Högsta förvaltningsdomstolen i Finland har grundat en publikationsfond, vars ändamål är att främja utgivandet av uppsatser företrädesvis å förvaltningsrättens område. Undantagsvis kunna fondens tillgångar användas jämväl för andra syften. Härom och beträffande andra fonden berörande ärenden beslutar Högsta förvaltningsdomstolens medlemmar. Fonden har bildats av de överskottsmedel, som erhållits vid försäljningen av den till Högsta förvaltningsdomstolens 25-årsjubilium år 1943 utgivna festpublikationen. Den 14 februari 1945, då stadgar för fonden antogos, utgjorde tillgångarna omkring 35,000 mark. Fonden kan förkovras genom gåvor och testamenten.

R. B-n.

 

    Juridiska föreningen i Lund 60 år. Juridiska föreningen i Lund firade torsdagen d. 2 nov. 1944 sitt 60-års jubileum med en festlig sammankomst på Akademiska föreningen i Lund. Närvarande voro, förutom flertalet av Juridiska fakultetens ledamöter, ett stort antal av Lundatraktens domare, advokater, tingssekreterare och tingsnotarier. Till sammanträdet hade också infunnit sig representanter för den danska nationen i Lund samt en norsk juris studerande. Huvudpunkten vid sammanträdet var en diskussion över ämnet »Domarens syn på advokaten — advokatens syn på domaren» med borgmästaren Thomas Munck af Rosenschöld och advokaten Emil Heijne som inledare.1
    Föreningens ordförande, professor Folke Schmidt belyste i ett tal föreningens verksamhet under de gångna 60 åren. Ur talet må följande här återgivas.
    Enligt sina första stadgar, som antogos d. 17 mars 1884, hade Juridiska föreningen till ändamål att vara ett samband mellan Juridiska fakultetens medlemmar och ville den genom tillhandahållande av juridisk litteratur,

 

1 Ett referat av diskussionen har publicerats i Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund 1944 s. 231 ff.

FRÅN YNGRE JURISTERS ARBETSFÄLT. 409diskussioners anställande etc. i sin mån verka för underhållande av intresset för de juridiska studierna. Detta program har föreningen förblivit trogen, även om efter hand delvis andra synpunkter skjutits i förgrunden. De nu gällande stadgarna förklara sålunda att föreningen jämväl har till uppgift att tillvarataga de juris studerandes och de yngre juristernas intressen.
    Under den första tiden hade Juridiska föreningen icke lika lätt som nu att få förnämliga föredragshållare utan talarna voro i de flesta fall unga studenter. Detta satte också sin prägel på verksamheten. D. 11 okt. 1886 upplyser således protokollet, att juris kandidaten sedermera docenten Herman Antell refererade Hammarskjölds bok »Om fraktaftalet. kap. 1—3».
    En mycket stor del av sammanträdena ägnades lösningen av rättsfall. Man visade således vägen för den undervisningsform, som nu är vanlig på seminarieövningarna. Stundom voro rättsfallen aktuella mål som varit före i  Hovrätten och sedan hänskjutits till K. M:ts prövning. Att man därvid ådagalade stor sakkunnighet visar följande anteckning i protokollet för d. 29 nov. 1885. »Meddelade kand. E. Petrén, att en förut inom föreningen behandlad sak emellan Esther Rosenbladt och allmänna åklagaren emot Hirsch Rosenbladt ang. ansvar för tvegifte och horsbrott m. m., nu vore av K. M:t i nåder avgjort; Och vilade det nådiga utslaget på samma grunder som Föreningen förut ansett avgörande.» Petrén som väl själv deltagit i diskussionen av målet blev också sedermera både statsråd och justitieråd.
    Läroboksfrågan var ständigt brännande. Redan från början bildade föreningen ett bibliotek, vars stomme utgjordes av Juridiska fakultetens boksamling. Sedermera har denna boksamling återbördats till fakulteten ochbildar nu fakultetens seminariebibliotek.
    Första gången man gav sig in på förlagsverksamhet synes ha varit 1886. Föreningen beslöt att anhålla hos dåvarande docenten sedermera professorn John Ask att få utgiva hans föreläsningar i svensk sakrätt, vilket också medgavs. Föreningen hade tydligen liksom nu ont om pengar, ty protokollet förmäler, att docenten Ask efter eget åtagande skulle förskottera vad tilltryckning och häftning m. m. åtginge. Från den följande tiden är att anteckna, att Föreningen med professor Björlings stöd utgav professor Winroths kompendium i förmögenhetsrätt och föreläsningar i familjerätt. Om denna affär, som väckte Winroths ogillande och som gav eko i pressen, har Robert Malmgren berättat i en artikel i SvJT 1943 s. 389 f.
    Strax efter sekelskiftet, då numera presidenten Karl Schlyter var Föreningens energiske och initiativrike sekreterare, hade Föreningen en starkt utåtriktad period. Märkligast var måhända, att föreningen år 1905 startade en rättshjälpsanstalt, som verkade intill år 1908 med professor Björling  som föreståndare. Även på denna punkt får krönikören hänvisa till Robert Malmgrens artikel.
    Under år 1905 förekommo flera offentliga diskussionsmöten på Stora salen, vilka förebådade de allmänna studentaftnarna. Sålunda anordnades en diskussion i unionsfrågan d. 6 mars 1905 med docenten, sedermera generalkrigskommissarien Ludvig Widell som inledare. I diskussionen hörde fru Wiksell och professor Wiksell till huvudtalarna. En annan diskussion på Stora salen handlade om klasslagstiftningen och inleddes av hovrättsnotarien

410 FRÅN YNGRE JURISTERS ARBETSFÄLT.sedermera professorn Vilhelm Lundstedt. Referatets sista ord lyda sålunda: Sedan därpå ett par arbetare, hrr Persson och Sjöström, yttrat sig i radikalt socialistisk riktning, förklarades diskussionen avslutad.
    Under hela sin verksamhet har Föreningen upprätthållit en intim kontakt med de danska juristerna vid Köpenhamns universitet. Protokollens upplysningar på denna punkt äro emellertid från tidigare år mycket knapphändiga. Först från de sista årtiondena finnas fylliga referat om ömsesidiga studiebesök.
    Föreningens förhållande till Juridiska fakulteten har varit gott. Enstaka intermezzon ha dock förekommit. Dit bör man dock icke räkna striden med Winroth, då Föreningen där understöddes av professor Björling och Winroth redan lämnat Lund för att tillträda en professur i Uppsala. Allvarligare var en konflikt med C. G. Bergman år 1929. Sedan professor Bergman angripits i studenttidningen Lundagård, förklarade han i ett öppet brev till Juridiska föreningen, att han nedlagt arbetet med ett kompendium, som skulle utgöra en provisorisk lärobok i civilrättens historia. Anledningen var, skrev Bergman, »upprepade grova taktlösheter i studentkårens officiella organ, till syfte och andlig miljö fullt jämförliga med den trafik, som på sin tid bedrevs i tidningen Fäderneslandet». Juridiska föreningens styrelse tog emellertid icke Lundagårdsredaktören i försvar. Styrelsen framhöll, att tidningens skrivsätt var synnerligen olämpligt och ägnat att äventyra det goda förhållande, som städse varit rådande mellan lärare och studenter vid Lunds universitet.
 

N. H.