Om begreppet krigsförbrytare. Ordet krigsförbrytare användes i flera olika betydelser. Stundom betecknas därmed sådana personer som satt i gång ett anfallskrig. Kriget utgör i så fall själva förbrytelsen. Upphovsmännen till kriget bli gärningsmännen. Vanligen är det dock inte krigsförbrytare i denna mening som åsyftas med ordet. I stället avses personer som begått vissa slag av grövre brott under och i sammanhang med ett krig. Framför allt innefattas bland krigsförbrytare personer som förbrutit sig mot erkända folkrättsliga regler för krigföring. Vissa sådana regler äro upptagna i den 4:de Haagkonventionen av 1907 om lantkrigets lagar och bruk. Däri ingå bl. a. regler för en krigförande makts uppträdande i ett ockuperat land. Andra hithörande regler finnas upptagna i skilda internationella konventioner eller äro blott sedvanemässigt erkända. Enligt engelskt språkbruk utgöra »war crimes» en ganska preciserad grupp av brott, straffbara enligt engelsk lag. Dit räknas förutom ovannämnda kränkningar av regler för krigföring också en del andra under krig förekommande brott såsom spioneri och krigsförräderi.
    Eftersom någon internationell strafflag inte existerar förutsattes det i folkrättsliga konventioner att de särskilda staterna skola var för sig bestraffa krigsförbrytelser. En krigförande stat anses behörig att lagföra inte blott egna medborgare utan också medlemmar av fientliga styrkor som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser, vare sig inom det förra landets territorium (t. ex. under ockupation) eller mot dess medborgare utanför territoriet. Sålunda ha ibland förekommit processer mot krigsfångar för begångna krigsförbrytelser. Under det nuvarande kriget har i ett uppmärksammat fall tyska krigsfångar rannsakats och dömts av rysk domstol för krigsförbrytelser under den tyska ockupationen av ryskt område. Under förra världskriget förekom att tysk domstol avdömde mål mot ryska krigsfångar för dylika brott. Även enligt engelsk och amerikansk rätt anses krigsfångar kunna ställas till svars för krigsförbrytelser som de begått före fångenskapen. Stundom innehålla fredsfördragen en allmän amnestiklausul. Versaillestraktaten av 1919 däremot föreskrev som bekant att tyska krigsförbrytare skulle straffas.
    Om Sverige vore i krig skulle åtskilliga mot svenska medborgare riktade krigsförbrytelser vara straffbara enligt strafflagen för krigsmakten, andra enligt allmänna strafflagen. Om sålunda en fientlig makt hade ockuperat svenskt område och dess officerare, soldater eller polis hade begått ogärningar mot befolkningen, skulle gärningsmännen, om de kommit i svenska myndigheters händer, straffas enligt svensk strafflag.

OM BEGREPPET KRIGSFÖRBRYTARE. 915    En vansklig allmänstraffrättslig fråga, mycket omdiskuterad i andra länder, är i vad mån underordnade verktyg kunna ursäkta sig med hänvisning till överordnads befallning.
    Skulle krigsförbrytare ta sin tillflykt till svenskt territorium, kan det tänkas att utlämning begäres antingen av hemlandets regering (t. ex. efter ett regimskifte) eller av det land mot vars medborgare förbrytelserna blivit begångna. Den svenska utlämningslagen anvisar för sådana fall den procedur, som skall användas, och angiver förutsättningarna för utlämning. Det är regeringen som beslutar om efterkommande av ett utlämningskrav. Göres invändning att brottet är av politisk karaktär och att på denna grund utlämning enlig lag ej får ske (asylrätt), skall högsta domstolen höras. Sannolikt skulle flertalet krigsförbrytelser icke kunna karakteriseras som politiska brott.
    Men utlänningar kunna också utvisas eller avvisas från landet, oberoende av utlämningskrav. Även »utlänningslagen» innehåller vissa klausuler som skydda politiska flyktingar. För utvisning eller avvisning kräves ingen domstolsprocedur. Regeringens prövningsrätt är synnerligen vidsträckt. I händelse av krig eller fara för krig eller där sådant för rikets försvar eller eljest på grund av särskilda omständigheter prövas erforderligt, må Konungen i fråga om utlännings avvisning, förpassning ur riket eller utvisning förordna efter omständigheterna.
 

Ö. U.