Praktikanttjänstgöringen i domsagorna. Sveriges yngre juristers förenings arbetsförmedling har nyligen från ett par häradshövdingar fått emottaga förfrågningar huruvida förmedlingen kunde skaffa praktikant för tjänstgöring å domsagokansli. I ena fallet ställdes befordran till tingsnotarieaspirant i utsikt vid en viss tidpunkt, varjämte det uppgavs att praktikant skulle få bostadsbidrag och inkomst av förundersökningar.
I anledning av dessa förfrågningar, som visa att domsagoreformens innebörd beträffande notariernas ställning icke är tillräckligt känd ens bland de därav närmast berörda, kunna några anteckningar ur förarbetena till domsagostadgans bestämmelser om praktikanttjänstgöring vara befogade.
1937 års domsagoutredning yttrade i sitt betänkande (SOU 1939: 29 s. 53) bl. a. följande:
»Domsagoutredningen får för sin del ansluta sig till den uppfattningen, att de rättsbildade biträden, som erfordras för domsagornas skötsel, böra åtnjuta avlöning. Även nyanställda biträden, vilka erfordras för tillbörlig rekrytering av personalen i domsagan, synas i regel böra åtnjuta något arvode, ehuru deras tid delvis måste åtgå till att sätta sig in i arbetet; i regel torde för övrigt dessa biträden redan från första början utföra åtskilligt för domsagans skötsel nödigt arbete.»
I KProp 252/1942 upptog departementschefen denna fråga och yttrade bl. a. (s. 78 f.):
»I likhet med domsagoutredningen anser jag, att de notarier, som erfordras för domsagornas skötsel, böra åtnjuta avlöning. Något arvode bör jämväl tillkomma de aspiranter, som anställas för rekrytering av notariepersonalen. — — —
I detta sammanhang torde böra beaktas det särskilda spörsmål de unga juristernas oavlönade tjänstgöring i domsagorna utgör. Utredningen har, som nämnts, tänkt sig att samtliga jurister som erfordras för en domsagasskötsel skola erhålla arvoden. Emellertid förutsätter utredningen, att häradshövdingen liksom hittills skall kunna låta en juris kandidat tjänstgöra i domsagan utan att vara av hovrätten förordnad notarieaspirant eller notarie. I sådant fall skall tjänstgöringen dock icke medföra någon rätt till meritberäkning. Fara kan emellertid föreligga för att längre eller kortare tids oavlönad tjänstgöring i domsaga blir villkor för att den unge juristen skall komma i åtanke vid tillsättande av notarieaspiranttjänst i domsagan. Till förebyggande av en sådan utveckling böra i händelse av behov särskilda åtgärder vidtagas. Det är nämligen ett viktigt samhällsintresse att begåvade unga jurister icke av ekonomiska skäl avhållas från domarbanan.»
I en motion (II:382) av herr Kyling m. fl. underströkos de av departementschefen uttalade farhågorna och gjordes gällande, att betryggande garantier måste skapas för att ej jurister finge användas inom domsagoförvaltningen utan att erhålla avlöning eller få tillgodoräkna sig tjänstgöringen som merit. Härom yttrade sammansatta stats- och första lagutskottet (utl. nr 3 s. 43):
»Denna fråga är enligt utskottets uppfattning av synnerligen stor betydelse. Utskottet ansluter sig till principen att de biträden, som erfordras för domsagornas skötsel, skola erhålla ersättning. Det i en domsaga föreliggande behovet av arbetskraft får alltså ej tillgodoses genom att unga jurister tillåtas utan avlöning tjänstgöra i domsagan. Enligt utskottets mening vore principiellt ett förbud för häradshövding att anlita oavlönad arbetskraft motiverat. Med hänsyn till att undantagsvis ett legitimt behov kan föreligga av att oavlönad tjänstgöring å domsagokansli i utbildningssyfte kan tillåtas eller en kortare prövotid före antagning till aspirant kan anordnas, torde emellertid ett ovillkorligt förbud ej böra uppställas, utan synes det böra läggas i hovrättens hand att med hänsyn till särskilda omständigheter medgiva sådan tjänstgöring. I samband härmed böra hovrätterna erhålla ökat inflytande på tillsättningen av notarier och notarieaspiranter; härtill återkommer utskottet nedan. För att möta ett å en domsaga uppkommande behov av juridiskt utbildad arbetskraft utöver det i lönestaten beräknade bör åter finnas möjlighet för K. M:t att efter framställning från hovrätten kunna förordna en extra notarie eller notarieaspirant.»
Utskottets uttalande godkändes av riksdagen.
Härav framgår alltså tydligt, att medgivandet till praktikanttjänstgöring icke lämnats för att bereda domsagorna möjlighet att vid behov av arbetskraft skaffa oavlönad sådan. Däremot har man icke helt velat stänga möjligheterna till praktik för den, som ej kan få eller ej vill taga ett förordnande såsom tingsnotarie eller tingsnotarieaspirant. Denna möjlighet hålles alltså icke öppen för domsagans utan för praktikantens skull.
Vid sidan härav är dock att beakta att enligt riksdagens mening undantagsvis en kortare prövotid före antagning till aspirant kan anordnas. Detta kan icke gärna avse andra undantagsfall än dem, där särskild anledning finnes till antagande att en sökande till aspiranttjänst möjligen icke besitter härför erforderliga kvalifikationer och därför anses böra prövas.
Tyvärr ger emellertid domsagostadgan icke något tydligt uttryck åt riksdagens och även K. M:ts mening att praktikanttjänstgöring skall tillåtas endast i särskilda undantagsfall. Om icke detta iakttages kommer det gamla systemet igen på en bakväg och reformen blir förfuskad.
Knut Rodhe.