Finlands lagstiftning 1943. I lika stor omfattning som närmast föregående år har lagstiftningen i Finland 1943 påverkats av det alltjämt bestående krigstillståndet. Det som i denna tidskrift (1943 s. 250 f.) skrevs om lagstiftningen äger sin tillämpning jämväl beträffande senaste års. De flesta av de temporära lagar, vilkas giltighetstid var avsedd att utgå under innevarande år, har man sett sig föranlåten förklara gällande ännu ett år. Som akter av ett samhällets nödvärn, betingat av kriget och landets ekonomiska krisläge, måste betraktas den yttermera utsträckta reglementeringen av levnadsförhållandena och näringslivet, så även den kriminalisering och strängare bestraffning av handlingar, som befunnits direkt eller indirekt menligt influera på rikets försvar eller befolkningens utkomst. Och samma motiv ha jämväl prövats påkalla fortsatt vidmakthållande av en kortare kriminalprocedur inför ej mindre de allmänna domstolarna än krigsrätterna ävensom av en effektivare straffexekution än normala tiders. Såsom nya exempel på dylika lagstiftningsakter vare här omnämnda: lag om dödförklaring av dem, som under krigsoperationer försvunnit; förordning om verkställande av lag om inskränkningar i rätten att förvärva fastighet (SvJT 1943 s. 260); lag om ersättande av förkomna åtkomsthandlingar rörande fast

egendom; lag om förlängning av jordlegoavtal och anstånd med avhysning; statsrådets förfullständigande beslut ang. hyresreglementering; lag och förordning som berättiga häradshövdingen i vissa uppräknade domsagor och tingslag att handlägga lagfarts- och inteckningsärenden utan medverkan av nämnd; lag om bestraffning av reglementeringsbrott; förordning innehållande förbud att sällskapa med krigsfånge och straff för dess överträdande; lag om finländskt forum för utomlands inom militärförvaltningen förövat brott; lag om begränsning av rätten att söka ändring i hovrätts utslag i brottmål; samt lag ang. habilitetsvillkoren för ombud och rättegångsbiträde i mål, där åtal utföres för hög-, lands- eller krigsförräderi eller för några särskilt angivna grövre militära förbrytelser för vilken lag tidigare redogjorts i denna tidskrift (1943 s. 634).
    Lagar och lagnoveller av bestående natur finnas emellertid även. Så den lag som innefattar ändring av tidigare bestämmelser om förvärvande och förlust av medborgerskap, vilken tidigare omnämnts i SvJT (1943 s. 633 f.).
    Från familjerätten kan omnämnas förordningen innehållande närmare föreskrifter om den vårdnad, som åvilar barnatillsyningsman över barn födda utom äktenskap.
    Av stor betydelse är tvivelsutan den nya gruvlagen samt dess verkställighets- och komplementlagar och förordningar. Dessa hava emellertid redan förut beaktats i denna tidskrift (1943 s. 509), varför här nu blott därtill hänvisas. — En liten lagnovell utgör den lag om ändring av ett par lagrum i vattenrättslagen, vilken ger även den, som icke är ägare till eller delägare i vattenområde, möjlighet att därur leda vatten för att användas såsom vätska eller för enskild hushållning.
    Årets omfångsrikaste och intressantaste lagstiftningsprodukt är patentlagen av d. 7 maj. Frågan om en fullständig reform av Finlands patentlagstiftning av 1898 har varit anhängig allt sedan år 1927. En strävan har därunder varit att söka få till stånd en enhetlig patentlagstiftning i alla nordiska länder. Under lagberedningsarbetet har ock beaktats ernådda mellanfolkliga arbetsresultat på hithörande områden. Som viktiga förändringar, vilka nu genomförts, må framförallt anges de, vilka avse att bestämma nyheten av den uppfinning, som skall skyddas, och rätten till patent då uppfinningen gjorts av en person i annans tjänst eller arbete. I avseende å nyheten utgör allenast en uppfinnings offentliggörande i skrift eller bild ett ovillkorligt nyhetshinder. Om offentliggörandet skett endast sålunda att uppfinningen blott blivit de facto utövad eller utställd eller muntligen framställd eller under publikt föredrag beskriven har detta betydelse som nyhetshinder allenast ifall det angivna skett uti det land där patent sökes d. v. s. här i Finland. På samma sätt som i några utländska lagar tillerkännes uppfinnare rätt att få patent utan hinder därav att annan person, inom viss tid förrän patent sökts, olovligen bragt uppfinningen till offentligheten eller därav att uppfinnaren själv inom viss tid före det patentansökan av honom ingivits genom egna åtgärder bragt upp-

finningen till offentligheten under förbehåll om rätt till patent. Beträffande återigen uppfinning, vilken någon gjort i annans arbete eller tjänst, har som grundprincip uttalats, att de av uppfinningen härflytande rättigheterna tillkomma arbetsgivaren såframt detta är avtalat eller anses vara förutsatt. Men även i motsatt händelse är arbetsgivaren tillerkänd rätt att inlösa uppfinning, som kan nyttjas i hans rörelse eller inrättning, men detta bör dock ske inom viss tid efter det uppfinningen hembjudits arbetsgivaren eller denne om densamma underrättats. Hembudsplikt åvilar emellertid allenast arbetstagare i offentligrättsligt tjänsteförhållande. Statens intresse är dessutom tillgodosett genom att denna tillförsäkrats rätt till expropriation av uppfinning för allmänt, särskilt försvarsväsendets behov ävensom sålunda att staten givits rätt att även utan tvångsinlösen mot fastställd ersättning nyttja genom patent skyddad uppfinning, vilken befinnes hava betydelse för landets försvar. Själva patenttiden har för vinnande av enhetlighet emellan de nordiska länderna bestämts till 17 år. Medelst stadgandena angående själva förfarandet vid ansökan om patent har avsetts att giva sakägarna rättsskydd och skapa en verkligen sakligt effektiv handläggning. Den redan förut existerande möjligheten att kunna framtvinga förnyad kollegial behandling vid allmänt sammanträde inom patentverket har bibehållits med rätt dock för statsmakten att framdeles för ändamålet skapa en speciell besvärsavdelning av verket. Av stor betydelse är den reform, som tillåter vittnesförhör inför patentverket. Besvärsinstans i förhållande till denna myndighet är Högsta förvaltningsdomstolen; likväl hänvisas den, som på grund av påstådd bättre rätt emotsagt beviljat patent, att göra detta i rättegångsväg. Över beviljade patent skall vid patentverket föras ett patenregister. — Vidkommande patentärendens handläggning vid domstol är stadgat, att sådan bör ske vid en och samma avdelning av Helsingfors rådstuvurätt, därest icke talan rör intrång i patenträtt, då den må utföras där intrånget begåtts eller om käromålet ej grundas å brott alternativt vid svarandens allmänna tvistemålsforum och, i händelse svaranden saknar sådant i Finland, vid dennes befullmäktigade ombuds verksamhetsort. I sist åsyftade händelse får ock stämning delges fullmäktig, varvid stämningstiden beräknas med hänsikt till ombudet. Då domstol handlägger mål angående patent skall den biträdas av två i tekniska frågor förfarna sakkunniga, vilka å avlagd ed äga avgiva yttrande till rättens protokoll över frågor, som domstolen förelagt dem. Nödigt antal sakkunniga skola av rådstuvurätten i Helsingfors utses för varje kalenderår efter att beträffande lämpliga personer hava inhämtat utlåtande av statens tekniska forskningsanstalt. Erfordras vid annan domstol sakkunnigas medverkan äger domstolen för varje föreliggande fall inkalla sådana. Dessutom är uttryckligen bestämt, att domstol i patentmål kan och då målet rör patents förklarande för ogiltigt skall inhämta utlåtande av patentverket. I avseeende å rättegångsförfarandet är ock den bestämmelse given för den händelse i mål om intrång i patenträtt invändes att patentet är ogiltigt, att, därest invändningen ej är uppenbart foglös, frågan härom bör hänskjutas till sär-

skild inom förelagd tid anhängiggjord process och huvudmålet bida i avvaktan på den nya rättegångens definitiva slut. Av intresse är jämväl att domstol förlänats makt att i mål om intrång i patenträtt för den tid rättegången pågår beordra beslag av utan patenthavarens tillstånd tillverkade, i yrkesutövning använda, saluhållna eller till riket införda föremål, tillverkningsredskap eller tillämpningsredskap såsom ock att förbjuda svaranden att fortsätta eller upprepa verksamheten ifråga. Av processuellt intresse är även bestämmelsen, att talan, som avser patents förklarande för ogiltigt eller förverkat eller överförande på käranden, kan, trots under rättegångens lopp skedd överlåtelse till tredjeman, fullföljas mot den ursprungliga svaranden med full rättsverkan, vid fall av godkännande dom, mot den till vilken överlåtelsen skett. — Den nya patentlagen har betingat särskilda föreskrifter om företrädesrätt på grund av i utlandet gjord patentansökan såsom ock angående de kvalifikationer, speciellt i avseende å sakkunskap, medborgarskap (finländskt) och bosättning (varaktigt i Finland), vilka måste innehas av den, som i patentärenden inför patentverket eller Högsta förvaltningsdomstolen vill utöva ombudsmannaskap, samt beträffande ombudens befogenheter och om förandet av ett register över patentombuden. Härom hava specialförordningar utfärdats d. 19 nov. Den nya patentlagen har slutligen föranlett ett tillägg till gällande UL därom, att utmätning av patent och återgång eller slutförande av slik utmätning bör anmälas till patentverkets register.
    En ny lag av sekundär betydelse är hittegodslagen av d. 19 nov., vilken innehåller närmare föreskrifter om de skyldigheter, vilka åligga tillvaratagaren (se SvJT 1944 s. 74). Lagen har föranlett en omarbetning av bestämmelserna i strafflagens kap. (XXIX) rörande försnillning, för så vitt dessa hänföra sig till döljande av fynd eller hittegods.
    Genom en d. 3 dec. fastställd lagändring ha straffen (strafflagen XVI:9 o. 21) skärpts för den, som förlett eller hjälpt krigsman att rymma eller undandraga sig fullgörandet av värnplikt eller att förgripa sig på eller visa olydnad mot förman eller att annorledes handla i strid med tjänsteplikt eller gjort försök till dessa brott. — Till straffrätten kan även räknas den ändring av gällande jaktlag (§ 58), varigenom några straffsatser höjts och innebörden av straffbart förfarande beträffande älg utvidgats.
    Av temporär natur, betingad av ökningen av de militära brottmålen, är förordningen om inrättandet av en tredje avdelning vid överkrigsdomstolen. — En mycket viktig organisationsfråga beträffande landets åklagareväsende utgör upphävandet av statsåklagareämbetet (SvJT 1934s. 406). Detta skedde medelst en lag given d. 17 dec. Denna åtgärd motiverades av den vunna erfarenheten, att antalet av de mål, där åtalet utförts av statsåklagare, varit jämförelsevis litet och att dessa åklagare det oaktat till följd av den stora utsträckning deras tjänstedistrikt haft icke hunnit personligen taga befattning med förundersökningarna på ett så effektivt sätt, som önskvärt hade varit. Å statsåklagarna hitintills ankommande göromål hava överförts på de polisinspektörer, vilka finnas vid länsstyrelserna. Inom sina tjänsteområ-

den tillägges dessa uti nu ifrågavarande hänseenden gentemot underåklagarna, d. ä. länsmännen och stadsfiskalerna, ställning av förmän. I sin överåklagareegenskap äro polisinspektörerna justitiekanslern, inrikesministeriet och länsstyrelserna direkt lydnadspliktiga. Närmare detaljföreskrifter vidkommande polisinspektörerna äro givna i en förordning av d. 30 dec. — Äklagareväsendet beröres ock av den förordning, utfärdad d. 19 febr., vilken uttryckligen ålägger justitiekanslersämbetet att vid Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen meddela offentliga åklagare och statsverkets ombudsmän rättshjälp. — Till kriminalprocessen hör jämväl den lagändring av d. 17 dec. (strafflagens promulgationslag § 14), varigenom rätt att verkställa husrannsakan tillagts alla häktningsberättigade myndigheter ävensom polisman i stad samt överkonstapel och äldre konstapel på landsbygden. Därhos har inrikesministern förlänats befogenhet att tillerkänna dylik makt även åt den, som för visst fall förordnats att verkställa förundersökning.
    Medelst en lagnovell, stadfäst d. 24 mars, (straffverkställighetsförordningen VI: 8) har bestämts, att domstolsutslag, varigenom ekenomisk fördel av brott och egendom, som till följd av förbrytelse förklarats förbruten, skall gå i verkställighet i den ordning som uti UL är stadgad beträffande exekution av civil betalningsdom. Konfiskationsbeslutet bör dock antecknas i rättens saköreslängd (förordning d. 30 april).
    En nyreglering av domsagenotariernas ställning och göromål har skett genom en förordning av d. 7 maj. Denna innehåller icke nyheter av principiell natur.
    Till sist vare omnämnda tre lagstiftningsakter, som egentligen hava förvaltningsrättslig innebörd; nämligen en d. 22 jan. fastställd lag om förhandlingsrätt för innehavare av statens tjänst eller befattning, vilken berättigar dessa att i ärenden av principiell eller annars allmän natur angående anställning, tjänste- eller arbetsförhållanden samt avlöning förhandla med vederbörande statsmyndighet genom förmedling av särskild av dem bildad förening; en d. 19 mars utfärdad förordning — gäller även föreståndare för församling utom folkkyrkan och civilregistermyndighet — vilken från prästerskapet avlyftar den sedan 1700-talet existerande skyldigheten att årligen tillställa domstolarna förteckning över dödsfall; samt det nya, d. 17 dec. fastställda reglementet för statsrådet.

O. Hj. Granfelt.