Stadsdomarföreningens fingerade brottmålsrättegång. Vid sammanträde i juni 1944 beslöt styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare att i samband med sitt årsmöte under hösten samma år anordna — i stället för sedvanliga föredrag — en fingerad brottmålsrättegång med nämnd enligt nya rättegångsbalkens bestämmelser. Syftet var närmast att väcka föreningsmedlemmarnas intresse för att i god tid sätta sig in i det nya systemet och erhålla kännedom om hur detsamma komme att te sig i praktiken.
    Sedan ett arbetsutskott blivit tillsatt, erhöll assessorn, numera magistratssekreteraren Harry Hector i Stockholm i uppdrag att med biträde av tre vid Stockholms rådhusrätt tjänstgörande notarier utarbeta ett förundersökningsprotokoll (motsvarande nuvarande polisrapport) ävensom iordningställa alla övriga handlingar, som voro erforderliga (prästbetyg, straffregisterutdrag, förundersökningsrapport rörande villkorlig dom, värderingsbevis m. m.). Såsom allmän åklagare lovade en av stadsfiskalerna i Stockholm att fungera och rollerna såsom tilltalade, målsägande, vittnen m. fl. fördelades mellan en del notarier, tjänstgörande vid Stockholms rådhusrätt (tillhopa fjorton personer). Tre kända Stockholmsadvokater åtogo sig att tjänstgöra som rättegångsbiträden åt tre av de tilltalade.
    För att närmare kontakt icke skulle komma till stånd mellan domstolens ledamöter och de tilltalade, ansågs det lämpligt att en domare från Göteborg skulle tjänstgöra såsom ordförande i den fingerade domstolen. Uppdraget gavs åt en rådman som visat stort intresse för det nya systemet. Till sitt biträde fick han själv utse en protokollförare (assessor vid rådhusrätten i Göteborg) och en stenograf, likaledes från Göteborg. Såsom ledamöter i nämnden ställde sig välvilligt till förfogande två riksdagsmän, flera ledamöter av stadsfullmäktige i Stockholm samt ett par andra, tillhopa nio personer. Det torde utan tvekan kunna sägas att nämnden, som inrymde tre damer, hade en vederhäftig sammansättning.
    Sedan dagen för årsmötet fastställts till den 25 november 1944, erhöllo samtliga agerande (dock icke nämndens ledamöter) det upprättade förundersökningsprotokollet i slutet av oktober 1944. Övriga handlingar i målet

NOTISER. 221överlämnades till rättens ordförande omkring en vecka före huvudförhandlingen.
    Målet var ett typiskt exempel på ett vid en större rådhusrätt förekommande brottmål av något invecklad beskaffenhet. En del juridiska »knäckfrågor» och ett par fallgropar hade utlagts för domstolen. (Om målet se i övrigt närmast föregående häfte s. 104 f. samt ovan s. 194.)
    Rättens ordförande och hans medhjälpare hade före målets handläggning icke närmare kännedom om hur målet skulle utveckla sig. Färdigskriven rubrik eller dom, grundade på de till rättens ordförande överlämnade handligarna, skulle sålunda icke föreligga före målets handläggning.
    Någon generalrepetition hade icke ägt rum och rättens ordförande hade icke haft någon egentlig förbindelse med de agerande förrän han påbörjade målets handläggning.
    Att åhörarna med spänt intresse följde rättens förhandlingar, vilka pågingo i bortåt sex timmar, var uppenbart. Tyvärr hade på grund av lokala förhållanden plats kunnat beredas allenast för omkring 340 personer, därav ett tjugutal ledamöter av Sveriges advokatsamfund, ett hundratal andra inbjudna samt något över 200 stadsdomare.
    Åtskilliga lärdomar torde ha vunnits genom målets framförande och de agerandes sätt att uppträda ådagalade att de vunnit en ganska stor erfarenhet vid studiet av verkliga brottslingar och vittnen.

Nils Berlin.