Ett spörsmål om inteckning för ogulden köpeskilling. Enligt 11 kap. 2 § jordabalken må säljare av fast egendom vinna inteckning i den försålda egendomen med förmånsrätt framför andra köparens borgenärer, om inteckning sökes i stad inom tre månader och å landet å den inskrivningsdag, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart för köparen beviljats.
    I samband med de under senare år allt vanligare införlivningarna med stad av kringliggande landsbygd ävensom vid magistratsstads läggande under landsrätt, har fråga uppkommit, huru nämnda stadgande skall tolkas under övergångstiden.
    Förutom för inskrivningsdomare har frågan visat sig vara av intresse för kreditinstitut, vilka velat vinna säker kännedom om när de kunna utlämna inteckningslån utan att riskera intrång i sin rätt genom köpeskillings inteckning.
    Det synes naturligt, att en i administrativ ordning tillkommen kommunal indelningsändring icke skall få verka rubbning i den rätt, som enligt civilrättsliga stadganden tillkommer säljare. Trots efterföljande införlivning med stad synes sålunda säljare vara bibehållen vid sin rätt att utnyttja sexmånadersfristen, medan det långivande institutet skall kunna, utan nämnd risk, för belåning mottaga inteckning, beviljad i fastighet i magistratsstad, som efter inteckningsbeslutet lagts under landsrätt, sedan tre månader förflutit från köparens lagfart.
    Först nämnda regel synes emellertid kunna medföra en för långivaren icke lätt förutsebar konsekvens, som jag här vill exemplifiera sålunda:
    Med staden Y införlivas d. 1 jan. lantfastigheten Z. Denna har i dec. lagfarits för A. I jan. säljes fastigheten till B och inskrivningsdomaren i Y meddelar i samma månad lagfart å fånget. Med april månad utgår möjligheten för A att vinna inteckning för ogulden köpeskilling med förmånsrätt enligt 11 kap. 2 § JB, och B kan med företeende av rent gravationsbevis tänkas erhålla inteckningslån. Men — tiden för A:s fångesman att söka inteckning för ogulden köpeskilling å först nämnda fång utgår först i juni. En långivare åt B kan sålunda utsättas för rättsförlust — om den uppställda regeln är riktig — och detta utan att hava eftersatt skyldig omsorg. Det tidigare fånget framgår icke av gravations eller äganderättsbevis.
    Då emellertid inskrivningsdag å landet numera hålles varje vecka och med hänsyn till de moderna kommunikationerna ifrågasätter jag slutligen huruvida tillräckliga skäl föreligga för bibehållande av de skilda fristerna för land och stad.

 

Nils Källoff.