Muntlig domsförhandling i hovrätt enligt nya rättegångsbalken. Vid Malmö—Lunds juristförenings sammanträde d. 4 dec. 1942 framfördes i syfte att åskådliggöra nya rättegångsbalkens regler om muntlig domsförhandling en fingerad hovrättsprocess.
    Den tjänstgörande hovrättsdivisionen bestod av hovrättspresidenten K. Schlyter, hovrättsrådet (häradshövdingen) P. von Ehrenheim, hovrättsrådet (borgmästaren) Th. Munck af Rosenschöld, professorn K. Olivecrona såsom adjungerad ledamot och hovrättsassessorn L. G. Ohlsson. Såsom fiskal fungerade hovrättsfiskalen J. Björling.
    För framförande vid sessionen, som antogs äga rum d. 4 dec. 1947, hade utvalts ett av hovrätten över Skåne och Blekinge under 1940 avgjort mål (se SvJT 1941 Rf s. 19). Detta företogs emellertid icke i oförändrat skick, utan hade vissa förändringar gjorts i fråga om de faktiska omständigheterna, såväl i förenklande syfte som för att skarpare framhäva vissa rättsliga frågor.
    Målet, som avgjorts av rådhusrätten i Hököping genom utslag d. 1 aug. 1947, gällde ansvar och skadestånd. Exekutionsbiträdet (notarien) Åke Lindeberg hade för år 1946 arrenderat en kolonilott och gjorde gällande, att han genom förlängning av arrendeavtalet erhållit nyttjanderätt till området jämväl för 1947. Trädgårdsmästaren (hovrättsfiskalen) Allan Persson hade arrenderat kolonilotten för sistnämnda år. Sedan Lindeberg efter 1946 års utgång fortsatt att bruka området och besått detsamma, hade Persson tagit området i besittning och plöjt upp det. Lindeberg hade med anledning härav vid rådhusrätten yrkat ansvar å Persson jämlikt 20 kap. 7 § strafflagen för självtäkt samt fordrat skadestånd av honom. Rådhusrätten hade bifallit ansvarstalan och i viss del skadeståndsyrkandena. Persson hade fullföljt talan genom vad, varefter Lindeberg genom anslutningsvad yrkat straffskärpning och bifall till sina ogillade skadeståndsanspråk.
    Lindeberg biträddes av advokaten Sixten Eriksson och Persson av advokaten Carl W. Bergström.
    I målet hördes som vittnen kusken Johan Johansson (notarien O. Bruzelius) och byggnadsingenjören Carl Lindeberg (hovrättsfiskalen Bo Lindstén), en broder till svaranden.
    Redaktör Axel Blixt (notarien P. Ryding) infann sig som representant för Hököpings Allehanda och framställde begäran om att få fotografera i rättssalen, vilken begäran avslogs. En honom åtföljande pressfotograf tog emellertid en bild och blev härför dömd till böter.
    Rättegångsförhandlingen hade arrangerats på sådant sätt, att huvuddragen i

det nya förfarandet på ett intressant sätt klarlades. Samtliga roller i förhandlingen spelades med verklig inlevelse, och advokaterna gåvo prov på utomordentlig forensisk vältalighet.
    Sedan målet överlämnats, företog rätten detsamma till avgörande, därvid voteringen ägde rum inför auditoriet.
    Målet erhöll den utgång, att Lindebergs ansvarstalan ogillades och hans skadeståndsyrkanden endast i visst hänseende biföllos. En av ledamöterna, som var skiljaktig, ville fastställa rådhusrättens utslag i ansvarsfrågan och kom vid den följande särskilda omröstningen beträffande skadeståndsfrågan till samma resultat som majoriteten, ehuru med annan motivering. Utgången överensstämde med hovrättens domslut i det verkliga målet.

W. G.