Regeringsmaktens expansion i England. Under första världskriget genomfördes undantagslagstiftning i England liksom i de flesta krigförande stater i syfte att stärka regeringsmaktens ställning och därigenom skänka ökad effektivitet åt krigsansträngningen. Dessa lagstiftningsåtgärder voro stundom ur konstitutionell synpunkt diskutabla och gåvo upphov till politiska och juridiska meningsskiljaktigheter.1 Statslivets utveckling efter kriget präglades av en fortgående tendens till ökad makt åt exekutiven, vilken tendens gjorde sig gällande även i England och livligt diskuterades och kritiserades i engelsk statsvetenskaplig litteratur.2
    Den 24 augusti 1939 stiftade parlamentet i England inför det hotande krigsutbrottet the Emergency Powers (Defence) Act, som gav exekutiven mycket vidsträckta befogenheter att lagstifta genom Regulaitions och Statutory Rules and Orders. Dessa befogenheter utsträcktes ytterligare påföljande år genom en ny fullmaktslag, som i det politiska språkbruket gått under namnet »The Everything and Everybody Act».
    Från konservativt och liberalt håll gjordes redan under förra året framstötar i parlamentet för att skärpa kontrollen över regeringens tillämpning av fullmaktslagarna genom tillsättande av en parlamentarisk granskningskommitté. Parlamentet ansågs icke kunna avbörda sig ansvaret för den departementala lagstiftningens innehåll. Å regeringens vägnar motsatte sig emellertid inrikesministern Morrison då dessa krav. Nu har en omsväng-

 

1 Se härom i svensk litteratur TINGSTEN. Konstitutionella fullmaktslagar i modern parlamentarism, Lund 1926, och Regeringsmaktens expansion under och efter världskriget. Studier över konstitutionell fullmaktslagstiftning, Lund 1930.

2 Se t. ex. MUIR, How Britain is governed. A critical analysis of modern developments in the British system of government. London 1933, s. 58 ff., 66 ff. och 231 ff. Samt LASKI, Parliamentary Government in England, London 1938.

REGERINGSMAKTENS EXPANSION I ENGLAND. 103ning skett. I april 1944 utgav The Liberal National Party, som är representerat i regeringen, en skrift »The State and Personal Liberty», som mycket skickligt påvisar vissa missbruk eller i varje fall ur rättssäkerhetssynpunkt mindre tilltalande tillämpningar av fullmaktslagarna och de därpå grundade förordningarna. Vid en underhusdebatt den 17 maj behandlades en motion om inrättande av en parlamentarisk granskningskommitté. I sitt svar för regeringen gick Morrison nu t. o. m. längre än motionärerna och utlovade proposition i ärendet. En granskningskommitté skall alltså tillsättas och kommer att förelägga underhuset sina synpunkter på hur de departementala förordningarna inverkat på de medborgerliga friheterna. Hithörande frågeställningar belysas på ett mycket intressant sätt i parlamentsreferatet.1
    I broschyren »The State and Personal Liberty» beröras ett flertal rättsfall från krigsåren angående fullmaktslagstiftningen. Författarna, en kommitté av sakkunniga, fästa särskilt uppmärksamheten på att de departementala förordningarnas tillämpning är undandragen domstolarnas kontroll. De vända sig särskilt mot Regulation 18B, enligt vilken inrikesministern, om»reasonable cause» föreligger, kan beröva en medborgare friheten för flera år. I ett rättsfall (Liversidge v. Anderson) har the House of Lords uttalat, att det helt beror på inrikesministerns omdöme om »reasonable cause» föreligger. En domstolsprövning härav är utesluten. Författarnas mening synes vara, att det maktmedel mot »femte kolonnen», som Regulation 18B är avsedd att vara, i onödan kommit att förorsaka oskyldiga människor allvarligt men. Man torde kunna säga, att den rättsutveckling i England under kriget, som belyses i broschyren och som innebär starka avsteg från den konservativa lära om »the rule of law» som utvecklats i DICEYS berömda »Law of the Constitution», innebär att en förvaltningsrätt i kontinental mening arbetar sig fram under trycket av å ena sidan behovet av en effektiv och vitt omspännande förvaltningsverksamhet och å den andra det medborgerliga kravet på verksam kontroll av denna förvaltning. De härmed sammanhängande frågorna om hävdande av den lokala förvaltningen gentemot den centrala, om förvaltningens rekrytering och om dess självständighet gentemot obehöriga inflytelser, som särskilt i samband med krisförvaltningen varit aktuella i Sverige, ha sin motsvarighet i England.

H. E.

 

1 House of Commons. Official Report, 17th May, 1944: Vol 400, c. 202—299.

 

 

De för detta häfte avsedda avdelningarna »FRÅN PRAKTISKA RÄTTSLIVET», »NORDISKT OCH INTERNATIONELLT» samt »FRÅN YNGRE JURISTERS ARBETSFÄLT» ha av utrymmesskäl måst stå över till nästa häfte.