Fullföljden till högsta domstolen. Arbetsbalansen i högsta domstolen har vid flera tillfällen vuxit till den storlek att särskilda åtgärder funnits erforderliga för att nedbringa den. Under åren före genomförandet av 1915 års lagstiftning om begränsningar i fullföljdsrätten hade den oavbrutit stigit och så småningom kommit att uppgå till över 2,000 mål. Fullföljdsbegränsningarna verkade snabbt en minskning i balansen. Från mitten av 1920-talet steg den emellertid på nytt och framtvingade 1935, då den stigit till över tusentalet mål, en provisorisk utökning av antalet ledamöter i HD till 28. Därefter har balansen ej varit oroväckande. Visserligen har antalet balanserade mål stigit till följd av den ökade målfrekvensen under rådande kristid, men med tanke på att en balans av omkring 500 mål kan beräknas såsom normal och lämplig för ett ändamålsenligt anordnande av arbetet inom nedre justitierevisionen är ej det nuvarande antalet balanserade mål, något över 800, så högt att några genomgripande åtgärder för att nedbringa det synas i och för sig oundgängligen påkallade. Även om en mera avsevärd minskning i tillströmningen av mål inte förefaller att vara att vänta inom den närmaste framtiden, är dock den förlängning av väntetiden från det målen föreligga kompletta i nedre revisionen till dess att de bliva avgjorda vilken vållas av den för stora balansen ej större än att de olägenheter den medför såsom likväl övergående kunnat fördragas. Någon ökning av HD:s arbetskvantum hade måhända

B. L. 187för övrigt kunnat vinnas genom vissa smärre reformer. Nu föreligger emellertid ett särskilt skäl att söka nedbringa balansen till ett minimum, nämligen processreformens förestående ikraftträdande. Det kan visserligen inte nu med säkerhet avgöras om tidpunkten härför blir den 1 januari 1947 som processlagberedningen förutsatte då den framlade sitt förslag till promulgationslagstiftning eller om något uppskov kommer att visa sig oundgängligt, men oavsett huru härmed må förhålla sig skulle det tydligen vara synnerligen olyckligt om någon större balans av mål då förelåge. Handläggningen av de nya målen vid huvudförhandling inför HD komme att fördröjas genom att HD under lång tid bleve sysselsatt med äldre mål. Då den nya rättegångsordningen i stor utsträckning bygger på muntlighet och omedelbarhet, måste ett sådant förhållande vara synnerligen olägligt.
    Dessa synpunkter ha med skärpa framhållits av det nu tjänstgörande lagrådet i yttrande över ett av processlagberedningen utarbetat förslag till lag om HD:s sammansättning och tjänstgöring. Lagrådet har anvisat två vägar som kunna ifrågakomma för att avarbeta balansen. Den ena är att såsom skedde 1935 tillfälligt förstärka HD:s arbetskrafter och den andra att ytterligare begränsa rätten till fullföljd. Starka skäl kunna anföras mot att beträda den förstnämnda vägen. Vid alla beräkningar av HD:s verksamhet efter processreformens genomförande har man kommit till det resultatet att någon ökning av det nuvarande antalet ledamöter ej erfordras. Antalet borde således, om utökning nu sker, åter vara nedbringat vid nämnda tidpunkt. Detta lär emellertid knappast vara möjligt att genomföra med hänsyn till den beräknade avgången av justitieråd inom den närmaste tiden. Det anses även vara till fara för rättsenheten om man ytterligare ökar antalet dömande avdelningar. Bättre är enligt lagrådets mening att redan före nya BB:s ikraftträdande göra fullföljden beroende av tillstånd enligt de grunder som avses i nya BB 54:9 och 10.
    Inom justitiedepartementet ha i anslutning till vad sålunda rekommenderats utarbetats vissa lagförslag, bl. a. förslag till lag om ändring i vissa delar av 30 kap. RB. Förslaget innebär i huvudsak att tillstånd uppställes som villkor för rätt till fullföljd mot hovrätts dom eller utslag i dit fullföljt mål eller ärende. Fullföljdsförutsättningarna — förslaget upptar såväl prejudikat- och intressedispens som ändringsdispens — äro i huvudsak desamma som följa av bestämmelserna i nyssnämnda lagrum i nya RB. Med hänsyn till att den äldre rättegångsordningen tilllämpats på målen i underrätt och hovrätt har dock stadgats, att fullföljdstillstånd ej erfordras för tilltalad som blivit dömd till visst strängare straff (straffarbete i minst ett år, förvaring eller internering) och klagar däröver. De åklagare som enligt nuvarande 30:6 mom. 3 äro de enda som må fullfölja allmänt åtal till HD intaga samma särställning enligt förslaget; de äro också undantagna från tvånget att söka fullföljdstillstånd. Genom att skyldigheten att söka tillstånd göres allmän har det nuvarande särskilda dispensförfarandet vid medellöshet kunnat bortfalla. Reglerna anpassa sig efter nu rådande fullföljdssystem.

188 FULLFÖLJDEN TILL HÖGSTA DOMSTOLEN.Med hänsyn till ännu gällande grundlagsstadganden måste tillståndsansökningen formellt utgöra ett särskilt ärende och ingår således ej som enligt nya RB i fullföljden av själva målet; tillståndet avser i enlighet härmed rätt att fullfölja talan och ej som enligt nya RB rätt att erhålla prövning av fullföljd talan. Ett nära samband mellan dispensföredragningen och målets slutliga avgörande möjliggöres i besvärsmål genom särskilda föreskrifter om samtidig kommunikation av besvärsskrift och fullföljdsansökan därest denna ansökan ej gjorts i själva besvärsskriften. I revisionsmål skall däremot tillståndsprövningen föregå skriftväxlingen. Dispenser skola såsom nu och enligt nya RB avgöras av tre justitieråd. Det beräknas att högst ungefär 35 % av samtliga komma att bifallas. Den erforderliga avlastningen för balansens av arbetande vinnes dels genom att på detta sätt endast en mindre del av målen kommer att föredragas på fullsutten avdelning, dels genom att ej fler än fem justitieråd normalt komma att deltaga i måls avgörande. Det föreslås även att fristående nådeärenden skola avgöras av tre ledamöter och att samtliga avdelningar skola tjänstgöra 40 veckor om året, vilket innebär en genomsnittlig ökning av något mer än en vecka för varje avdelning.
    I formellt hänseende är den föreslagna omarbetningen av 30 kap. ganska omfattande och berör de flesta av kapitlets paragrafer. I vad förslaget avser ändringar i HD:s organisation och tjänstgöring innefattas det i ett förslag till lag om ändring i 1915 års lag ang. HD:s tjänstgöring på avdelningar.
 

B. L.