerhört omfattande litteraturkännedom och fin uppfattning om nyanserna i domstolsavgörandena. En svensk läsare fäster sig vid i huru stor utsträckning de uppkommande principfrågorna, särskilt beträffande straffrättens allmänna del, äro likartade med dem som möta i svensk rättstillämpning. Arbetet väcker också intresse därigenom att i varje punkt en kort antydning gives om en reformerad tysk strafflags antagliga ståndpunkt till frågorna. Dessutom redovisas rättsförhållandena i det s. k. Ostmark — som ju till stor del bibehållit den gamla österrikiska strafflagen — ävensom i protektoratet Böhmen-Mähren och generalguvernementet Polen. Viktigare speciella förordningar, även sådana vilkas tillkomst betingats av krigsförhållandena, återfinnas i ett bihang. Säkerligen kommer Schönkes kommentar både inom och utom Tyskland att citeras som det ledande uppslagsverket.

I. A.

 

WILLIAM HEALY, M. D., & BENEDICT S. ALPER. Criminal Youth and the Borstal System. New York 1941. The Commonwealth Fund. 251 s. Inb. $ 1.50.

 

    I ovanstående arbete lämnas en på ingående undersökningar byggd redogörelse för den engelska förebilden till det svenska ungdomsfängelset, Borstal training, sådan denna behandlingsform gestaltade sig vid världskrigets utbrott 1939.
    Sedan Borstalsystemets tillkomst år 1908 har det efter hand utvecklat sig till att omfatta, förutom en mottagnings- och sorteringsavdelning vid fängelset Wormwood Scrubs, icke mindre än nio särskilda anstalter för det manliga klientelet, nämligen dels de för ett flertal yrkesgrenar utrustade slutna eller halvöppna anstalterna Rochester (för något äldre normalfall, som kräva sträng övervakning), Feltham (för i lättare grad utvecklingshämmade; denna anstalt har år 1939 ersatt Wormwood Scrubs som mottagningsavdelning), Portland (för mera svårbehandlade ynglingar i 21-årsåldern), Sherwood (för recidivister mellan 21 och 23 år) och Camp Hill (för yngre men särskilt svårbehandlade recidivister, som huvudsakligen

FRÅN FRÄMMANDE RÄTT. 85torde utgöras av psykopater), dels ock de öppna anstalterna Lowdham Grange (huvudsakligen byggnadsarbete), North Sea Camp (koloni för torrläggning av havsbotten), Hollesley Bay (huvudsakligen jordbruks- och trädgårdsarbete) och Usk (kombination av sluten anstalt och koloni för nyodling m. m.). Differentieringen av klientelet, som sedan 1936 omfattar personer mellan 16 och 23 år, är sålunda långt driven. Anstaltsbehandlingen utmärker sig för planmässighet och frihet från formalism. Den genomsnittliga intagningstiden är olika vid respektive anstalter (i regel 9 mån.—2 år). Eftervården omhänderhaves av en statsunderstödd enskild organisation (The Borstal Association). Beslut om återintagning fattas av vederbörande Prison Commissioner. Återintagna sammanföras till en avdelning av fängelset i Wandsworth, där de äro underkastade vanlig fängelseregim.
    Någon vetenskaplig prognosundersökning beträffande Borstalklientelet föreligger ännu ej. Återfallsfrekvensen under de närmaste åren efter utskrivningen synes emellertid i varje fall ligga under 50 %. Förf:na uttala sig kritiskt mot att psykiatrien ges alltför litet utrymme vid fördelningen och behandlingen av klientelet samt mot att sammanlagda anstaltstiden och tillsynstiden ej ens vid återfall får överstiga fyra år. T. L.