Förslag till ändrad utlänningslagstiftning. 1943 års utlänningssakkunniga avgåvo d. 30 dec. 1944 betänkande med förslag till utlänningslag och lag angående omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning. De ha därmed slutfört sitt uppdrag. I enlighet med de för dem meddelade direktiven ha de sakkunniga tidigare avgivit förslag i särskilda frågor. Sålunda avlämnade de d. 1 aug. 1943 en promemoria angående utlännings omhändertagande i förläggning eller tagande i förvar (se SvJT 1943 s. 403 och 606), d. 13 febr. 1944 ett förslag till viss centralisering av utlänningsärendenas handläggning till en särskilt inrättad central utlänningsmyndighet, d. 31 maj 1944 ett förslag till vissa ändringar i tillämpningsförfattningarna till 1937 års utlänningslag och d. 2 sept. 1944 en promemoria om utlänningslagens bestämmelser angående asylrätt m. m. I huvudsaklig överensstämmelse med de sålunda efterhand avgivna förslagen ha vissa reformer genomförts (se SvJT 1944 s. 153). I det nu avlåtna slutbetänkandet (SOU 1945: 1) behandla de sakkunniga utlänningslagen, flyktingfrågan och omhän-

382 FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET.dertagande av utlänning i anstalt eller förläggning. I bilagor till betänkandet lämnas redogörelser för flyktingarnas understödjande och mottagande, för behandlingen av utlänningar i s. k. långtidsförvar och för flyktingfrågor i Schweiz.
    Giltighetstiden för 1937 års utlänningslag utlöper med utgången av år 1945. Frågan om dess förlängning eller stiftandet av ny utlänningslag måste därför föreläggas innevarande års riksdag. Vidare har riksdagen uttalat önskemålet, att — utöver vad redan är förhållandet —huvudgrunderna för frihetsberövande åtgärder mot utlänningar regleras i lag. Rätten för den centrala utlänningsmyndigheten att omhändertaga utlänning för vistelse i förläggning är för närvarande reglerad i administrativ ordning med stöd av utlänningslagens fullmaktsstadgande.
    De sakkunniga framhålla, att till följd av förhållandenas utveckling avsevärda vanskligheter möta att nu genom lagstiftning uppställa fasta regler angående frihetsberövande ingripanden. Den stora betydelse, som måste tilläggas frågor om frihetsberövande ingripanden, gör det dock enligt de sakkunnigas mening önskvärt, att de grundläggande bestämmelserna i ämnet upptagas i lag. Det ligger emellertid, enligt vad de sakkunniga anföra, i sakens natur, att med hänsyn till utlänningsklientelets storlek och sammansättning under nuvarande förhållanden förändringar hastigt kunna uppkomma, för vilkas bemästrande kräves att jämkningar snabbt kunna ske i lagens bestämmelser. För dylika fall föreslås ett fullmaktsstadgande, som ger K. M:t möjlighet att dispensera från lagens bestämmelser. Med stöd av fullmaktsstadgandet meddelade bestämmelser skola dock inom viss kort tid underställas riksdagensprövning.
    I samband med lagstiftningen om frihetsberövande åtgärder föreslå de sakkunniga en begränsning i fullmaktsbestämmelsen i utlänningslagen, så att däri icke vidare inrymmes befogenhet för K. M:t att förordna om frihetsberövande åtgärder på längre tid mot utlänningar.
    Någon principiell omläggning av utlänningslagen föreslås icke. Däremot förorda de sakkunniga vissa smärre ändringar i lagen. De viktigaste av dessa avse: införande av enahanda kontrollbestämmelser beträffande utlänningar — viseringsskyldiga och icke viseringsskyldiga — vilka vistas här i riket längre tid; överflyttande från länsstyrelserna till den centrala utlänningsmyndigheten av rätten att besluta om annan utvisning än s. k. politisk utvisning samt av prövningen av besvär över polismyndighets avvisningsbeslut; samt begränsande från två månader till en månad av den tid, inom vilken fråga om utlännings hållande i förvar skall underställas K. M:ts prövning.
    Enligt den föreslagna särskilda lagen skall utlänning kunna omhändertagas i anstalt eller förläggning tillhörande fångvården eller i förläggning anordnad av den centrala utlänningsmyndigheten. Tagande i förvar skall förekomma endast som en rent provisorisk säkerhetsåtgärd i avvaktan på beslut, huru det skall förfaras med utlänning. Jämfört med vad som nu gäller innefattar de sakkunnigas förslag i övrigt endast smärre ändringar.

FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET. 383    Båda lagarna föreslås träda i kraft d. 1 juli 1945, fr. o. m. vilken dag 1937 års utlänningslag föreslås bli upphävd, och gälla t. o. m. år 1946.1

Stig Rynell.