Ständig besittningsrätt. Fideikommissrätt. Häradsallmänningar.NJA 1940 s. 409: Tvist mellan Söderhamns stad och enskild person rörande rätten till ett å stadens donationsjord beläget utmarksområde. Stadens motpart åberopade bl. a. urminnes hävd. — HD yttrade, att det i vederbörande donationsbrev måste anses medgivet, att staden av den donerade jorden uppläte mark under besittningsrätt och att enskilda personer förvärvade sålunda upplåten rätt genom arv, köp eller annat fång, att det med hänsyn till vissa omständigheter — såsom att ifrågavarande område åtminstone sedan år 1827 innehafts och brukats av enskilda personer, vilka grundat sin rätt på laga fång från närmast föregående innehavare, ävensom att staden icke förrän helt nyligen inlagt någon gensaga mot dylikt innehav — måste anses, att med stadens begivande uppkommit besittningsrätt för enskilda personer till området, samt att staden icke visat något förhållande, på grund varav dess motpart, som genom behörig överlåtelse från närmast föregående besittare innehade området, skulle vara pliktig att avträda detsamma till staden. — Man får det intrycket, att denna dom icke grundades på reglerna om urminnes hävd. Det ansågs ju utrett, att besittningsrätten en gång i tiden haft lagligt upphov, både så att staden ursprungligen lämnat sitt medgivande till dylik upplåtelse och så att upplåtelsen ej stode i strid med donationsurkunden. Under dessa omständigheter borde, menades det väl, även nu ifrågavarande part få njuta samma rätt till godo. Och om än besittningsrätten ej av HD karakteriserades som »ständig», ansågs den tydligen ha sådant innehåll, att den icke utan vidare kunde, på sätt i målet yrkats, bringas att upphöra.
    NJA 1942 s. 82: Tvist mellan Gävle stad och enskild person rörande rätten till ett område, som i äldre tid av staden upplåtits å dess donationsjord. Fråga bl. a. huruvida ständig besittningsrätt (stubbrättighet) innefattar rätt att taga grus till avsalu. — I målet intresserar särskilt

 

¹ Se ytterligare, av rättsfall beträffande lagfart, SvJT 1941 rf. s. 61 (huruvida visst associationsrättsligt fång var av beskaffenhet att föranleda uttagande av »friskilling»).

följande principiella uttalande av HD: »Ständig besittningsrätt till stadsjord har under utvecklingens gång kommit att i allmänhet för innehavaren medföra samma befogenheter med avseende å markens nyttjande som skolat tillkomma honom därest han varit ägare av marken. Inskränkningar i sådant hänseende förefinnas endast i den mån bestämmelse i donationsbrev, annan allmän föreskrift, förbehåll vid rättighetens tillblivelse eller stadgad ortssedvänja därtill föranleder». Alltså: ständig besittningsrätt är numera in dubio endast ett annat namn på äganderätt!
    NJA 1942 s. 657: Tillträdande fideikommissaries yrkande om rätt att av föregående fideikommissaries universaltestamentstagare utbekomma inkomsten av skogsprodukter, som avverkats före men sålts efter fardagsårets utgång, har ogillats; dock med förbehåll om rätt för den förre att föra talan mot den senare för vad denne kunde ha under fardagsåret tillgodogjort sig utöver normal skogsavkastning för ett år. — Sistnämnda förbehåll i denna salomoniska dom står i god överensstämmelse med fideikommissrättens natur. Avgörandet beträffande inkomsten av skogsprodukterna bottnar väl i hänsyn till att man med ett motsatt domslut skulle riskera att icke reellt upprätthålla den rätt till avkastning, som tillkommer en fideikommissarie.
    Rättsfallen NJA 1940 s. 343 och 451, som beröra ett stort antal komplicerade rättsspörsmål beträffande häradsallmänningar, förbigås i denna översikt.
    Vägrätt. SvJT 1942 rf. s. 26: Ersättning enligt 3 § vägrättslagen har, då fastighet försålts sedan mark å densamma tagits i anspråk för allmän väg men innan ersättningen blivit bestämd, ansetts böra tillkomma säljaren. — Andra rättsfall om vägrätt äro SvJT 1941 rf. s. 48 och 1942 rf. s. 30.