Guldmedaljen Illis quorum meruere labores, 12:e storleken, har av K. M:t tilldelats f. d. justitierådet Nils Alexanderson för den skicklighet och det nit som han ådagalagt under lång, för det svenska rättslivet gagnerik verksamhet.
    Medaljen överlämnades d. 9 juni 1944 på justitieministerns ämbetsrum i närvaro av högsta domstolens äldste ledamot, justitierådet E. Stenbeck, samt statssekreteraren och expeditionschefen i justitiedepartementet. Därvid riktade justitieministern, statsrådet Bergquist, till justitierådet Alexanderson följande ord:
    »För några veckor sedan lämnade ni enligt ålderns lag edert ämbete såsom ledamot av konungens högsta domstol. Därmed avslutades en lång och innehållsrik domargärning. Sedan mer än 22 år tillbaka hade ni haft den ansvarsfulla uppgiften att skipa rätt i högsta instans. I eder domargärning visa de ni er förena vetenskapsmannens kunnande, logiska skärpa och klarsynthet med en öppen känsla för det praktiska livets krav och hänsynen till menige mans bästa. Edra vota beledsagades ej sällan av klargörande uttalanden, vilka varit av betydande värde för den fortsatta utvecklingen såväl av rättspraxis som av den juridiska teorin.
    Långt innan ni inträdde i konungens högsta domstol var eder ställnng inom den svenska juristvärlden starkt murad. Såsom vetenskaplig författare har ni berikat vår juridiska litteratur med verk av bestående värde och som föreläsare och lärare har ni ingivit många generationer av unga jurister den förståelse för juridikens väsen och den aktning för rättsordningen som är en nödvändig förutsättning för ett rätt utnyttjande av de juridiska kunskaperna.
    Vid sidan av eder verksamhet inom juridikens fält har ni med det levande intresse för allt mänskligt som alltid kännetecknat eder verkat på skilda områden av vårt samhällsliv. I all er gärning är det ett drag, som framför andra trätt i dagen: ni har alltid framträtt såsom bärare av ett äkta frisinne. Liberal i detta ords rätta bemärkelse är det epitet som alltid kommer att knytas till edert namn.
    För allt detta vill jag, då ni nu lämnat ert ämbete, såsom representant för statsmakterna till eder frambära ett varmt tack. Såsom ett synligt bevis för denna tacksamhet ber jag att till eder få överlämna den medalj vars motto, 'Illis quorum meruere labores', gör den särskilt ägnad att bäras av eder. Jag ber eder att i denna medalj se inte endast ett bevis för långvarig och trogen tjänst, utan främst ett tecken på den uppskattning samhället känner för en gärning sådan som eder.»

 

    En muntlig huvudförhandling enligt nya RB (51 kap. 15—18 §§) hölls i Skånska hovrätten d. 12 maj 1944 i ett från Färs häradsrätt fullföljt brottmål. Av ledamöterna hade ordf., president Schlyter, och hovrättsrådet Herrlin

deltagit i beslutet om muntligt förhör och därvid åhört fullständig föredragning av målet, medan målet var nytt för övriga tre ledamöter, hovrättsrådet Backman, assessorn Andersson och adj. led. Gripmark.
    Häradsrätten hade dömt den tilltalade, en stationsföreståndare, för grov förskingring och uppsåtlig förbrytelse i postverkets tjänst och för förskingring från en enskild järnväg att hållas till straffarbete fyra månader och vara avsatt från sin befattning vid postverket. Överklagade utslaget innehöll ej något särskilt yttrande över ett av järnvägsstyrelsen framställt yrkande, att den tilltalade måtte dömas förlustig en befattning vid statens järnvägar, som tillförsäkrats honom i samband med att statens järnvägar övertagit den enskilda järnvägen. Talan mot utslaget hade fullföljts av järnvägsstyrelsen och den tilltalade.
    Sedan häradsrättens utslag upplästs av fiskalen, fingo parterna ordet förbestämmande av sina yrkanden. Härefter framlade åklagaren, t. f. landsfogden Sjögren, åtalet sådant han utfört detsamma vid häradsrätten och nu vidhöll det i hovrätten, därvid återgivande alla enligt hans mening relevanta fakta i målet. Järnvägsstyrelsens ombud, distriktssekreteraren Rekke, utvecklade sitt ändringsyrkande, vilket gick ut på att den tilltalade jämlikt 2: 18 SL måtte dömas till avsättning från sin befattning hos statens järnvägar. Slutligen utvecklade den tilltalades rättegångsbiträde, advokaten Thomasson, sin huvudmans yrkanden om ogillande av åtalet för förskingring från järnvägen, nedsättning av straffet för tillgreppet från posten, vilket vore att anse endast som tjänstefel, samt villkorlig dom. Sedan härefter den tilltalade personligen hörts — väsentligen av åklagaren — och skyddskonsulenten Anders Nilsson, vilken verkställt en kompletterande förundersökning i målet, muntligen framlagt resultatet av denna samt särskilda punkter upptagits till vidare behandling — däribland frågan på vilken grund statens järnvägar stödde sin målsägandetalan — fingo parterna ordet för slutpåståenden. Utslag skulle meddelas skriftligen i vanlig ordning. Överläggning till dom ägde rum samma och påföljande dag, och handlingarna återställdes av kontrollanten därpå följande söckendag, då utslag beslöts. Någon anledning att komplettera partsföredragningen med uppgifter från akten i målet hade icke förekommit.
    Hovrätten lämnade järnvägsstyrelsens ändringssökande utan avseende, befriade den tilltalade från straff för förskingring från järnvägen samt dömde honom för grov förskingring från posten i förening med tjänstefel till det av häradsrätten bestämda straffet. Frihetsstraffet blev villkorligt. Skyddskonsulenten utsågs till övervakare.
    Förhandlingen hade upptagits stenografiskt av en fiskal och en yrkesstenograf. I hovrättens protokoll upptogs blott nytillkommet material. Målets första föredragning, inkl. överläggning till beslut om muntligt förhör, hade krävt omkring en timme, huvudförhandlingen två timmar. Trots målets enkla beskaffenhet krävde huvudförhandlingen sålunda minst dubbelt så lång tid av själva sessionstiden som vanlig fiskalsföredragning. Att den muntliga förhandlingen i hög grad bidrog till en känsla av säkerhet vid målets avdömande är höjt över allt tvivel. Det är ovisst, om villkorlig dom skulle hava meddelats, ifall målet skolat avdömas på papperen.

W.G.