Förslag till ny ordningsstadga. Ordningsstadgeutredningen (landshövdingen Arvid Lidén, ordf., och landssekreteraren Olof Åkesson med hovrättsassessorn Erik Göransson som sekr.) har d. 8 nov. 1944 till socialministern avgivit betänkande med förslag till allmän ordningsstadga m. m. (SOU 1944: 48). Stadgan skall ersätta den över 75 år gamla ordningsstadgan för rikets städer, men skall i motsats till denna till vissa delar gälla för hela riket. Stadgan innehåller sålunda en avdelning bestämmelser, gällande för tättbebyggda områden, en annan avdelning, gällande för den egentliga landsbygden, och vid sidan härav vissa gemensamma bestämmelser. Till stadgan har överförts huvuddelen av de i ordningsstadgan för rikets städer upptagna bestämmelserna — ehuru i väsentligt omarbetat och moderniserat skick. Bestämmelser av trafikkaraktär ha dock utrensats och tänkts skola överföras till vägtrafikstadgan. Vidare ha i stadgan upptagits åtskilliga bestämmelser, som för närvarande mera allmänt återfinnas i lokala ordningsstadgor. —En viktig grupp av bestämmelser i den föreslagna liksom i den gamla ordningsstadgan äro de, som gälla offentliga tillställningar. Några väsentliga ändringar i de härutinnan nu gällande principerna ha icke föreslagits; dock har det ansetts, att på landsbygden bör införas en anmälningsplikt för sådana tillställningar, som äga rum utomhus. I tättbebyggda områden föreslås myndighets tillstånd — i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu gäller —skola inhämtas för offentliga tillställningar, som äga rum utomhus. För offentliga tillställningar av ren nöjeskaraktär — danstillställningar, tivolinöjenm. fl. — skall liksom nu fordras tillstånd av myndighet, oberoende av om tillställningen äger rum inom- eller utomhus, i stad eller på landet. Tillståndsgivande myndighet i fråga om offentliga tillställningar skall enligt förslaget vara, i stad med poliskammare denna och i övrigt polischefen. På denna punkt innebär förslaget en ändring i vad nu gäller, i det alt motsvarande tillstånd i städer, där det icke finnes poliskammare eller polismästare, nu beviljas av magistraten resp. kommunalborgmästaren.


E. W. G.