KNUT RODHE. Om gränserna för lagstiftarens makt på civilrättens område. Särtryck ur tidskriften Ekonomen. Sthm 1944. 13 s.

 

    I artikeln, vilken återger den föreläsning varmed professor Rodhe d. 26 okt. 1944 tillträdde sitt ämbete vid Handelshögskolan i Stockholm, konstaterar förf. inledningsvis att rättsvetenskapens centrala uppgift är att kartlägga de handlingsregler lagstiftaren ställer upp och de handlingsregler domstolarna formulera eller ändå faktiskt iakttaga. Av gammalt ha emellertid rättsvetenskapsmännen också ansett sig kallade att tala om för lagstiftare och domstolar hur dessa borde handla. Alltför ofta har man inte hållit isär de båda frågeställningarna, men det börjar numera bli alltmera klart att man i en vetenskaplig framställning måste tydligt framhäva vad som är iakttagelser om hur lagstiftare och domstolar faktiskt handlat och vad som är påståenden om hur de borde handla. Enligt Rodhes mening bör man gå ett steg längre och ur de vetenskapliga framställningarna taga bort alla uttalanden om hur lagstiftare och domstolar borde handla och nöja sig med att undersöka hurde faktiskt handla.
    Vi måste emellertid studera inte bara myndigheternas handlingssätt i och för sig utan vi måste också fråga oss: I vilken utsträckning påverkas de enskilda medborgarnas handlande av myndigheterna? I sin föreläsning vill Rodhe diskutera en del problem om i vilken utsträckning rättsreglerna i avtalsläran verkligen vinna tillämpning även i det praktiska ekonomiska livet.
    Huvudfrågan är: Vad beror det på att avtal i största utsträckning hållas? Till svar kan man — i anslutning till Ekelöf — i första hand peka på vanan. Denna understödjes av känslor av plikt och känslor av fruktan. Det kan vara fruktan för omgivningens ogillande, det kan vara fruktan för att icke vidare få stå i avtalsförbindelse med medkontra-

ANM. AV K. RODHE: LAGSTIFTARENS MAKT PÅ CIVILRÄTTENS OMRÅDE. 529henten, och det kan vara fruktan för rättsliga åtgärder. Samhällets maktmedel är alltså blott en av de faktorer, som understödja vanan att hålla avtal och knappast den i första hand dominerande. Men det vill dock synas som om de ha rätt som mena att om samhället förhölle sig passivt skulle även de övriga motiv som bära upp vanan att fullgöra förpliktelser mista mycket av sin styrka och denna vana nedbrytas i långt större utsträckning än man först kunde förmoda. Detta styrkes av erfarenheter från 1930-talets Frankrike, där exekutionsväsendet luckrades upp genom ett ministeriellt cirkulär, som ålade myndigheterna att »i den mest frikostiga anda föreskriva alla lämpliga uppskovsåtgärder».1
    Ett problem om gränsen för lagstiftarens makt är hur långt man kan komma i riktning mot hundraprocentig avtalstrohet hos allmänheten. Rodhe förbigår detta problem och diskuterar i stället den situation som uppstår när de nyssnämnda faktorerna till stöd för avtalens fullgörande undantagsvis icke samverka av den anledningen att lagstiftaren bestämt sig för att vissa avtal icke skola hållas. Detta blir aktuellt vid regler om ogiltighet av avtal och vid tvingande rättsregler; ett specialproblem hänför sig till det fall att gällande avtal sättas ur kraft genom ny lagstiftning.
    Ett ogiltigt avtal stödes icke längre av exekutionshotet. Men detta innebär blott att en av de förut omtalade faktorerna fallit bort. Det kan mycket väl tänkas att avtal som lagstiftaren förklarat ogiltiga alltjämt fullgöras, exempelvis därför att de avtalande parterna känna det som en plikt eller därför att de frukta omgivningens ogillande eller också helt enkelt därför att de båda ha intresse av att prestera för att därmed förmå motparten till prestation.
    Rodhe diskuterar ur denna synpunkt regler om ogiltighet vid tvång och ocker, vid formbrist och vid förvärvsförbud, och han konstaterar att ogiltighetsreglernas effektivitet är mycket växlande. Vidare diskuteras effekten av tvingande rättsregler samt till sist de svårigheter som uppstå då lagstiftaren genom ny lag förändrar rättsverkningarna av avtal som ingåtts före lagens tillkomst.
    I sin framställning framhåller Rodhe de utomrättsliga faktorernas betydelse när det gäller en lagstiftnings effektivitet och särskilt betydelsen av om lagstiftaren har allmänhetens moraliska reaktion med sig eller mot sig. Han påpekar emellertid att om man säger att en klok lagstiftare måste ge akt på allmänhetens moraliska reaktion så är det något annat än att säga vad lagstiftaren bör anse sig moraliskt förpliktad att göra. Vad lagstiftaren bör göra kan inte bli föremål för vetenskaplig bedömning, det måste överlämnas åt hans eget samvete. Vetenskapen kan däremot yttra sig om vad som är klokt att göra. Om nu lagstiftaren vill beakta allmänhetens moraliska reaktion så måste han göra sig mödan att samla tillförlitliga fakta om denna genom remissförfaranden, gallupundersökningar och liknande arbetsmetoder. Först sedan han skaffat sig sådan kunskap är han i stånd att allsidigt

 

1 Se TOULEMON, A., & BLIN, G., Le respect de la chose jugée et la crise, Paris 1939.

34—457004. Svensk Juristtidning 1945.

530 ANM. AV K. RODHE: LAGSTIFTARENS MAKT PÅ CIVILRÄTTENS OMRÅDE.bedöma utsikterna att en viss rättsregel skall lända till efterrättelse i det praktiska livet.
    Red. av SvJT, som erbjudit Rodhe att publicera hans intresseväckande provföreläsning, har fått nöja sig med ovanstående autoreferat, då föreläsningen redan var bortlovad på annat håll. Rodhe avslutade installationsföreläsningen med att bringa i erinran sin företrädare i ämbetet, professor Martin Fehr.

Kjs.