Såsom ovan citerats från riksdagens uttalande, bör praktikanttjänstgöring kunna medgivas i två fall: 1) när undantagsvis ett legitimt behov av tjänstgöring i utbildningssyfte föreligger, och 2) när undantagsvis föreligger ett legitimt behov av en kortare prövotid före antagning till aspirant. I båda fallen fordras förhandenvaro av »särskilda omständigheter» för att

hovrätten skall äga medgiva sådan tjänstgöring. Med utbildning i det första fallet åsyftas annan utbildning än till tingsnotarie. Däremot tillåtes icke praktikanttjänstgöring »för att möta ett i en domsaga uppkommande behov av juridiskt bildad arbetskraft utöver det i lönestaten beräknade», utan skall i dylikt fall K. M:t äga att efter framställning från hovrätten medge anställande av extra notarie eller hovrätten förordna notarie eller notarieaspirant på besparade medel. Riksdagen beviljade anslag till en förhöjning av det antal notarier som beräknats skola behövas med icke mindre än tio procent. Dessutom har hovrätterna under innevarande budgetår att disponera över icke oväsentliga medel som besparats på organisationen av de icke rättsbildade biträdena. Dessa medel får användas för anställande av övertaliga notarier eller aspiranter. Tack vare dem torde oavlönade notarier, överstående från tiden före den 1 juli, i denna stund vara mycket tunnsådda.¹
    Docenten Rodhe har med rätta understrukit vikten av att oavlönade notarier icke återinföres på en bakväg. Detta kan beaktas om 1) K. M:t får behålla 10 %-anslaget till extra notarier, 2) hovrätterna får behålla ett mindre anslag för tillfälliga behov av extra aspiranter (Skånska hovrätten har i sin petitaskrivelse för nästa budgetår i detta avseende begärt 10,000 kr.), samt 3) häradshövdingarna vinnlägger sig om att i enlighet med domsagoreformens syfte till icke rättsbildad arbetskraft överflytta alla sådana göromål som lämpar sig härför och för ändamålet vid behov av arbetskrafternas förstärkning inriktar sig på att erhålla väl kvalificerad icke rättsbildad arbetskraft hellre än en extra notarie. Häradshövdingarna borde själva inse fördelen härav, då ett dugligt icke rättsbildat biträde stannar kvar i domsagan, medan det rättsbildade, när utbildningen är färdig, ger sig i väg. Ett lämpligt sätt att förstärka de icke rättsbildade arbetskrafterna, när blott behov av ett halvtidsarbetande biträde föreligger, är att hos K. M:t utverka att biträdet på halvtid får ägna sig åt bokuppläggningsarbete. Härigenom skulle också det viktiga önskemålet om bokuppläggningens påskyndande bli beaktat. Anslagsmedel torde icke saknas för att tillgodose alla berättigade krav på förstärkning av den icke rättsbildade arbetskraften.
    Sedan sålunda allt gjorts för att tillgodose principen att arbetaren skall ha sin lön, kan det ändå undantagsvis föreligga ett intresse både för häradshövdingen och för den nyexaminerade juristen att denne får en eller annan månads provtjänstgöring i domsaga i avbidan på att en ledig aspirantplats yppas. Kan den unge juristen erhålla verkligt utbildande arbete hos en advokat, en landsfogde eller i en rådhusrätt (med minst tre jurister), är detta dock att föredraga, då han får inräkna dylik tjänstgöring åtminstone intill sex månader i den meriterande utbildningstiden av två och ett halvt år. Ansöker den unge juristen icke desto mindre om rätt till praktikanttjänstgöring, bör hovrätten, såsom den arbetsförmedling den numera blivit, i första hand undersöka a) om icke möjlighet till avlönad aspiranttjänstgöring kan finnas i någon domsaga eller b) om icke praktikanttjänstgöring i annan domsaga skulle kunna bli kortare med hänsyn till där tidigare ledigblivande avlönad plats. Hur som helst får praktikanttjänstgöring, om motiven till stadgandet skall följas, av hovrätten allenast medgivas i undantagsfall, när sär-

 

¹ D. 30 nov. 1913 fanns i domsagor under Svea hovrätt 28 överstående oavlönade notarier, därav 16 tjänstgörande. 12 militärinkallade, under Göta hovrätt 3, i övrigt icke någon.

skilda skäl därtill äro, och på kort tid. Kan icke avlönad anställning beräknas inom ett par månader, synes provtjänstgöring ej böra medgivas.¹ Icke heller bör ansökan om dylik praktikanttjänstgöring i domsaga, där det redan finns övertalig tingsnotarie eller aspirant, av hovrätten bifallas. Det är ur olika synpunkter ett allmänt intresse att i domsagoarbetet ej engageras mera rättsbildad arbetskraft än som ovillkorligen behövs. Det synes vara en uppgift för de unga själva och särskilt för deras förening SYJF att tillse, att de icke utbjuder sin arbetskraft gratis utöver den mycket korta provtjänstgöring som kan ligga i deras eget intresse vid tillfällig brist på avlönade aspirantplatser. Har häradshövdingen behov av någon förstärkning av arbetskrafterna i domsagan, bör han vända sig till hovrätten för att utverka avlönad arbetskraft.
    Efter allt vad i detta ärende förekommit tror jag icke, att från den änuu tillåtna praktikanttjänstgöringen i domsaga någon allvarlig fara hotar de unga juristerna. Men enligt minsta motståndets lag är fara värt, att de arbetsområden, där oavlönad praktikanttjänstgöring icke är på något sätt reglerad, kommer att draga till sig de arbetssökande. Enligt hovrätternas arbetsordningar möter icke något formellt hinder mot att en jurist efter två och ett halvt års oavlönad praktikanttjänstgöring i större rådhusrätt med några ströförordnanden att handlägga inskrivningsärenden och tjänstgöra som ledamot i rådhusrätten kan avancera till fiskal i hovrätt. Sakkunnigförslaget till nya arbetsordningar i hovrätterna har icke beaktat den oegentlighet detta innebär efter förbudet mot oavlönad tjänstgöring i häradsrätt. Förslagets bestämmelse att till extra fiskal allenast må antagas den som »efter avlagd examen under en tid av två år sex månader tjänstgjort i domsaga eller vid sådan rådhusrätt i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter» bör alltså ändras till »fullgjort avlönad tjänstgöring».

K. J. S.