Förslag ang. polisväsendets förstatligande. 1939 års polisutredning har den 8 december 1944 avgivit betänkande (SOU 1944:53 och 54). Betänkandet utmynnar i förslag till förstatligande av polisväsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städer.
    Enligt förslaget skall polisorganisationen uppbyggas i enlighet med grunderna för de statliga verkens organisation. Ledningen av polisväsendet skall närmast under Kungl. Maj:t handhavas av en polisstyrelse. Polisverket skall förestås av en chef, benämnd rikspolischef. Till styrelsen skola vara knutna tre byråer, varav en polisbyrå. Chefen för denna byrå, vilken skall handhava vissa uppgifter vid sidan av byråchefskapet, skall benämnas polisdirektör.
    Vid handläggning av ärenden av principiell betydelse eller eljest av större vikt skall styrelsen vara kollegialt sammansatt. Rikspolischefen, polisdirektören och de båda byråcheferna skola vara ledamöter i styrelsen. I styrelsen skola vidare ingå fem särskilda, av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, bland vilka skola återfinnas representanter för lekmannaintresset och det kommunala intresset.
    Förslaget innebär icke ändring i den högsta åklagarmyndighetens organisation. Denna myndighet skall sålunda utövas av justitiekanslersämbetet. Vid behandlingen av frågor, som äro av gemensam betydelse för polisväsendet och åklagarväsendet, skall samråd sökas mellan polisstyrelsen och ämbetet.
    För polisverksamhetens ledning närmast under polisstyrelsen skall riket vara indelat i polismästardistrikt. Polismästardistrikten skola tilllika vara över åklagardistrikt. Förslaget upptager 31 polismästardistrikt. Beträffande femton län sammanfaller polismästardistriktsindelningen med länsindelningen. I övrigt har utredningen för organisationens lämpliga uppbyggande funnit vissa avvikelser böra göras från länsindelningen.
    Ledningen av polisverksamheten skall inom varje polismästardistrikt handhavas av en polismästare. I samtliga distrikt med undantag av Stockholms, Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Hälsingborgs och Örebro polismästardistrikt skall polismästaren tillika vara överåklagare. I de nämnda polismästardistrikten skall polisväsendet och överåklagarväsendet organiseras vart för sig. Polismästarbefattningen skall vara förenad med den lokala polischefsbefattningen i den stad, som utgör distriktets huvudort. På motsvarande sätt skall i viss för varje distriktföreslagen ordning över åklagarbefattningen samorganiseras med distriktsåklagarväsendet i huvudorten.
    De lokala organisationsenheterna skola utgöras av åklagardistrikten, d. v. s. av Iandsfiskalsdistrikten samt de städer som skola bilda egna

380 FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET.åklagardistrikt. Såsom organisationsenheter för polisväsendet skola åklagardistrikten benämnas polisdistrikt. Polischefskapet skall inom landsfiskalsdistrikten utövas av landsfiskal och i stad av stadsfiskal; i vissa städer skall dock såsom ovan angivits polismästaren tillika vara polischef.
    Inflytande från lekmannahåll och från kommunernas sida skall komma till uttryck inom såväl polismästardistriktsorganisationen som den lokala organisationen. Inom polismästardistrikten skola finnas polisfullmäktige, två till antalet för varje distrikt, vilka skola utses av landstingen och av städer som icke deltaga i landsting. Det mera omedelbart lokala inflytandet skall utövas i form av polisnämnder. Polisnämnd skall finnas inom varje polisdistrikt. Polischefen skall vara ordförande i nämnden, vilken i övrigt skall bestå av fyra kommunvalda ledamöter.
    För att bereda tillfälle för polispersonalen att framföra sina synpunkter i frågor som angå tillsättning, utbildning och befordran inom poliskåren skall till organisationen knytas en institution, benämnd personalfullmäktige. Inom varje polismästardistrikt skola av personalen utses två fullmäktige, vilka skola yttra sig i nämnda frågor.
    Beträffande länsstyrelsernas ställning till organisationen uttalar utredningen, att överlåtandet av polisledningen åt en självständig polisorganisation icke kommer att medföra, att länsstyrelsernas uppgift att hålla vård över den allmänna ordningen och säkerheten skall upphöra; denna uppgift utgör en så viktig del av de åligganden som av ålder ankommit på länsstyrelserna, att densamma svårligen kan tänkas undandragen länsstyrelserna. Att frigöra länsstyrelserna från polisväsendet skulle ej heller vara välbetänkt ur allmänna synpunkter. Länsstyrelserna skola för den skull äga utöva en allmän tillsyn över polisväsendet inom vederbörande län med rätt för länsstyrelserna att påtala befunna brister och föreslå åtgärder till förbättring. Länsstyrelserna skola även äga att på ett mera omedelbart sätt deltaga i själva polisarbetet. För detta ändamål skall länsstyrelserna tillerkännas direktivrätt i förhållande till organisationen, innebärande att länsstyrelserna skola äga meddela föreskrift om att en viss polisåtgärd skall vidtagas. Länsstyrelserna skola vidare bibehållas vid rätten att meddela vitesbestämmelser för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. I länsstyrelsernas ställning såsom administrativa myndigheter kommer ändring icke att föranledas av förslaget. Vidare märkes, att landsfiskalsorganisationen icke skall inordnas i polisorganisationen i annan bemärkelse än att landsfiskalerna i sin verksamhet såsom polischeferskola lyda under myndigheterna inom denna organisation. Landsfiskalerna skola sålunda fortfarande vara befattningshavare vid landsstaten.Vad nu sagts i avseende å länsstyrelserna skall, så vitt angår Stockholm, i tillämpliga delar gälla överståthållarämbetet.
    De ekonomiska mellanhavandena mellan staten och kommunerna skola regleras enligt följande grunder. Kommunerna skola bibehållas vid skyldigheten att tillhandahålla lokaler åt organisationerna samt

FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET. 381svara för lokalernas uppvärmning och belysning. Vidare skola kommunerna utan vederlag till staten överlämna inventarier och utrustning, som anskaffats för polis- och åklagarväsendets behov. Slutligen skola kommunerna under en övergångstid utgiva kontanta bidrag till staten. Bidragen skola under en tid av tio år utgå med belopp, så bestämda att de ungefärligen motsvara kommunernas utgifter för polis- och åklagarväsendet vid tidpunkten för förstatligandet. Efter de tio årens utgång skall bidragsplikten successivt avskrivas under en period avtjugo år.
    Reformens genomförande bör enligt utredningens mening icke ske i etapper utan i ett sammanhang. Gången för frågans behandling har utredningen tänkt sig böra vara den, att statsmakterna först skola taga ståndpunkt till principfrågan, huruvida ett förstatligande bör genomföras eller icke. Därest beslut fattas om att ett förstatligande skall komma till stånd, bör i samband därmed bestämmas efter vilka huvudsakliga grunder en statlig organisation skall anordnas. Därefter bör frågan om organisationens närmare utformning upptagas till behandling. I bästa fall synes, framhåller utredningen, principfrågan kunna behandlas vid 1946 års riksdag och den slutliga utformningen äga rum vid 1947 års riksdag. Enligt denna plan skulle det kunna tänkas, att tidpunkten för reformens genomförande kunde bestämmas till den 1 januari 1948.
    Utredningen har utgjorts av nuvarande statsrådet och chefen för justitiedepartementet Th. Bergquist, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren K. O. H. Andersson i Dunker, f.överkonstapeln B. Gustafsson i Uddevalla, ledamoten av riksdagensandra kammare redaktören G. A. Olsson i Gävle, polismästaren i Stockholm A. K. E. Ros, ledamoten av riksdagens första kammare direktören K. Wistrand och fjärdingsmannen G. Wähl i Nacka. Såsom sekreterare har tjänstgjort hovrättsrådet S. Aseskog och såsom bitr. sekreterare juris kandidaten C. V. Åbjörnsson.

S. Å.