Följdförfattningar till nya RB. Från justitiedepartementets processreformbyrå har, som i föregående häfte s. 711 i korthet nämnts, i början av sistlidna juli utremitterats ett antal promemorior med förslag till olika följdförfattningar till nya RB. Några av förslagen innebära mera väsentliga nyheter, andra överensstämma i huvudsak med gällande rätt.

782 BENGT LASSEN.    Som bekant skall enligt nya RB 33: 4 delgivning i rättegång i allmänhet ske genom rättens försorg. Partsdelgivning kan förekomma men i regel endast om parten begär det och rätten finner det kunna ske utan olägenhet. Delgivning genom rättens försorg skall inom riket ske genom posten (33: 5) men kan också verkställas genom att den handling som skall delges överlämnas genom stämningsman. Skall delgivning ombesörjas av part kan postverket däremot inte anlitas för dess verkställande. På grundval av vad sålunda enligt nya RB gäller har upprättats ett utkast till kungörelse ang. delgivning vid domstol (delgivningskungörelse). Denna avser (1 §) endast delgivning som äger rum enligt beslut av domstol eller domare, t. ex. inskrivningsdomare eller konkursdomare, däremot inte delgivning som ankommer på åklagare eller förundersökare. För de senare fallen har inte ansetts erforderligt med särskilda föreskrifter utöver dem som meddelats i nya RB.
    Postdelgivning beräknas skola bli det vanligaste delgivningssättet. Vid sådan delgivning skall utgående exemplar av den handling som skall delges nedläggas i ett kuvert, som på framsidan skall vara försett med beteckningen »domstolsdelgivning», den söktes namn och adress m. m. Vid kuvertet, som skall tillslutas, skall enligt anvisning som meddelas vid delgivningsbeslutet fogas blankett till utlämningsbevis enligt något av fyra vid kungörelsen fogade formulär. På blanketten skola samma uppgifter antecknas som på kuvertet. Om surrogatdelgivning (nya RB 33: 8, 9) får äga rum skall på kuvertet finnas anbragt erinran om skyldigheten jämlikt nya RB 33: 10 för den som i den söktes ställe mottagit delgivningsförsändelsen att svara för att försändelsen så snart ske kan kommer den sökte till handa (5 §). Befordran och utdelning av delgivningsförsändelse skall vid postdelgivning äga rum enligt de för brevpost i allmänhet gällande bestämmelser. Försändelsen får emellertid inte läggas i brevlåda, postfack eller postbox eller utsändas i lös väska (6 § och anvisningarna på utlämningsbevisen). Erhåller adressaten sin post på annat sätt än genom brevbärare blir det erforderligt att tillställa honom delgivningsförsändelsen genom bud. Härtill må anlitas endast posttjänsteman, stämningsman eller annan, vars intyg enligt nya RB 33: 25 gäller som fullt bevis om delgivning. Har adressaten veterligen flyttat, bör försändelsen eftersändas; möter hinder för försändelsens avlämnande enligt givna anvisningar, skall hindret antecknas på utlämningsbeviset och försändelsen återställas till domstolen (6 §).
    Enligt nya RB 33: 25 gäller advokats skriftliga erkännande av delgivning med honom som fullt bevis om delgivningen. I anslutning härtill stadgas i kungörelsen (7 §) att handling må delges advokat genom att översändas med bud eller i vanligt brev, därvid skall fogas blankett till erkännande av delgivningen. Samma tillvägagångssätt skall få användas vid delgivning med åklagare, länsstyrelse eller annan statsmyndighet.
    I de fall då domstolsdelgivning verkställes genom stämningsman (eller annan enligt nya RB 33: 25 därmed jämställd) skall i huvudsak

FÖLJDFÖRFATTNINGAR TILL NYA RB. 783tillgå på samma sätt som vid postdelgivning: den handling som skall delges inneslutes alltså av domstolen i särskilt kuvert med erforderliga anteckningar samt sändes eller överlämnas jämte blankett till utlämningsbevis till stämningsmannen. För det fall att särskild skyndsamhet är av nöden — det gäller t. ex. att under pågående förhandling kalla part eller annan till rätten — kan det meddelande som skall delges telegraferas eller telefoneras till stämningsmannen som sedan delger telegrammet eller en av honom verkställd kollationerad nedskrift av telefonmeddelandet med vederbörande (8 §).
    Föreskrifterna om partsdelgivning äro betydligt mera kortfattade (10 §). De avse bl. a. delgivningsbevisets lydelse som skall vara sådan att man därur, om beviset inte tecknats på styrkt avskrift av den handling som skulle delges, kan tydligt se att rätt handling delgivits.
    I kungörelseutkastet ha vidare upptagits bestämmelser om delgivningsförteckning som skall föras vid domstolarna enligt särskilt formulär (2 §), om vissa kontrollåtgärder i fråga om verkställd delgivningsom skola vidtagas vid domstolarna (11 §) samt om kostnaderna för delgivning (12 och 13 §§).
    Enligt gällande rätt är det inte tillåtet att överbringa rättegångsfullmakt genom telefon. Nya RB stadgar emellertid i 12:10 att därest innehållet i skriftlig fullmakt överbringats genom telegraf eller telefon enligt vad därom är föreskrivet, uppteckning därav skall vara gällande som fullmakt. I anslutning härtill har uppgjorts ett utkast till kungörelse om överbringande av rättegångsfullmakt genom telegraf eller telefon. Intelefonerande av fullmakt föreslås skola få ske endast direkt till processdomstolen; intelefoneringen skall verkställas av tjänsteman på telefonanstalt. Vid domstolen skall den befattningshavare som mottar telefonsamtalet genast uppteckna meddelandet och repetera det. Sedan uppteckningen utskrivits skall på utskriften tecknas bevis om kollationeringen samt om tiden och sättet för meddelandets överbringande. Man har ansett att möjligheten att telefonera in fullmakt skulle vara av betydelse i vissa fall, t. ex. då parten befinner sig på ort där telefonanstalt finns men telegraminlämning inte är anordnad, liksom också då telegrambefordran i undantagsfall inte är tillräckligt snabb. De föreslagna stadgandena beträffande telegrafisk fullmakt överensstämma i huvudsak med vad som nu gäller jämlikt lagen den 23 mars 1928 om meddelande av rättegångsfullmakt genom telegram.
    Bestämmelser ha vidare utarbetats om kungörande av domstolarnas sammanträden. För närvarande gälla ganska invecklade regler om kungörande av häradsrätts sammanträden. För stadsdomstolarnas och överrätternas del finnas däremot inga motsvarande bestämmelser.
    Kungörandet av tiden för domstolarnas sammanträden har två syften. Det ena är att giva den allmänhet som i ena eller andra egenskapen har mål eller ärenden som skola handläggas kännedom om när sammanträden hållas (i den mån underrättelse inte lämnas exem-

784 BENGT LASSEN.pelvis i stämning). Vad häradsrätternas sammanträdesordning beträffar är den för närvarande så pass invecklad att allmänheten svårligen kan direkt ur författningarna utläsa datum för sammanträdena. Detta har motiverat det vidlyftiga kungörelseförfarandet i fråga om dem. Stadsdomstolarnas sammanträden äro genomsnittligen vida talrikare och dessutom jämnt fördelade över hela året. Det andra syftet med kungörandet är tillgodoseendet av det allmänna offentlighetsintresset i processen.
    Sistnämnda intresse måste tydligen tillgodoses genom något kungörelseförfarande även efter rättegångsreformen. Sedan häradsrätterna emellertid komma att som regel hålla sammanträde varje vecka på bestämda dagar lärer behovet av att för parter och andra särskilt kungöra sammanträdesdagarna bli vida mindre, helst som stämning regelmässigt kommer att ges till förberedelsesammanträde, därför dagen av rättens ordförande bestämmes oberoende av tingsordningen och som avses inte alls skola kungöras, samt intressenterna komma att erhålla särskild underrättelse om dag för sammanträde för huvudförhandling.
    På grundval av dessa överväganden har i ett utkast till kungörelse ang. tillkännagivande av de allmänna domstolarnas sammanträden samt om uppropslistor m. m. som enda kungörelseform i fråga om ting och andra sammanträden för huvudförhandling föreskrivits anslag i rättens kansli och, om sammanträdet hålles å annan ort, jämväl å rättens dörr å sammanträdesplatsen. Föreskrifterna äro närmast avsedda för allmän underrätt (1 §) men skola i tillämpliga delar gälla även i fråga om överrätterna (6 §). Utkastets innehåll i fråga om uppropslista (2—4 §§) motsvarar i huvudsak vad som nu gäller enligt kungörelsen den 2 juni 1933. Även stadgandena om uppropslista skola gälla för alla instanser.
    Nya RB förutsätter (5:6) att tre olika slags tolkar skola vara verksamma vid domstolarna, nämligen allmän tolk, annan tolk för den som ej är mäktig svenska språket samt slutligen tolk för döv eller stum.
    De allmänna tolkarna motsvara de nuvarande s. k. tingstolkarna. I en promemoria med utkast till kungörelse om anställande av allmän tolk m. m. redogöres för hur tingstolkorganisationen utvecklats. För närvarande anses behov föreligga av allmän tolk endast för tolkning i finska språket och allenast i Torneå och Gällivare domsagor. Allmän tolk skall utses av häradshövdingen samt äga uppbära arvode av allmänna medel.
    De dövstummas behov av tolk då de i ena eller andra egenskapen skola höras inför domstol eller annan myndighet är för närvarande mindre väl tillgodosett. I ett utkast till kungörelse om anlitande av tolk för dövstum föreslås ett auktorisationsförfarande av sådana tolkar genom skolöverstyrelsen som därvid skall ha att samråda med personer, erfarna i fråga om de dövstummas särskilda förhållanden. Endast auktoriserad tolk får anlitas inför domstol eller annan myndighet. Auktoriserad tolk skall erhålla ersättning av allmänna medel.

FÖLJD FÖRFATTNINGAR TILL NYA RB. 785    Underrätts utslag må nu ej skrivas med rubrik eller utfärdas annorledes än i samband med protokoll (expeditionslösenförordningen § 8). Nya RB medför på denna punkt en väsentlig förändring. Domarna skola erhålla en i förhållande till protokollet mera självständig ställning, ungefär som överrätternas utslag och domar för närvarande. Domboken blir i alla instanser en samling av domar, medan protokollen komma att ligga i vederbörande akter (jämte en avskrift av domen). Meningen är att domarna skola få en systematisk uppställning och ett fullständigt innehåll, därom må hänvisas till nya RB 17: 7 och 30:5. Det har emellertid ansetts att i vissa fall domar skola kunna utfärdas i förenklad form, såt. ex. vid tredskodom och när kärandens talan bifalles på grund av svarandens medgivande, då en påteckning av domslutet på stämningsansökningen har ansetts kunna vara tillfyllest (jämför om innehållet i stämningsansökan nya RB42:2), liksom också när högre rätt fastställer lägre rätts dom, då den fastställande domen skall kunna tecknas på styrkt avskrift av den överklagade domen. I den mån smärre brottmål komma att handläggas av domstol (större delen kommer att bortfalla genom strafföreläggandena) avses att protokoll skall kunna föras och dom utfärdas i mycket förenklad form, delvis på samma sätt som i de s. k. mållistor eller andra listor som redan nu begagnas vid vissa domstolar, exempelvis polisdomstolarna. Förslag till föreskrifter i nu angiven riktning innehållas i två av de remitterade promemoriorna, nämligen en med utkast till bestämmelser om utfärdande i vissa fall avdom i förenklad form samt en med utkast till bestämmelser om anteckningar i stället för protokoll och om förenklad dom i vissa brottmål. Vid promemoriorna ha fogats exempel på domar utfärdade i förenklad form samt på förenklade protokoll (»anteckningar»).
    Tre promemorior gälla vittnesersättningar och närstående frågor.
    En av dessa innehåller förslag till ny lag ang. ersättning av allmänna medel till vittnen. Nyheterna i förhållande till gällande rätt bestå främst däri att ersättningen i anslutning till stadgandena i nya RB 36:24 uppdelats i resekostnadsersättning, ersättning för kostnad till uppehälle, vilken förklarats skola utgå endast i den mån vittnet kan antagas få vidkännas sådan kostnad samt maximerats till för dag fem kronor eller, om domstolen i särskilt fall med hänsyn till omständigheterna så prövar skäligt, tolv kronor, samt slutligen ersättning för tidsspillan, vilken maximerats till tjugu kronor om dagen.
    I ett utkast till kungörelse om utbetalande av ersättning av allmänna medel till vittnen m. fl. föreslås dylika utbetalningar överflyttade till befattningshavare vid vederbörande domstolskanslier.
    Än vidare har uppgjorts ett utkast till kungörelse ang. förskott till vittne och sakkunnig. Detta bygger på de grundläggande stadgandena i ämnet i nya RB 36: 25. Åberopas vittne av enskild part skall domstolen i samband med vittneskallelsen anmana parten att tillställa vittnet det förskott som domstolen finner böra tillkomma vittnet samt

 

50—457004. Svensk Juristtidning 1945.

786 FÖLJD FÖRFATTNINGAR TILL NYA RB.till domstolen inkomma med bevis därom (2 §). Till vittne som inkallats av domstolen på framställning av åklagare eller som domstolen självmant inkallat skall förskott utbetalas genom domstolens försorg (3 §). Till vittne som inkallats av åklagare skall förskott sändas genom åklagarens försorg (4 §). Den begränsningen har emellertid föreslagits, att om vittnet är bosatt på mindre än tjugu km:s avstånd från sammanträdesstället förskott i regel skall utbetalas (eller part anmodas utbetala förskott) endast om vittnet begärt det (5 §).
 

Bengt Lassen.